Begreppet ägande och äganderätt är en ytterst mänsklig företeelse. Det fåniga är att det enda det består av är en överenskommelse om att en person och någonting annat hör ihop. En slags rättighet att ta beslut över något det mest bara känns fånigt att ta beslut om.

Väldigt kortfattat kan man säga att det här med att äga någonting/någon är att relatera till det på ett särskilt sätt. Det är också därför jag anser att det inte går att säga att man äger en hund (eller något annat djur, för den delen). Den enda fördelen ett ägandebevis har är att man kan hålla upp den och bevisa att just jag och det här djuret faktiskt hör ihop. Att jag och det här djuret har en relation och delar både liv och möbler.

För let’s face it; våra hundar, våra katter, marsvin, hamstrar, råttor, reptiler, hästar, fåglar och så vidare, skiter fullständigt i vad som står på våra papper. Det enda de bryr sig om är att de har en relation med oss.

Och det är i det, det är där vi borde lägga vår energi. På hur vi förhåller oss till våra djur. Hur vi relaterar till dem. Hur våra relationer ser ut. Hur vi lägger ner tid och energi på dem på ett sätt som gynnar just relationerna.

För har vi inte relationen har vi inte heller något “ägande” att tala om. Och då spelar den där pappersbiten inte någon som helst roll.

För övrigt tycker jag inte om uttrycket “äga”. Jag tycker att det låter illa. Nog för att det finns sammanhang (BDSM) där det är både vanligt och accepterat att säga att man äger någon, men sådär till vardags är det inte ett uttryck jag gillar att använda.

För faktum är; vi äger inte vår partner. Vi äger inte våra barn eller våra föräldrar. Vi äger inte våra vänner. Vi äger inte ens vår mark eller våra bostäder – trots allt är det bara en överenskommelse om att något är mitt eller ditt. Att vi respekterar din eller min vilja om att få vara ifred på en viss yta. Eller att inte ta med oss någon annans möbler eller barn när vi går.

Däremot är det jag som har valt att leva tillsammans med mina djur. Alltså är det jag som har huvudansvaret för att se till att den relation jag har med mina djur gynnar oss alla inblandade.

Jag äger inga djur. Jag har djur. Jag har nära, intima relationer med djur. De är mina, på samma sätt som jag är deras. Vi har varandra.

 

Hundliv – livsstil

Den 4 juni 2019 förlorade jag Försvarsmaktens Ella till ålderskrämpor och juvertumörer.

 

Den 12 februari 2020 åkte jag till Skåne fram och tillbaka på en dag för att hämta hem min nya hundvalp, Boyo.

 

Följ mig på resan med att uppfostra en valp till en jättehäftig hund!

 

Välkommen!
/Malinka P.

Hundfolk

Detta är personer och/eller organisationer som jobbar på ett sätt som överensstämmer med min egen filosofi om vad som gynnar relationen mellan människa/hund på bästa sätt.

 

Translation

Arkiv
Kategorier