Jag har skrivit tidigare om begreppet energi, men tänkte ägna ett helt inlägg åt att försöka reda ut vad det faktiskt är jag pratar (skriver!) om. Begreppet har så många användningsområden, och jag tror att vi lite till mans gärna vill tro att det enbart handlar om sådant som förnybar energi eller om vi har energi nog att springa maratonloppet.
Allting har en energi. Det är något vi föds med, och ingenting vi kan göra oss av med. Vi kan inte se, höra, fysiskt känna på eller smaka på energi. Det är något vi upplever med våra känslor.
Vi föds med en energi. Beroende på hur vi lär oss att vara som människa, lär vi oss också att projicera vår energi på olika sätt. Det handlar dock inte om de roller vi antar (barn, förälder, anställd, bror, älskarinna, VD, yrkesroll och så vidare), utan mer om självförtroende, självkänsla och så vidare. Allt vi tänker om oss själva speglas i hur vi för oss i alla sammanhang – inte bara sociala sådana.
Hundar har inget talat språk, och de har inte heller det rationella tänkande vi människor har. I naturligt tillstånd lever hundar i flock, och de kommunicerar genom energi och kroppsspråk. Jämför med hur djur i det vilda lever, fungerar och reagerar. När ett enskilt djur märker fara av något slag vet hela gruppen det innan tanken tänkts färdigt. Det är en stämning som sprids.
Det enklaste sätt jag kan komma på att förklara hur vi som människor kan bli medvetna om vår personliga energi är att fundera på hur vi har det med självförtroendet och självbilden, och hur vi projicerar oss själva mot omvärlden. Kort och gott; hur tror vi att omvärlden upplever oss. Och nu menar jag inte huruvida omvärlden tror att vi är snälla, trevliga, sexiga, mesiga, töntiga eller vilken annan beskrivning som helst (utan värdering).
Det som är intressant är hur starkt och tydligt vår person lyser. Hur självklara vi är med oss själva. Hur väl vi känner oss själva. Hur balanserade vi är i oss själva. För mig som lever med bipolär sjukdom är detta ännu viktigare, eftersom obalans är ett mer eller mindre naturligt tillstånd för mig.
En del människor är fenomenalt skickliga på att läsa av energier. Det kan handla om att känna av en persons avsikt, en pågående konflikt i ett rum, om någon döljer något från en annan – och så vidare i all oändlighet. De som är skickliga på detta har med åtminstone viss sannolikhet lärt sig det genom taskiga nära relationer; man har varit tvungen för sin överlevnad.
En hund läser av energier hela tiden. Därför ser den rakt igenom oss. Är vi inte ärliga mot oss själva är det på hunden vi kan se det. När den beter sig på ett sätt vi inte är ok med ligger orsaken med all största sannolikhet hos oss snarare än hos hunden. Därför är det så otroligt viktigt att vi har koll på oss själva, eftersom allt det vi är, tänker och gör är en kommunikation med hunden. Kommandot “sitt” är bara ett ord i den ändlösa mängd kommunikation som konstant pågår mellan er.
Eftersom hundar inte använder ord i sin kommunikation inbillar jag mig att de är rätt ointresserade av vad vi faktiskt säger till dem. Min erfarenhet är att hundar uppskattar rak, öppen och ärlig kommunikation. De blir inte heller sura, upprörda, arga, på samma sätt som vi människor. De reagerar instinktivt, snabbt och effektivt. När Ella tycker att någon av katterna gör fel säger hon till dem genom att putta till dem med nosen, lägga en tass på ryggen eller liknande. Det är det som är hennes tillsägelse/korrigering (sedan är ju de katter och hon en hund, så resultatet blir kanske inte alltid som hon tycker), och för mig känns det mest naturligt att använda samma metod när jag kommunicerar med henne.
Det finns vissa saker jag anser att man måste vara väldigt medveten om när man kommunicerar med en hund. Man måste vara otroligt tydlig med sin avsikt. Man måste vara oerhört säker på sig själv, ha en kärna av stål och kunna kräva sitt utrymme. Sedan tror jag att man tjänar på att kunna variera styrkan i sin energi. Ska man gosa med sin hund måste man kanske inte ha samma starka energi som när den muppar sig och behöver en tydlig, stadig vägledning.
För mig handlar dominans av hund om just detta – förmågan att rikta och kontrollera sin egen energi för att påverka hunden att göra det som jag bedömer fungerar bäst i just det här ögonblicket. För att en normal hund ska fungera på ett bra sätt krävs inte jättemycket av en människa – tycker jag, i alla fall. Men jag anser ändå att det är läge att återigen poängtera att alla hundar är olika. Som med allt annat kräver kommunikation med hundar att man anpassar sig till den individ man har framför sig.