Det finns mycket att fundera på när det gäller att skaffa sig en ny hund. Jag har redan tagit upp några (i förra inlägget), och här kommer det några fler. Den här gången handlar det om vilket kön jag vill ha på min valp, samt det här med namn. Kan tyckas fånigt, men för mig känns båda sakerna rätt viktiga.

När jag anmälde mig som intresserad till försvarsmakten för att bli fodervärd fick jag fråga om jag ville ha en tik- eller hanvalp. Eftersom jag inte haft hund tidigare rekommenderade de en tikvalp, vilket resulterade i min Ella.

Nu har jag haft en tik, och till skillnad från många andra som tycker att tikar blir så knäppa och dryga omkring löp, har jag inte riktigt haft de problemen. Visst, Ella har överlag varit rätt dryg ett tag innan löp. Hon har varit stissig och okoncentrerad, och hon har legat på i kopplet när hon vanligtvis har gått normalt på promenad. Men det är inte förrän kanske det sista året som jag tyckte att hon fick några symptom på skendräktighet – till skillnad från minst ett par andra tikar vi känt, som haft stora problem med just det.

Jag har egentligen inga direkta önskemål på kön hos min nästa hund. Jag skulle vilja ha en hane, bara för att se hur det är. Och det vore skönt att slippa blodfläckarna på golven vid löp. Men det finns ju för- och nackdelar oavsett om man väljer en tik eller hane. Ska man inte avla på en tik är det ju exempelvis listigt att kastrera henne så tidigt som möjligt för att i så stor utsträckning som möjligt slippa det här med juvertumörer.

Men det är jättedyrt att kastrera tikar, så jag förstår att folk (inklusive jag själv) inte gör det.

En hane kan behöva kastreras också, om man upplever att det blir väldigt jobbigt för honom när det är löptikar i närheten. Eller för den delen, om han får för sig att tro att han är sådär överdrivet manligt häftig och vill brösta upp sig stup i kvarten.

Det som talar för en tik framför en hane är att jag kommer att vilja ha en till Estrela så småningom, och en tik är bättre på att uppfostra valpar än hanar, har jag hört. 😀 Det jag ser/hör/läser mig till är att äldre hanhundar ofta är lekfarbröder snarare än uppfostrande, till skillnad från äldre tikar. Och medan jag inte har jättemycket emot lekfarbröder, så är det ju väldigt smidigt att ha någon som hjälper till att uppfostra en ny valp.

En annan sak jag roar mig med att fundera på (och har ägnat åratal åt att grubbla över) är det här med namn. När man blir fodervärd åt försvarsmaktens hundar har man inget val; det är bara att kalla hunden för det namn den får i stamtavlan. I alla fall var det så för tio år sedan, och jag kan inte tänka mig att det ändrats nämnvärt. Hade jag skaffat Ella på annat sätt hade jag aldrig kallat henne för just Ella. Med tanke på ras och färg, hade jag med stor sannolikhet döpt henne till Ziva i stället.

Men alltså, namn är viktiga. Jag har träffat på hundar av olika raser som haft namn som inte alls passat dem. En pytteliten hund hette Killer, och en stor rottweilertik hette Tindra. Jag har lite svårt att låta bli att skratta åt båda namnvalen, för de liksom.. jamen, de passar helt enkelt inte. Det blir jättekonstigt i mitt huvud. 😀

Beroende lite på vilken ras jag tänker mig som “min” finns det olika namn jag kan tänka mig. En Cane Corso skulle jag till exempel kunna tänka mig att kalla Sisko (ja, efter Benjamin Sisko i DS9) – inte för att hunden kanske påminner om Sisko i DS9, men för att jag tycker att det passar. Däremot, som nu, en Estrela som åtminstone ser lite mjukare ut än en Cane Corso – där finns det andra namn som passar bättre.

Eventuella namn på tik:
Tammi,Vilja, Vilda, Heidi, Zoya, Cayenne

Eventuella namn på hane:
Yum-Yum, Zebbe, Basse, Aiyam, Borka

Som ni ser så händer det litegrand i skallen på mig, utöver sorgeprocessen efter Ella. Den kommer inte att upphöra bara sådär för att den kan eller vill. Det lär nog ta ett tag. Men förhoppningsvis, allt eftersom, kommer jag att kunna släppa det och minnas henne som den världens häftigaste hund hon var med glädje.

Ge mig gärna tips om hur jag kan tänka omkring det här med hane versus tik. Det spelar mig egentligen ingen större roll, men jag tror att det lutar mot att jag vill ha en hane om jag ges möjlighet att faktiskt välja.

 

Hundliv – livsstil

Den 4 juni 2019 förlorade jag Försvarsmaktens Ella till ålderskrämpor och juvertumörer.

 

Den 12 februari 2020 åkte jag till Skåne fram och tillbaka på en dag för att hämta hem min nya hundvalp, Boyo.

 

Följ mig på resan med att uppfostra en valp till en jättehäftig hund!

 

Välkommen!
/Malinka P.

Hundfolk

Detta är personer och/eller organisationer som jobbar på ett sätt som överensstämmer med min egen filosofi om vad som gynnar relationen mellan människa/hund på bästa sätt.

 

Translation

Arkiv
Kategorier