När jag blev fodervärd åt Ella fick man inte välja valp. Jag kom till Brukshundsklubben i Örebro och fick en valp i famnen, och det var Ella. Klart och färdigt, liksom. Och jag förstår ju att det är det enklaste sättet för Försvarsmakten att fördela valparna. Men det är lite synd, eftersom det säkerligen inte är bara jag som känt mig överväldigad av min fodervalps energi och vilja att lära sig nya saker, upptäcka och uppleva världen och så vidare.

Nästa gång jag skaffar hund blir det något helt annat än en Försvarsmaktsuppfödd schäfer. Det blir inte en schäfer alls – ingen renrasig, i alla fall. Jag är överlag ganska kinkig med vad jag vill ha för typ av hund, och blandraser är jag överlag väldigt försiktig med eftersom det kan vara så svårt att veta hur en sådan hund blir i både storlek och mentalitet (om det inte är enbart pytteraser eller gigantiska raser).

Jag har givetvis ägnat säkert femton år med att porrsurfa hundraser på SKK, vilket är hysteriskt kul om det nu skulle vara någon som inte upptäckt det nöjet. Mitt intresse för vilka raser jag vill ha har förändrats en del genom åren, men vissa saker har hållit sig stabila – jag vill ha en stor hund. Och med stor hund menar jag att schäfer är för litet.

Överlag kan jag säga att jag är som allra mest intresserad av någon form av Molosserhund. Det finns ju ett gäng att dregla över, och de jag oftast faller för är de mest obskyra, de med minst antal individer i Sverige, de som är som mest anpassade och uppfödda för att vakta boskap på en jättestor gård. Detta är ju givet att jag gör, eftersom jag bor i lägenhet på tredje våningen. Men så är det – och förr eller senare kommer jag att vilja ha, och faktiskt dessutom skaffa mig, en sådan typ av hund. Exakt vilken ras det blir kan jag inte säga med säkerhet, men jag är exempelvis väldigt sugen på en Cão da Serra da Estrela – en portugisisk vakthund.

Dock så inser jag mina begränsningar när det gäller just det här med hur jag bor versus vad som är vettigt att skaffa. Därför har jag börjat leta efter en större ras som är bättre lämpad för stadsliv. Jag tror faktiskt att jag har hittat en, som jag aldrig hade förväntat mig av mig själv – Eurasier. Men det kan vara ett alternativ så länge jag bor som jag gör.

Jag har några preferenser som jag inte är villig att ge vika på när det gäller nästa hund. En sak som kan låta skitlöjlig men som är väldigt viktig för mig är att det är en så mörk hund som möjligt – helst svart. Varför? Därför att jag är praktisk – jag klär mig nästan uteslutande i svart, jag har svarta möbler och mattor.. en ljus hund skulle vara fullständigt olidlig vid pälssläpp.

Men det finns naturligtvis andra saker jag inte vill rucka på heller. Jag vill till exempel inte ha en så kallad “snäll” hundras. Jag vill ha en mental utmaning av min hund – och det tror jag att jag har fått från att leva tillsammans med Ella. Att ha en hund som inte är någon sport att ha, känns inte som att jag skulle uppleva som särdeles givande. Jag vill ha en hund som kan titta rakt på mig och se ut som att den tänker GLÖM det, matte. Jag tänker inte röra mig en tusendels millimeter. Eller för den delen; jag vägrar att sätta mig för att du säger det – jag är upptagen med att stå.

Det jag definitivt söker i min nästa hund är en låg energi. Jag vill inte ha en högenergisk hund till. Jag vill inte heller ha en hund som behöver arbeta för att må bra (såsom i brukshund, alltså). Jag tar hellre en dominant hund än en som är superenergisk och villhöver arbeta.

Jag har ingen aning om vad det kommer att bli. Det finns några blandraser jag kan tänka mig – exempelvis newfoundland eller leonberger blandat med schäfer (!). Jag vill inte ha en renrasig schäfer igen, men en blandning med någon av dessa raser känns som att det kan bli en bra blandning.

Men på det stora hela tror jag att jag lite kortfattat kan säga att jag vill ha en hund där jag kan fokusera på kommunikationen snarare än att dämpa extrem energi. Jag vill också ha en hund som har lite mentalt motstånd och som ger mig en utmaning. Då tror jag att både jag och hunden skulle få ett fantastiskt bra liv tillsammans.

Andra raser jag intresserat mig för; Berner Sennen, Cane Corso, Dogo Canario, Irländsk varghund, Skotsk hjorthund, Tibetansk mastiff, Bullmastiff, Leonberger med flera.

Den enda nackdelen med att fantisera om en framtida hund är att det är en värld där Ella inte finns. Så länge jag har henne kommer jag nämligen inte att skaffa en till hund. Dels anser jag att hon är för gammal för att ta hand om en valp, dels tror jag att hon föredrar att vara ensamhund.

 

Hundliv – livsstil

Den 4 juni 2019 förlorade jag Försvarsmaktens Ella till ålderskrämpor och juvertumörer.

 

Den 12 februari 2020 åkte jag till Skåne fram och tillbaka på en dag för att hämta hem min nya hundvalp, Boyo.

 

Följ mig på resan med att uppfostra en valp till en jättehäftig hund!

 

Välkommen!
/Malinka P.

Hundfolk

Detta är personer och/eller organisationer som jobbar på ett sätt som överensstämmer med min egen filosofi om vad som gynnar relationen mellan människa/hund på bästa sätt.

 

Translation

Arkiv
Kategorier