Det här inlägget kommer troligen att bli mer personligt än jag egentligen har lust med på den här bloggen, men det får bli som det blir. Som ni säkert vet lever jag med bipolär sjukdom, och det här kommer till åtminstone viss del att handla om den balans, stabilitet och styrka jag har svårt att åstadkomma på egen hand. Detta är ett av de största skälen till varför det är så viktigt för mig att leva tillsammans med en hund.

Att ha en hund i sitt liv innebär att man måste vara stabil, trygg och stark i sig själv. Är man inte det finns risken att det blir pannkaka av alltihop. Att ha en hund som Ella kräver en rätt stor stabilitet, trygghet och styrka. Jag vet inte exakt vad det beror på, men jag tror att jag har lättare att vara alla de här sakerna när jag har en hund. Det är som med så många andra saker (har jag märkt); jag har behov av en motpart för att jag ska kunna vara något. Jag behöver ha något att spegla mig i för att veta att jag existerar.

Att leva med Ella gör att jag blir en person jag gillar att vara. Det stärker mitt eget behov av stabilitet, trygghet och styrka. Eftersom det också finns någon där som både kan och vill ta emot det jag projicerar, blir det både lättare och roligare att göra det. Det är en växelverkan, helt enkelt. Det är nödvändigt för att min och Ellas relation ska fungera. Hon behöver att jag är stark, stabil och trygg. Jag behöver henne för att vara det.

Och däri ligger mitt problem just nu. Ella är gammal. Det är väldigt, väldigt snart dags för henne att gå. Hon är gammal och hon mår inte bra. Jag har givetvis en plan för det – jag tänker inte låta min hund lida i onödan.

Men jag blir otroligt stressad över det faktum att jag snart inte har en hund. Ella är mitt ankare, min barometer. Utan henne tappar jag fotfästet. Jag vet inte riktigt vem jag är utan min hund. Av uppenbara skäl kommer jag att få reda på det, vare sig jag vill eller inte. Men helt ärligt förstår jag inte riktigt hur jag ska klara mig. Det kommer snart inte att finnas någon som har behov av min stabilitet, mitt lugn, min balans och min styrka. Vart ska jag göra av den? Varför ens anstränga sig för att ha den?

Jag inser att det till stor del är sorg som talar nu. Det är inte alls säkert att det blir en sanning att jag släpper taget om allt jag har behov av, för att min hund snart är borta. Men det är tankar jag har, och jag tänker tillåta mig att ha dem.

Och jag har ju mina småflickor. Kissarna kommer ju att finnas här, även om de inte har samma behov av mig som Ella har. De skiter fullständigt i om jag sitter och storgråter flera timmar i sträck eller om jag dansar på borden en vecka i sträck. De kommer förmodligen att skaka sina små huvuden och göra en #facepalm och fråga varandra varför just de har världens knäppaste människa.

Jag kommer att behöva en ny hund så småningom. Först tänker jag landa i att Ella inte finns (när hon väl är borta). Det kommer nog att ta hela sommaren i alla fall. Men sen. Efter det. Jag tror att jag behöver ha en hund – och uppenbarligen inte enbart för att komma ut och inte isolera mig helt och hållet. Jag behöver ha en hund för att kunna vara den jag vill vara.

Det här är för övrigt ett av skälen till att jag vill ha en lite tuffare hund. Ella är inte nödvändigtvis en lätt hund att hantera, även om hon är världens snällaste och goaste. Hög energi och intensitet kan vara väldigt påfrestande att hantera dygnet runt. Att leva tillsammans med henne har dock gett mig smak på hundar som kräver lite mer av sin människa. Jag tror att jag skulle tröttna på att ha en för snäll och beskedlig hund.

Jag tror att jag behöver ha en hund som i sin tur behöver att jag är den där starka, tydliga, stabila och trygga människan för att fungera. Det kommer aldrig att bli samma sak som det är med Ella eftersom det inte kommer att vara samma hund – men fenomenet i sig är något jag tror att jag ska eftersträva.

 

Hundliv – livsstil

Den 4 juni 2019 förlorade jag Försvarsmaktens Ella till ålderskrämpor och juvertumörer.

 

Den 12 februari 2020 åkte jag till Skåne fram och tillbaka på en dag för att hämta hem min nya hundvalp, Boyo.

 

Följ mig på resan med att uppfostra en valp till en jättehäftig hund!

 

Välkommen!
/Malinka P.

Hundfolk

Detta är personer och/eller organisationer som jobbar på ett sätt som överensstämmer med min egen filosofi om vad som gynnar relationen mellan människa/hund på bästa sätt.

 

Translation

Arkiv
Kategorier