Eftersom jag nu har bestämt mig för att jag ska ha en ny hund så småningom, varvar jag sorg över Ella med funderingar på valpköp och vad jag kommer att tycka är viktigt med att uppfostra en valp den här gången. Ella är ju den första valp jag uppfostrat, och förhoppningsvis har jag lärt mig något under de tio år vi hängt ihop, som är värt att ta med sig till en ny hund.
En av de saker jag funderar på är det här med att hämta hem valpen. Det finns en enda aktiv uppfödare av Estrela i Sverige, och de bor på Gotland. Jag bor inte på Gotland, så det kommer att bli något av ett äventyr för både mig och valp att träffas och åka hem till oss. Det finns ju dessutom ett par olika alternativ jag har funderat på. Det snabbaste och förmodligen mest tidseffektiva är att ta flyget. Men det är rätt dyrt, och så var det ju det där med miljön.
Så jag funderar faktiskt på att ta färjan över. Dessutom funderar jag på att inte åka bil. Dels för att jag i alla fall just nu inte har någon, men också – och det här är det främsta skälet; för att jag tänker mig att en resa hem med buss, tåg, färja och så vidare, ger mig och min valp världens möjlighet att socialisera och miljöträna, och dessutom lära känna varandra. Jag tänker mig att det är ett bra sätt för mig att etablera mig själv som en trygg punkt i allt okänt.
Men oavsett hur jag väljer att göra, är det tidskrävande och omständigt. Jag kommer att behöva någon som tittar förbi hemma vid åtminstone ett par tillfällen för att hålla koll på katterna. Sedan är det frågan om en icke rumsren valp på en färja – jag har ingen aning om vilka alternativ som finns för en kiss- eller bajsnödig valp. Men det går ju att ta reda på.
Eftersom Estrela är en helt annan sorts hund än en försvarsmaktsuppfödd schäfer, kommer jag att bli tvungen att förändra hela mitt förhållningssätt till att uppfostra och hantera min hund. Jag har inte haft en molosser förut, men det är den typen av hund jag attraheras otroligt mycket av, så det ska bli mer intressant än jag kan uttrycka i ord. Krasst kan jag säga att en sak jag ser fram emot är att ha en hund som inte har den energinivå Ella haft i hela sitt liv.
På det stora hela tror jag att det kommer att gå jättebra att uppfostra och ha en Estrela. Det finns ett par saker jag tror att jag kommer att behöva hjälp med. Det ena och mest uppenbara är att Estrela trots allt är en vakthund, och den kommer att skälla en hel del. Jag vet att det finns sätt att träna.. kanske inte träna bort skällandet, men åtminstone begränsa det. Jag har inte lyckats med det när det gäller Ella (vilket jag i och för sig till stor del lägger på hennes höga energi och oförmåga att upphöra med ett beteende när hon var skitlycklig och hysterisk), så jag tror att jag kommer att behöva tips och råd om just den saken. Men – jag har och kommer fortsätta ha kontakt med rasklubben, och med all största sannolikhet även uppfödaren.
Saker jag tycker är superviktiga är socialisering och miljöträning. Jag kommer att åka framför allt buss, men också tåg, med min hund – enbart för att miljöträna. Vi kommer att ge oss iväg till ställen där det är mycket folk och andra hundar. Hundmöten känns ju viktigt att de fungerar, särskilt när man har en stor hundras.
Sedan skulle jag vilja lära min hund att vakta saker. Jag skulle, bara för att det är kul, kunna lägga min mobil med alla kort och grejer i, vid min hund, och kunna gå därifrån utan att någon kommer och roffar åt sig den.
Oh, och en annan sak jag funderar på är att skaffa ett reflextäcke med text; Stör ej, vi tränar. Något som verkligen är skitirriterande är när man tränar på att lära sin hundvalp/unghund något, och så kommer det folk och vill klappa valpen/hunden.
Så ja, det finns planer och funderingar, trots att jag har svårt att släppa tankarna på, och sorgen över Ella.