Det här inlägget kommer att handla om några av de positiva konsekvenser man får av ett tydligt ledarskap. Jag vill på intet sätt påstå att jag är den perfekta matten (för då skulle jag ljuga), men några saker vill jag gärna tro att jag gjort och gör rätt. En sådan sak är att jag tror att Ella uppfattar mig som en tydlig ledare. Det är i alla fall hur jag tolkar det, eftersom det finns några saker min hund aldrig skulle få för sig att göra mot mig.
Ella skulle aldrig någonsin få för sig att bita mig medvetet. Hon är en hund, så givetvis har hon av misstag råkat nafsa mig i fingrarna och händerna när vi busat eller hon fått godis (hon är inte särskilt duktig på att ta godis fint, min Ella), men det är stor skillnad på detta och att bli biten sådär på riktigt. Jag kan inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig att hon skulle göra något dylikt – och därför gör hon det inte heller.
Hon skulle heller aldrig morra i varnande syfte åt mig. Hon morrar inte alls åt mig om vi inte kampar om en trasa eller liknande, men då är det ett lekmorr, sådär fånigt och löjligt som de kan låta då. Men tänk dig scenariot att Ella har ett tuggben som hon morrar åt en annan hund för; hon skulle aldrig morra åt mig.
Min hund har stor respekt för mitt utrymme. Vid vissa tider på dygnet – främst när jag precis har vaknat, men fortfarande inte är medveten (vill säga; minst en halvtimme efter att jag klivit upp) så är jag extremt ointresserad av kontakt. Då visar hon respekt genom att hålla avståndet till mig, även om hon gärna vill följa efter mig när jag går på dass eller går in i duschen.
Samma sak när jag kommer hem efter att ha varit hemifrån utan henne; när jag kommer in håller hon respektfullt avstånd tills jag väljer att notera att hon ens finns där. Detta krävde viss mängd övning eftersom hon blev helt hysterisk när jag varit borta och jag upplevde det som oerhört påfluget – men att ignorera det beteendet visade sig vara otroligt effektivt.
Det är sällan någon sover över här, men när detta händer har Ella en tendens att vilja lägga sig ovanpå mina gäster och sova där. En hund som tar det utrymmet utan att be om lov – för mig är det ett tecken på dominans. Ella har aldrig gjort det med mig – faktum är att hon aldrig sover med mig i sängen. Hon har gjort det stundvis i perioder, men det är flera år sedan sist.
I soffan lägger hon sig ofta en bit bort. Jag brukar få tjata på henne att hon ska komma och ligga nära. Min tolkning är att hon dels (beroende på årstid) tycker att det blir för varmt, dels visar respekt genom att hålla avståndet. Men å andra sidan; om någon av katterna (oftast Zoe) lägger sig nära eller på mig, då måste hon genast också vara nära. Annars är det ju fruktansvärt orättvist. 😀
Saker som Ella däremot hemskt gärna vill göra är exempelvis att jaga harar. Äta kattbajs ur kattlådorna här hemma. Springa efter katterna och leka polis när de gör sådant hon inte tycker att de borde få göra. Skälla som en galning och rusa fram och hälsa på alla när jag öppnar ytterdörren om någon ringer på.
Ledarskap kan yttra sig på många sätt. Jag är inte en perfekt ledare, men jag vill gärna tro att jag är en ganska bra sådan. Det finns många saker jag behöver förändra för att bli en bättre ledare för Ella. Jag kommer inte att hinna bli perfekt innan det är dags för henne att lämna mig.