Tittade just på en kort diskussion mellan Alexandra Ortega (Cães de Pégaso) och Anders Hallgren, som sändes på Morgonstudion (SVT Play) i morse. Samtalet/debatten handlade om hunduppfostran, och Alexandra Ortega tillhör en skola inom hundvärlden som anses vara den totala motsatsen till Anders Hallgren.
Jag upphör aldrig att förvånas över folks rena dumhet, när det kommer till hunduppfostran. Det finns så många sorters dumhet, dessutom, att jag blir alldeles matt. Dels den dumhet som gör att hundarna blir knepiga, dels den dumhet som gör människorna överdrivet självrättfärdiga och får dem att tro att deras sanning är den enda rätta, dels den dumhet som gör att folk tror att det är helt ok att hota den som tycker och tänker annorlunda än en själv.
Min personliga åsikt är att köttbullsmetoden på det stora hela är enkelspårig, att den inte gynnar särskilt mycket annat än vårt eget samvete, och att den inte räcker hela vägen. Det är också min väldigt personliga åsikt att köttbullsmetoden (det som kallas positiva metoder på hundklubbar och så vidare) enbart handlar om att träna en hund till specifika saker, medan det som i många sammanhang behövs är kunskap och insikt om hur man bemöter och hanterar en hund, för att inte tala om, vet hur man kommunicerar med en hund på ett sätt som ligger så nära hundens egen kommunikation som möjligt.
Ett misstag som jag tror att många gör, och som Alexandra även påpekar i det här klippet, är att se ledarskap som en enda sak – dåligt. Ledarskap kan utövas på väldigt många sätt, och ledarskap är inte by default en dålig sak.
Ella var en av mina närmaste och tightaste relationer och min bästa vän, men det var fortfarande jag som bestämde vart vi skulle gå någonstans, när leken med katterna blev för hårdhänt, hur hon skulle uppföra sig när det var matdags eller promenad, och det var jag som på olika sätt fick hjälpa henne att sänka sin energinivå när hon inte klarade det själv.
Jag blir otroligt trött på människor som automatiskt tror att ledarskap innebär ilska och våld. Det bästa man kan göra för sig själv och sin hund är att inte bli arg, inte vara våldsam, men ändå vara den som styr. Att styra sin hund betyder inte att den inte får vara glad, leka, e assim por diante, utan att den har koll på vad som gäller.
Det glädjande med dagens diskussion mellan Anders Hallgren och Alexandra Ortega var ändå att de verkade hyfsat överens om att de nog egentligen menar samma sak, men att tillvägagångssätten skiljer sig åt. Personligen är jag, vilket torde framgå med viss tydlighet och skärpa, mer lagd åt den filosofi Alexandra står för, eftersom jag anser att Anders Hallgren endast ägnar sig åt (max!) hälften av vad som är nödvändigt för att få en fungerande relation med sin hund.
Det ska dessutom tilläggas att medan jag å ena sidan förespråkar tydlig kommunikation i form av riktad energi, kroppsspråk, mimik och så vidare, så finns det absolut plats för träning av hund – också. Den dag min nya hund kommer in i mitt liv kommer jag att använda mig av båda delarna, men kommunikationen och ledarskapet är viktigare för mig, och så kommer det att förbli.
então – till dig som av någon anledning är övertygad om att ledarskap är dåligt; ledarskap innebär inte att man måste bete sig som ett shithead. Att vara människa innebär inte heller att man måste vara ett shithead. Uppdatera din kunskap om ledarskap, och inse att det finns många sätt att utföra samma sak på, och det ena utesluter inte det andra, och det tredje behöver inte heller vara dåligt bara för att du inte gör det själv.