Var inte rädd

För att åtminstone delvis fortsätta på förra inläggets tema – att lära sig av andras hundar, tänkte jag nu ta upp fenomenet att vara rädd för sin egen hund. Det kan låta knäppt och på det stora hela osannolikt, men faktum är att det finns folk som är rädda för sina egna hundar.

Nu tror jag kanske inte att det är jättevanligt, men en av hundarna jag nämnde i gårdagens inlägg har det här problemet. En av människorna har berättat att hen inte nödvändigtvis är rädd för hunden själv, men för vad hunden kan åstadkomma mot andra.

Mellan hund och människa finns milvis med tomt utrymme som behöver fyllas med ledarskap.

Jag har aldrig under alla mina år tillsammans med Ella, varit rädd för henne. Jag har aldrig haft anledning. Dels för att hon aldrig skulle få för sig att göra mig personligen illa, dels för att jag har lärt mig att avbryta ett negativt, destruktivt beteende innan det blir ohanterbart.

Det finns åtminstone ett par aspekter av det här jag tycker är värda att ta upp.

Den ena är det enkla faktum att det vi pratar om här är den egna hunden. För mig känns det helt otänkbart att jag skulle vara rädd för min egen hund. Det är ju min hund – hur kan jag vara rädd för den?

Den andra aspekten är att så länge man är aktiv och förebyggande i sitt ledarskap ska situationer där man blir rädd för sin egen hund inte behöva uppstå.

Nu innebär inte detta att jag förespråkar dumdristighet. Trots allt är det djur vi har att göra med, och djur reagerar på instinkt i en betydligt högre grad än vi människor. Därför är det viktigt att ha respekt för våra hundar och den skada de kan åstadkomma – men också att i så stor utsträckning som möjligt förebygga så att våra hundar inte ska behöva agera på sina reaktioner om de blir alltför starka.

Jag säger att jag aldrig har varit rädd för min egen hund, och det har jag inte. Däremot har det vid oräkneliga tillfällen hänt att jag skämts för henne, eftersom hon är så energisk, påflugen och intensiv att det är lätt (för andra) att uppfatta henne som ouppfostrad. Men man bör komma ihåg att det är stor skillnad på att vara rädd för, respektera sin hund för vad den är, och att skämmas för ett beteende.

Mina tankar om hur man bär sig åt för att komma dithän att man inte behöver vara rädd för sin egen hund handlar i extremt hög grad om att vara den där tydliga ledaren som visar vad som är ett ok beteende, och vad som inte är det. Hunden jag skrev litegrand om igår och tar upp även idag har ingen tydlig ledare i sitt liv, och är därför både okunnig, frustrerad och förvirrad när det gäller socialt umgänge utanför familjen. Men även inom familjen tror jag att hunden tar sig större friheter än jag själv skulle acceptera.

Det kan vara svårt att acceptera att man behöver vara en så tydlig ledare mot sin hund. Oavsett vilken metodik man använder sig av, behöver man sätta regler och begränsningar för sin hund. Gör man inte det har man snart ett monster, och då blir situationen dels ohållbar, dels står man där och är rädd för sin hund.

Är man smart börjar man med detta redan när hunden är valp. Då får man med all största sannolikhet inte några problem alls, utan hunden blir välanpassad och fungerar i alla sammanhang. Sedan tror jag i och för sig att det går att lära även äldre hundar att sitta (läs; fungera) om man nu råkat missa de här bitarna – men då kräver det mer arbete, och jag tror också att det kräver mer underhåll än det skulle ha gjort om man gjort rätt från början.

Jag funderar iblandvarför en människa skulle vara eller bli rädd för sin egen hund. Det jag misstänker är att man inte har lärt sig att se de små tecknen på att hunden är på väg att bli alltför upphetsad, energisk, irriterad och så vidare. Det innebär att när man märker det har det gått så långt att det kräver så otroligt mycket för att få hunden lugn, att man inte klarar av det. Därför är det så otroligt viktigt att lära sig att läsa av sin hund, och att avbryta ett beteende i ett så tidigt skede som möjligt.

Jag ska skriva mer om det här med att läsa av sin hund, men det kommer att kräva minst ett helt eget inlägg så det får bli en annan dag.

……..

Tills dess – ha en fin dag och var en tydlig ledare för din hund! ♥

 

Hundliv – livsstil

Nu när Försvarsmaktens Ella har lämnat mig är jag hundlös. Tankar och funderingar har jag dock ändå, så kom och häng med mig när jag skriver om ledarskap, kommunikation och relationer med hundar – och hur jag planerar mitt hundliv framåt.

Vi ses på bloggen! =)

Insamling

På sjukersättning tar det tid att spara ihop pengar till en renrasig hund.

Stötta mig gärna genom att klicka här och bidra med valfritt belopp.

Varje bidrag för mig ett steg närmare min hund.

Tack på förhand!

Arkiv
Kategorier
Translation

Hundfolk

Detta är personer och/eller organisationer som jobbar på ett sätt som överensstämmer med min egen filosofi om vad som gynnar relationen mellan människa/hund på bästa sätt.