Som med i princip allt annat vill jag inte ha eller göra något bara för att ha eller göra något. Jag vill ha en utmaning, och det gäller även det här med att ha hund. Att bara ha en hund, vilken som helst, räcker inte för mig. Det måste till något mer.

Det är dags att öva mig på att inte känna mig otrogen mot Ella för att jag funderar på andra, framtida hundar jag kommer att ha en relation med. Så – vad vill jag egentligen ha i en hund?

Utmaningar.

Så vad menar jag med utmaningar? Är inte bara det faktum att leva tillsammans med en hund en tillräcklig utmaning?

Njaej, inte för mig. För mig innebär utmaning ett motstånd. Jag behöver och vill ha en hund som inte viker undan, som kan stå emot och möta mig i fråga om energi och vilja. Ella kunde det. Men den största utmaningen med Ella var hennes höga energi och vilja att göra och uppleva saker non-stop.

Jag vill ha en hund med lägre energi än Ella. Det måste inte nödvändigtvis vara en soffpotatis (fast det skulle vara ok, det med), men en hund som inte har ADHD i kubik och kvadrat vore trevligt som omväxling. Däremot får den gärna ha hög intensitet – det gör mig inget. Jag skulle också föredra en hund som är dominant framför den höga energin.

Som jag har berättat tidigare har jag ägnat otaliga timmar åt att porrsurfa hundraser. Jag fastnar ju i princip uteslutande för de mest obskyra och okända hundraserna som oftast är någon form av boskaps- och vakthundar från södra Europa.

Det är helt sant, dessutom.

Raser jag har valt bort för att jag tror att de är lite för snälla för min smak; Leonberger, Berner Sennen och Newfoundland. Raser jag valt bort för att jag tror att de är aningens för aktiva för min smak; Rottweiler och Cane Corso (plus övriga brukshundar, även om de troligen inte kan mäta sig med Ella i fråga om energi).

Raser jag intresserat mig för; Presa (Dogo) Canario, Tibetansk mastiff, Cão da Serra da Estrela. Sistnämnda är den ras jag bestämt mig för att jag vill ha.

Kortfattat vill jag ha en hund som behöver ett väldigt tydligt ledarskap för att fungera socialt. Jag är väldigt ointresserad av en hund som fungerar mer eller mindre automatiskt. Jag vill vara behövd som min hunds ledare. Jag behöver det för att jag ska fungera i relationen. En så kallad “lätt” hund riskerar att tråka ut mig fullständigt.

Jag vill och behöver också ha en hund som tar plats. Jag menar inte bara rent fysiskt (en stor hund), utan en hund som tar stor mental och känslomässig plats. En hund som kräver sitt utrymme. Jag vill och behöver ha detta därför att jag själv tar rätt mycket plats, och jag vill inte ha en hund som drunknar i närheten av mig.

Det är många som påpekar att det finns många hundar för omplacering, och det är naturligtvis mer än sant. Och visst – någon gång kan jag tänka mig att ta hand om en omplaceringshund. Men inte just nu. Just nu vill jag ha en hund jag väljer själv från början till slut.

De två främsta skälen till att jag vill ha en hund överhuvudtaget är dels att jag behöver komma utomhus och röra på mig, dels att jag behöver en motpart för att känna mig trygg och stabil. Jag kan det hyfsat på egen hand, men det är lättare när jag har en hund vid min sida. På många sätt ser jag min hund som en servicehund, utan att den är utbildad till det.

Sen var det ju det där med eventuell faktisk sysselsättning med hund. Det återstår att se om jag får för mig att faktiskt träna skydd med min hund. Men jag är övertygad om att en Estrela skulle funka jättebra för det, i det fall jag får arslet ur och faktiskt gör.

 

Hundliv – livsstil

Den 4 juni 2019 förlorade jag Försvarsmaktens Ella till ålderskrämpor och juvertumörer.

 

Den 12 februari 2020 åkte jag till Skåne fram och tillbaka på en dag för att hämta hem min nya hundvalp, Boyo.

 

Följ mig på resan med att uppfostra en valp till en jättehäftig hund!

 

Välkommen!
/Malinka P.

Hundfolk

Detta är personer och/eller organisationer som jobbar på ett sätt som överensstämmer med min egen filosofi om vad som gynnar relationen mellan människa/hund på bästa sätt.

 

Translation

Arkiv
Kategorier