Medan det å ena sidan inte är någon större skillnad på valp och valp, oavsett vilken ras det är, är det en sjujävla stor skillnad ändå. Min personliga åsikt är att alla hundar bör vara väluppfostrade och kunna föra sig i möblerade rum, oavsett storlek. Jag tror de flesta av oss är överens om att så inte är fallet.

Jag tror stenhårt på att använda valptiden för att lära min hund det mesta den behöver veta, faktiskt. Jag tror på att utsätta den för saker som den behöver lära sig att hantera. Det är också min fasta övertygelse att valpen lär sig hela tiden, även när man inte “tränar”. Av det skälet blir hela valpens uppväxt en utbildning, kan man säga.

Det jag menar med det här är inte att jag och min valp ska ägna varje vaken sekund åt att träna. Det jag menar är att det ligger ett stort ansvar på mig att vara medveten om vilka signaler jag ger min valp för vad som är ok, och vad som inte är ok. Att uppfostra en hund – i alla fall för mig, handlar om mer än att lära den sitt, ligg, stanna, kom hit och så vidare. Det handlar om dels att utveckla vår egen relation, dels att lära hunden relatera till sin omvärld på ett vettigt sätt.

Det finns vissa saker som känns extra viktiga när man har en stor hund.

Min hund behöver ha en vettig energinivå (till skillnad från somliga andra som börjar på E och slutar på lla). Glada hundar är supertrevligt, men en rejält stor hund som blir så hysteriskt glad som Ella kommer att knuffa omkull folk och riva ner en hel lägenhet i sin iver att hälsa. Min hund kommer att behöva ha en vettig nivå på sin energi, och den behöver kunna utöva självbehärskning. Detta ska inte misstas för “inte få vara glad” eller liknande – bara att den behöver behärska sig för att inte råka göra illa någon. Exempelvis vill jag helst att min hund inte hoppar på besökare eller folk vi möter när vi är ute.

Frågan om respekt är för övrigt något jag kommer att vara stenhård med, åt båda hållen. Ella blev skitlycklig så fort någon slängde ett öga åt hennes håll. Där kan vi snacka om hund att stå i centrum i sitt eget universum – hon var fullständigt övertygad om att alla ville hälsa på och klappa henne, alltid. Jag vet inte hur många gånger jag sagt åt folk som kommer hit att ignorera henne fullständigt, för att få ner hennes energi så fort som möjligt, så det blev möjligt att faktiskt hälsa. Minst lika många gånger har folk inte lyssnat, och Ella har blivit helt hysterisk av ren, skär lycka.

Dryghet ska inte belönas – punkt. Därför kommer jag att kräva av besökare att de ignorerar min hund tills hunden befinner sig på en energinivå där det gynnar alla parter att hälsa.

Annat som också är viktigt, är det här med att gå snyggt i koppel. Ella har alltid (förutom det sista halvåret eller så) legat på i kopplet. När hon var yngre drog hon en hel del, men det övergick till att bitvis/periodvis (innan löp) – om jag säger hänga i kopplet, förstår ni vad jag menar då? Sådär, ett halvt huvud framåt, lagom för att kopplet ska bli spänt, men inte nödvändigtvis tillräckligt mycket för att det ska bli jobbigt. Med en så stor hund som en Estrela, känns detta inte som ett bra alternativ.

Jag vill inte heller att min hund ska muppa sig och göra utfall mot andra hundar, katter, fåglar, ekorrar, folk, moppar, bilar, cyklister, småbarn och annat.

Miljöträning är också skitviktigt. Jag miljötränade Ella supermycket när hon var valp, och det tjänade vi massor på i längden. Hon har exempelvis alltid varit superduktig att ha med sig på buss och tåg. Vi var ute i skogen, vi var nere på stan, vi promenerade längs vatten och var ut på bryggor, vi rörde oss i industrimiljöer, åkte bil – you name it. Min nya hund kommer också att få följa med till så många ställen jag kan komma på, bara för att få så många upplevelser som möjligt att bygga sin trygghetsbas på.

Socialisering ligger hyfsat nära miljöträning, kan jag tycka – fast med folk. I hela Ellas liv tänkte jag alltid att vi skulle gå iväg på midsommarfiranden och liknande, fast det gjorde vi aldrig. Det innebär dock inte att hon inte upplevt mycket folk; vi har varit på stan, på McDonalds en lönehelg, och andra ställen där det rört sig riktigt mycket folk. Hon har alltid skött sig hur bra som helst.

Sedan är det ju det här med hantering – fysisk hantering, alltså. Estrela har lurvig päls och behöver borstas – alltså behöver min hund lära sig att det är ok att bli borstad. Men det handlar om fler saker; kloklippning, att bli pillad på i öronen, i munnen, och i största allmänhet – pillad på.

Som ni märker finns det rätt många saker en hund behöver lära sig. Det räcker inte att “låta valpen vara valp” i flera månader och sedan bli förvånad över att den inte kan någonting när den är åtta månader gammal. Runt ett års ålder blir de riktigt jävla dryga, och då behöver det finnas en grund som man får påminna dem om (med varierad intensitet, beroende på ras, individ och så vidare).

 

Hundliv – livsstil

Nu när Försvarsmaktens Ella har lämnat mig är jag hundlös.

 

Tankar och funderingar har jag dock ändå, så kom och häng med mig när jag skriver om ledarskap, kommunikation och relationer med hundar – och hur jag planerar mitt hundliv framåt.

 

Vi ses på bloggen! =)

Insamling

På sjukersättning tar det tid att spara ihop pengar till en renrasig hund.

 

Stötta mig gärna genom att klicka här och bidra med valfritt belopp.

 

Varje bidrag för mig ett steg närmare min hund.

 

Tack på förhand!

Arkiv
Kategorier
Translation

Hundfolk

Detta är personer och/eller organisationer som jobbar på ett sätt som överensstämmer med min egen filosofi om vad som gynnar relationen mellan människa/hund på bästa sätt.