Den här veckan har jag, förutom Lilo, även bichon havanais-hanen Mysak här. Mysaks matte har varit i Sundsvall och parat sin Selkirk Rex-hona (relativt ny kattras), så då fick Mysak vara hos mig under tiden. Man måste ju skydda honom från att beskåda kattporr, det förstår ju var och en. 😀 Veckan har varit bra, men har också gett mig en del insikter.
Lilo och Molly myser på filten i köket.
Mina småflickor, Zoe och Molly, är vana vid en viss typ av hund. Ella. De är båda hårt präglade på Ellas energi, och för varje hund som varit här sedan vi förlorade Ella, har det varit en omställning för dem. Ett par av hundarna har framför allt Molly börjat utveckla jättefina relationer med, och det är de hundar som varit här återkommande, och längre perioder. Det gäller Egon och Lilo, trots att Lilo inte hunnit vara här så länge än.
Nu när det har varit två hundar här i veckan, har jag insett att medan Lilo och Mysak tillsammans inte ens kommer i närheten av den plats Ella tog upp bara genom att existera, så tar de upp rätt stor plats ändå. Katterna håller sig gärna undan, förutom Molly som när det gått ett tag faktiskt kommit ut i köket och bekantat sig med Lilo. Mysak känner båda katterna sedan han var valp (han är sju, nu).
Min plan var att ta in en daghund till. Till och med hade jag en på gång. Men på grund av att jag upplever att katterna tycker att det är lite jobbigt med omställningen, känner jag att jag behöver ta en paus med det här att ta in nya hundar här hemma. De måste få landa i att Lilo är här, och få ta det lite lugn och ro innan jag känner att det är ok att ta in en hund till.
Jag måste faktiskt erkänna att jag skäms lite. Jag känner mig som en hemsk matte som bara tänkt på mig själv och att jag behöver ha hundar omkring mig, utan att ägna kissarna en särskilt stor tanke.
Men det är slut med det nu. När det gäller småflickorna vill jag att de ska ha det så lugnt och skönt omkring sig som möjligt ett tag. Jag får helt enkelt nöja mig med att Lilo finns här, och Egon lite då och då. Han kommer för övrigt att komma hit några dagar om ett par veckor. Det ser jag fram emot, eftersom jag fullkomligen avgudar Egon.
Mysak har jag inte berättat så mycket om. Han är stor för att vara en bichon havanais, har jag förstått. Med mina preferenser är han pytteliten, förstås. Pipig (han kvittrar #eyeroll) och lite smådryg, men urmysig att ha i sängen när det är sovdags. Dessutom är han väldigt lätt att snubbla på, eftersom han är så liten men gärna envisas med att ränna omkring runt fötterna.
Så trots att jag skäms lite över min egoism, känns det ändå bra att sätta ett temporärt stopp för nya hundar.
Jag tror att vi kanske behöver lite tid på oss, både jag och småflickorna.