Jag skrev tidigare om att styra sin hund med energi. Idag tänkte jag ge lite exempel på vad jag menar med det. Som ett första exempel tänkte jag förklara vad jag menar med energi; nämligen hur stämningen som sprids av en enskild individ (eller grupp) känns. Jämför med att gå in i ett rum där två personer har en konflikt – stämningen kan upplevas som högst obehaglig.
Nu har ju Ella och jag hängt ihop i tio år, så vi känner varandra väldigt väl och har superkoll på kroppsspråk, rutiner och så vidare. Men om vi tar som exempel när vi är ute på promenad så kan jag känna Ellas energi genom kopplet. Jag känner när hon är i vad Cesar Milan kallar travelling mode, och när hon blir uppmärksam på något en bit bort. Jag behöver inte ens se henne för att veta att det är dags för en mindre korrigering/tillsägelse så att hon sänker sin energi och inte brusar upp och blir oregerlig (vilket händer extremt snabbt för min hund).
Jag måste faktiskt säga att det jag uppskattar allra, allra mest med att ha hund är just kommunikationen och de utmaningar det för med sig. Ella är överlag en reaktiv hund såtillvida att hon är uppmärksam på i princip allt som händer omkring oss. Alltså behöver jag som matte göra mitt bästa för att åtminstone vara jämsides med henne, helst före.
Inomhus är det betydligt enklare att hålla kommunikationen ren, utan störningar.
Att kommunicera med energi, och jag föredrar att använda så få ord som möjligt, innebär att kräva sitt utrymme. Det innebär att visualisera och ta vissa saker för givet. Står min hund i vägen får hon helt enkelt flytta på sig när jag ska gå förbi. Har hon ett tuggben jag vill städa undan är det bara för henne att flytta på sig så att jag kan plocka upp det. För mig finns inga andra alternativ – och det märks i hur jag förhåller mig till henne, men framför allt i hur hon svarar på hur jag kommunicerar min vilja och avsikt.
Haha, jag märker när jag skriver om det här att jag verkligen tycker att det här är så kul. Det är skithäftigt att se hur enkelt det är att kommunicera med sin hund på ett sätt som inte innefattar någon direkt form av träning. și, förutom träning av sig själv och sin kommunikationsförmåga – men det är något helt annat. Det är skitkul när man ser sin hund föra sig med respekt i ens närvaro utan att för den sakens skull vara rädd.
Jag tror att det här med att kommunicera med energi är bland det absolut bästa man kan göra sig själv och sin hund. Relationen mellan människa och hund kan bli så otroligt mycket häftigare om man anstränger sig för att möta hunden där den är i stället för att begära att den ska anpassa sig och sitt sätt att kommunicera till ett mer mänskligt beteende. Faktum är att jag tycker att det är rätt oförskämt av oss som människor att kräva det – oavsett om det handlar om hundar, katter, elefanter eller vad annat det nu kan vara.
Det sista jag vill klämma in i just det här inlägget är poängen att det är (enligt mig) en enorm skillnad på att kommunicera med sin hund och att träna sin hund. Det här är också något jag upplever att många missförstår, och det gör mig lite ledsen. Jag ser det med stor tydlighet bara i kvarteret där jag bor, där det finns och har funnits ett flertal hundar som inte alls har mått bra på grund av att deras människa inte kan kommunicera med sin hund på ett vettigt sätt som gynnar dem båda.