Det spelar egentligen ingen roll vilken energinivå ens hund har. När nivån på energin börjar eskalera är det dags att gå in och bryta koncentrationen och fokuset på det som triggar hunden. Det är möjligt att köttbullar fungerar för vissa hundar, men i min erfarenhet gör det bara att hunden tittar åt ett annat håll – i en sekund eller så. Det är ingen garanti för att energinivån sjunker och hunden kan ta vettiga beslut utifrån det.

Det som är intressant med det här är att en beröring i förebyggande syfte måste göras i tid. Rör man sin hund för sent har beröringen ingen som helst effekt. Därför är det jätteviktigt att man lär sig läsa sin hund och kan se de första, ofta väldigt små tecknen på att hunden är på väg att jaga upp sig. Det kan vara en hare, en cykel, en annan hund, en katt, eller vad som helst annat som triggar energinivån, och därmed också diverse oönskade beteenden.

Av de hundar jag sett som betett sig illa, sådär på riktigt, så är min erfarenhet att människan inte sett de där pyttesmå tecknen i tid, och därför helt plötsligt har en hund som stegrar sig i kopplet, vrålar och skäller, gör utfall och så vidare.

Det är därför det som människa är så otroligt viktigt att avbryta i tid, och att göra det på ett sätt som motsvarar den energinivå hunden befinner sig på i stunden.

För mig, som levt med en högenergisk och högintensiv hund, handlar hela mitt förhållningssätt till hund om att förebygga. Jag har använt mig av fysisk beröring så länge jag kan minnas med Ella, både på fel sätt (på grund av ovana och att jag inte riktigt vetat hur), och på rätt sätt. För mig är det superviktigt att hela tiden hålla koll på min hunds energi och vid de tillfällen (i princip alltid, med Ella) den är på tok för hög, se till att den sjunker till en hanterbar nivå.

Så vad menar jag med förebyggande beröring – egentligen? Att röra vid hunden är ju uppenbart; men hur?

Vad den där förebyggande beröringen består av kan vara lite olika saker, beroende på hundens energinivå och intensitet. Ella, som hade både extremt hög energi och lika hög intensitet, krävde en starkare fysisk beröring än några av de hundar jag haft att göra med både under hennes livstid och nu efteråt. Därför är det också oerhört viktigt att förstå att olika hundar kräver olika metoder i hantering, korrigering, tillrättavisning och så vidare.

Ett sätt jag upplever som väldigt effektivt är att peta till min hund med ett par, tre fingrar. Ungefär som man gör på en människa när man stöter till den på armen för att säga Öh, dueh! – så, fast med tydligare syfte och riktning. Ju högre intensitet på hunden, desto mer bestämd i syfte, riktning och styrka. Detta innebär inte att man ska slå sin hund, tror man det förstår man inte alls vad jag menar. Däremot måste beröringen ske på ett ställe där hunden reagerar och avbryter sitt oönskade beteende.

Andra alternativ kan vara att lägga en hand på ryggen/ländryggen. När jag har gjort detta på Ella har det inte varit fråga om någon särskilt hög energinivå eller intensitet, men beröringen behöver ändå vara bestämd och ha ett tydligt syfte. Det ska inte vara otydligt varför man lägger sin hand där just precis då.

Men det viktigaste av allt, oavsett hur man rör sin hund i förebyggande syfte, är ändå att energin bakom beröringen är lugn, bestämd och tydlig. Om man som människa exempelvis är rädd för sin egen hund eller vad den kan åstadkomma när den är på sitt värsta, är det den energi som förmedlas till hunden varpå den blir ännu mer instabil och ohanterbar.

Upplever man att man har någon form av problem med sin hund – oavsett vad det är, är mitt första tips att börja titta efter de första tecknen på att din hund jagar upp sig. Det kan vara allt från att hunden viker öronen framåt, höjer huvudet, spänner kroppen och svansen, gör sig lite större och häftigare, till hur den håller nosen, om den flyttar tyngdpunkten till framdelen av kroppen, och så vidare i all oändlighet.

Det är där man måste börja, och sedan arbeta utifrån de allra första tecknen man kan hitta, och se hur man kan avbryta den stegrande energin och intensiteten. Det tar tid, energi och en hel del jobb, men tro mig – det är så jävla värt det.

När man väl fattar hur det här funkar, är det svårt att förstå hur man någonsin inte kunde fatta. 😀

Lycka till. 🙂

 

Hundliv – livsstil

Den 4 juni 2019 förlorade jag Försvarsmaktens Ella till ålderskrämpor och juvertumörer.

 

Den 12 februari 2020 åkte jag till Skåne fram och tillbaka på en dag för att hämta hem min nya hundvalp, Boyo.

 

Följ mig på resan med att uppfostra en valp till en jättehäftig hund!

 

Välkommen!
/Malinka P.

Hundfolk

Detta är personer och/eller organisationer som jobbar på ett sätt som överensstämmer med min egen filosofi om vad som gynnar relationen mellan människa/hund på bästa sätt.

 

Translation

Arkiv
Kategorier