Även om jag två månader efter Ella knappt har börjat sörja ordentligt, så måste och vill jag ändå tänka framåt. Förr eller senare – förhoppningsvis förr, kommer jag att ha en ny valp här hemma. Jag har tidigare uppfostrat två valpar, varav Ella var den ena.
I ärlighetens namn; att ha en valp, Nur, är kanske inte det roligaste. De är ju fantastiskt söta, men de är också fruktansvärt dryga att ha och göra med. De tuggar, biter, pinkar och skiter inne, jagar katterna, är allmänt ouppmärksamma, nyfikna in absurdum – tja, vem som helst som haft valp vet vad jag menar.
Nu har ju jag valt en rätt stor hundras. Med det kommer en hel del saker som är viktigare än när man har en mindre hund. Stora hundar behöver uppfostras så de inte tar för vana att hoppa på folk, till exempel. Det är också mindre (läs; inte alls) önskvärt med en stor hund som visar tänderna, morrar eller gör utfall. En chihuahua gör inte så stor skada, men en stor hund kan göra rejäl skada oavsett vad målet för ett eventuellt utfall är.
Efter tio år med en högenergisk, högintensiv hund som Ella är just det där med energi något som är oerhört viktigt för mig. Min valp kommer att få lära sig att hög energi inte är önskvärt. Det innebär inte att hen inte kommer att få leka, men att lugn och sans är betydligt trevligare. Jag kommer inte att ge min hund utrymme att bli hysterisk, eftersom det är ett så otroligt jobbigt läge att befinna sig i för både hund och människa.
Nu tror jag faktiskt inte att det kommer att bli några problem i fråga om energi, eftersom Estrela inte är en högenergisk ras på samma sätt som en försvarsmaktsuppfödd hund som Ella. Därför blir nog jobbet med att hålla energinivån i schack det minsta. Det är i alla fall min gissning.
Sedan kommer ju givetvis de vanliga sakerna att vara viktiga. Kontaktövningar känns viktiga. Vanliga kommandon som sitt, hinlegen, stanna, varsågod och så vidare. Mina vanliga regler när det gäller utgång, att komma in från promenad, samt vid mat.
Socialisering är en annan sak som känns extremt viktig. Jag vill att min hund ska kunna fungera i så många sammanhang och miljöer som möjligt. Så besök på stan, bussresor, tågresor, besök till vänner, umgänge med andra hundar, promenader vid vatten, att röra sig på olika underlag – allt möjligt ska den här hunden få uppleva.
Sedan har jag börjat fundera lite på om jag ska ta och faktiskt göra något särskilt med den här hunden. Det är en ras avlad för vakt och skydd av boskap. Här finns ingen boskap att vakta och skydda, bortsett från katterna, men det är ju inte riktigt samma sak. För att min hund ska få utlopp för det den är avlad till behöver jag kanske göra något aktivt med den.
Jag har inte riktigt klurat ut vad, eller hur ännu, men ett alternativ är att träna den i skydd (vilket är något jag har funderat på i åratal).
Vi får se vad det blir för sorts variant av aktivitet, men jag tror att jag måste hitta på något. Det ultimata vore att flytta till ett hus med inhägnad stor (natur)tomt där hunden kan gå lös och vakta. Men jag har inte råd att köpa ett hus, och det verkar vara svårt att hitta hus att hyra där tomten är inhägnad på det sätt som behövs.
Kanske är det aningens orelaterat, men den här hunden kommer att få äta Glukosamin redan från början. Jag började ge Ella det när hon redan hade börjat få problem med lederna, så vis av erfarenhet tänker jag ge den här (större) hunden det i förebyggande syfte redan från början.
Fördelen med att ha haft en hund är att jag har bättre koll på vad jag ger mig in på. Spänningen i en helt ny ras är – att det är en helt ny ras, med helt andra egenskaper att lära känna och hantera.
I am so excited. ♥