Det är inte helt ovanligt med hundägare som missförstår sina hundar så till den milda grad att hunden får lida i väldigt hög utsträckning. Jag själv har ingen erfarenhet av hundar som är rädda, misstänksamma eller generellt ointresserade av omgivningen i form av människor, andra hundar eller djur.
Jag har haft turen att leva tillsammans med en hund som är överdrivet social och lycklig, och som dessutom har extremt hög energi och intensitet. Lägg till det en stor portion oräddhet och en ännu större portion dumdristighet, så har vi Ella i ett nötskal. Ska något göras ska det göras ordentligt och med eftertryck, tycker Ella.
Alla hundar är ju individer, och det kan ta tid att lära sig sin egen hunds kroppsspråk – framför allt om det är en ny hund. Det finns naturligtvis många gemensamma tecken på att en hund är på väg att hitta på något dumt, och jag tänkte berätta lite om några av dessa med framför allt Ella som exempel.
Först och främst är det viktigt att göra skillnad på en hund som är på väg att bli riktigt upprörd, och en hund som hela tiden håller koll på sin omgivning och reagerar snabbt och slarvigt. När vi är hemma vill Ella gärna tro att hon är polis över katterna, och även om hon reagerar väldigt snabbt på deras små påhitt och äventyr, upplever jag ändå hennes reaktioner som lite slarviga i jämförelse med när vi är utomhus.
Det som är viktigast för mig är att hålla Ellas energinivå på en lämplig nivå. Hon reagerar på vissa saker utomhus; folk hon känner, folk som tittar på och pratar med henne (som vi inte känner), katter, fåglar, harar, bollar, eventuellt pinnar. Reaktionerna är oftast positiva såtillvida att hon inte blir negativt uppjagad (förutom av katter, harar och ibland fåglar).
Kännetecken på att Ellas energi stiger är att hon blir mer uppmärksam på det hon ser – och då menar jag väldigt mycket mer uppmärksam. Hela hennes kropp reser sig en aning, hon lyfter huvudet och riktar öronen framåt. Dessutom lutar hon gärna hela kroppen lite framåt, vilket bland annat gör att om jag har kort koppel på henne, så liksom hänger hon i kopplet (det är väldigt obekvämt).
Redan här behöver jag korrigera henne, för att hon inte ska stiga ännu mer i sin energi och bli fullständigt olidlig att ha i andra änden av kopplet. Är man ovan tror jag att det här är tecken som är lätta att missa. De kan vara oerhört subtila. Jag vet människor som totalt missar de här tecknen hos sina hundar, och de får också en hel del problem senare i reaktionskedjan eftersom hunden hunnit jaga upp sig ännu mer vid det laget.
Om jag låter bli att korrigera Ella, kommer hon att börja spänna upp sig. Hon lägger tyngdpunkten på hela framdelen av kroppen, hon reser sig ytterligare och spänner hela kroppen från nos till svansspets. Jag kan faktiskt inte minnas när min hund senast reste svansen över ryggraden, men en spänd svans är inte ett bra tecken. Om hon dessutom sänker och höjer huvudet om vartannat som för att stirra ut vad-det-nu-är-hon-tittar-på, är det inte heller bra. Alla de här tecknen kräver korrigering.
Målet är hela tiden att få henne lugn och avslappnad i kroppen. Kropp och sinne är tätt sammankopplat i hur hunden agerar. Ju lugnare sinne (och kropp), desto lättare är det för hunden att välja medvetet och vettigt.
Det jag har beskrivit hittills är reaktioner som, om de får plats och utrymme att expandera, kan sluta med att hon skäller ut någon/något, gör utfall, blir extremt dryg i kopplet och så vidare. Slutresultatet är alltså negativt.
Om vi exempelvis träffar någon vi känner och som Ella gillar, är både de fysiska och mentala reaktionerna annorlunda. När vi ser en eller flera personer vi känner på avstånd tar det max en tusendels sekund så har jag en hysteriskt lycklig hund i kopplet. Hon sliter och drar i kopplet och rusar utan att komma någonstans, hon piper och gnäller och småskäller, viftar på svansen och faktiskt hela sig själv… hopplöst dryg att ha i andra änden av kopplet.
Hur dumt och märkligt det än kan låta så är det just den här positiva hysterin hos Ella som är allra, allra svårast att kontrollera. Vi har levt tillsammans i tio år, och än idag är det hart när omöjligt att få hennes energinivå att sjunka när vi träffar folk vi känner. Beroende lite på situation, personer och så vidare, kan det vara nödvändigt att bli fysisk med Ella för att ta sig igenom all den där skitlyckliga hysteriska energin så att jag kan hjälpa henne att lugna sig – och upplevas som trevlig igen.
Något som är viktigt att komma ihåg är att när man bestämmer sig för att det är dags att korrigera, måste korrigeringen möta intensiteten i hundens beteende. Om Ella “bara” är extra uppmärksam på något, men ännu inte hetsat upp sig jättemycket är det onödigt att börja rycka i kopplet, skrika och vråla. Då räcker det med att stöta till henne lite lätt med ett finger, eller ge ett varnande ljud (i mitt fall ett längre ttssssss eller möjligen ett HUH! eller OI!). Har hennes energi och intensitet hunnit stiga, måste min korrigering möta den. Är min respons lägre än hennes reaktion kan jag lika gärna låta bli.
Hundmöten kan vara väldigt varierande för oss. En del hundar bryr Ella sig inte om alls, medan andra vill hon skälla ut redan på långt håll. Somliga blir hon väldigt upprörd över och skäller på länge och väl innan hon ger sig. Den mest effektiva tekniken för att slippa framför allt skällandet, är att stanna och begära att hon sitter ned medan den andra hunden passerar. Så fort hon blir lite för uppmärksam är det dags att peta till eller ge ett varnande ljud. Blir hon väldigt muppig, skällig och dryg är det läge att bli fysisk. Med det menar jag grabba tag i nackskinn och precis över svansen på henne, och se till att hon sätter sig. Det låter värre än det är – tro mig. Och tror du mig inte har du inte haft en högintensiv och högenergisk hund.
Uppenbarligen finns det väldigt många sätt man kan se på sin hund hur energin förändras. Min hund är bara ett exempel, och jag skulle säga att hon är ganska extrem på en del sätt.
Det finns också saker som hon och jag aldrig under alla våra år tillsammans, har upplevt. Ingen av oss har till exempel någonsin varit rädd. Som ensam kvinna finns det stora fördelar att gå runt med en svart schäfer mitt i nätterna (på dagarna med, för den delen) – det är inte en jävel som törs komma i närheten.