Det är då rakt ingen skillnad på min plan att skaffa valp – den har inte förändrats eller ruckats på en millimeter. Snarare tvärtom – jag längtar så jag nästan smäller av. Dock har det dykt upp lite olika saker som gör att planen förflyttats en eller ett par månader framåt – minst, skulle jag tro.
Det första skälet till det är att tiken som ska paras, inte har börjat löpa än. Uppfödaren trodde att hon skulle löpa någon gång under oktober/november, men hon verkar ha kommit av sig på grund av att en av deras andra hundar blivit dålig. Jag håller varenda tumme och tå jag har (och katternas tassar – alla åtta!) att den sjuka hunden blir bra igen, och att tiken kommer igång med sitt löp. Dels för alla inblandade hundars skull, och givetvis för min egen. Jag vill ha en valp! ♥
Ett annat skäl är att det dykt upp utgifter som minskar mina sparpengar en smula. Exempelvis har min rätt gamla digitalkamera gett upp. Gammal yrkesfotograf som jag är, överlever jag inte utan kamera även om jag inte fotograferar lika mycket eller ofta som förr. Så det var bara att sätta sig och försöka hitta ett sätt att få tag på en så bra kamera som möjligt, till så lågt pris som möjligt. Jag lyckades, och har idag betalat för en bättre begagnad Canon på Tradera. Jag hoppas få den någon gång nästa vecka, och jag är så sjukligt, fruktansvärt jävla asnöjd redan innan jag fått den, att jag nästan kreverar.
Bilden här ovanför är från juni 2017 när jag och Ella var ner till Kopparlunden för att fotografera. Jag stod givetvis för fotograferandet. Ella stod för modellandet. Som synes gjorde hon sig oerhört väl på bild, min mupplisa. ♥
För det är ju såhär; jag har fotograferat Ella oerhört mycket genom årens lopp. Jag började redan när hon var valp, och hon var oerhört fotogenique. Jag tänker givetvis göra samma sak med min nya hund – men det förutsätter ju att jag har en kamera.
På den här nya (begagnade) kameran kommer jag dessutom att kunna filma.
Kan ni fatta – en kamera att filma con! Det kanske gör att jag kan producera lite roligare filmklipp än vad som blir med mobilkameran. Jag är otroligt, nästan lite löjligt, fascinerad över just precis det. 😀
Plus att det snöade idag, och jag insåg att mina dubbskor är helt värdelösa. Jag måste investera i ett par bättre skor, så jag kan hålla mig på benen när det är halt utomhus. Och här där jag bor är det här med ordentligt plogade och sandade trottoarer, gårdar och gångvägar, något vi boende mest bara fantiserar om. Det är under all kritik hur jävla halt det är här vintertid, och jag har så fruktansvärt dålig balans. Mina promenader utomhus om det är halt, går i sniglars slow motion, och jag är spänd och stel i hela kroppen. Jag har ofta rätt ont i ryggen på vintrarna – så kul är det att vara 40+, così come.
Så jag måste investera i ett par ordentliga, rejäla vinterskor. Har blivit tipsad om spikskor (dubbar, fast av metall snarare än plast/gummi), så jag tänker ta mig friheten att skaffa ett par sådana. Jag lär ju behöva hålla mig upprätt, inte bara för min skull, utan också för Lilo och Floki.
Det gick åt lite mer pengar än jag hade tänkt mig. Jag hade ju inte tänkt att det skulle gå åt några pengar alls – men eftersom jag inte bara älskar att fotografera och att umgås med hundar, utan också (trots att det inte alltid verkar som så, ens för mig själv) har en rätt positiv inställning till det mesta, tänker jag lita på att rätt mängd pengar kommer att dimpa in på mitt konto tills jag behöver dem.
Jag vägrar oroa mig för att jag inte kommer att kunna skaffa mig min valp. Han kommer kanske ett par månader senare än jag hoppats på, men hellre det än inte alls.
Och när han väl är här kommer jag att vilja dokumentera och visa er hur vacker och duktig han är. Såklart. Alltså behöver jag ha en vettig kamera. Dessutom kommer jag ju – eftersom jag med den här kameran kommer att kunna, vilja visa er hur hysteriskt söt min valp kommer att vara när han tultar sig fram genom tillvaron. Dio mio, jag dör vid bara tanken på det. 😀
Så innan min valp gör sin entré i mitt liv kommer jag att roa mig med att filma Lilo och Floki, och dessutom lära mig att använda vettig programvara för att redigera och hantera mina små filmer.
Alltså, förstår ni vad roligt jag ska ha!? 😀 Mitt liv kommer att vara en ren njutning att leva framöver. Tänk att man kan vara så lättroad. Oppure sì, i ärlighetens namn; jag kommer att vilja mörda programvaran för filmredigering innan jag lärt mig den. Med en vettig kamera kommer det att kännas betydligt roligare att anstränga sig.
Vill man följa mig när det gäller just detta, kan man antingen fortsätta läsa här på bloggen, eller så kan man börja följa mig på Vimeo.