Det egentligen enda skälet till att jag ville åka dit, var för att faktiskt träffa en eller förhoppningsvis flera Estrelahundar. Jag hade tur på flera sätt; dels ville min kompis åka dit med mig så vi åkte i hennes bil, dels fanns det hela fem Estrelor på plats. Döm om min lycka och stora fascination, att äntligen, efter många år, faktiskt få se en Estrela på riktigt igen.

Jag ska försöka skriva lite om både Estrelorna och om själva mässan. 😀 Jag börjar med Estrelorna.

Det är en sak att läsa om en hundras och att faktiskt träffa på den, kan jag säga. Det innebär inte att mötet var negativt – alls. Det var häftigt att få se faktiskt flera stycken Estrelahundar. De är, som jag redan visste (men återigen; det är en sak att läsa om hur stor en hundras är, och att faktiskt se det) stora. Riktigt imponerande är de. Jämfört med Ella är de gigantiska. 😀 Men då var Ella å andra sidan rätt liten för att vara en schäfer.

Estrela är en rätt osocial ras. I alla fall om man (återigen!) jämför med Ella, som var så översocial att hon nästan blev jobbig ibland. Jag hade bestämt på förhand att träffa en finsk kvinna som var där och ställde ut sina hundar, och ingen av dem var särskilt intresserad av att hälsa på mig. Det gör ingenting, eftersom jag inte vill tvinga mig på en hund som så uppenbart är ointresserad. Jag hälsade dock på en annan, mindre hund (minns inte vad rasen hette, men också en vakthund av något slag) – så vansinnigt söt att jag nästan smällde av, men den hunden vägrade hälsa på min kompis, å andra sidan. 😀

Nu när jag för första gången på många år, faktiskt har mött en Estrela på riktigt, är mitt första intryck av dem att de är imponerande och respektingivande. Det är inte en hund man närmar sig hur som helst, bara för att man har lust. Vilket får mig att tänka på vad jag och min kompis pratade om någon gång under dagen; att de så kallade kamphundarna får så mycket respekt när det egentligen är den här typen av hund man borde hysa som mest respekt för. En Estrela är liksom inte en Leonberger, trots att de påminner väldigt mycket om varandra i utseendet.

För att inte bli alltför långrandig kan jag säga att jag inte har ändrat mig om att jag vill ha en Estrela, men utmaningen det kommer att bli (som jag välkomnar) känns mer reell och tydlig än som en framtidsfantasi. Min hund kommer, liksom Ella, att vara skithäftig – men det är en helt annan sorts hund som kommer att kräva helt andra saker av mig.

Över till själva mässan. Jag har aldrig varit på hundmässan – eller någon annan mässa där. Herregud, vilka gigantiska lokaler. Jag är glad att jag hade vettiga skor på mig, även om jag var oerhört trött i benen när vi åkte hem. Vi hade en enorm tur när vi kom dit; det tog förvisso en stund, men vi hittade faktiskt en parkering rätt nära ingången.

Mitt främsta intryck av dagen är – sorl på en volym så jag knappt kunde höra vad jag själv tänkte. Jag blir oerhört trött i huvudet av mycket ljud på det där sättet. För att inte tala om alla människor. Det var oerhört mycket att titta på, och jag missade förmodligen minst hälften. Jag hade inga pengar att göra av med, så jag tittade inte så mycket på alla utställare, men min kompis köpte lite grejer till sin hund.

Bland annat hade jag stämt träff med en person jag känt över Facebook i ett gäng år, men aldrig träffat. Det var väldigt roligt att ses, och han introducerade mig för Anders Hallgren som var trevligare än jag föreställt mig. Anders frågade mig om jag har hund, och när jag berättade att jag förlorat Ella i somras fick jag hans bok Farväl till en vän, som tröst. Oerhört vänligt, jag blev jätteglad och rörd.

För att fortsätta namedroppa såg jag både Fredrik Steen och Anders Bagge i vimlet. Stannade dock inte för att hälsa.

Jag är på det stora hela väldigt nöjd med dagen. Jag tyckte dock att det var väldigt dyrt att gå in, trots min pensionärsrabatt – för att inte tala om att det var dyrt att äta. Jag fuskade och drack mitt medtagna te och köpte ett par bananer, medan min kompis köpte en glass. Ja just – det var dessutom väldigt varmt därinne. Alla pratade om det. 😀

Kommer jag att åka till Stockholms hundmässa igen? Inte den blekaste. Tursamt nog är den ju bara en gång per år, så jag behöver inte bestämma mig nu. Men jag tror att om jag vill gå på en större hundutställning kommer jag nog att satsa på att besöka Rocklundautställningen som är här i stan, i april.

Nu ska jag försöka tippa mig i säng inom kort, eftersom morgondagen innebär umgänge med både Lilo och Floki! ♥

 

Hundliv – livsstil

Den 4 juni 2019 förlorade jag Försvarsmaktens Ella till ålderskrämpor och juvertumörer.

 

Den 12 februari 2020 åkte jag till Skåne fram och tillbaka på en dag för att hämta hem min nya hundvalp, Boyo.

 

Följ mig på resan med att uppfostra en valp till en jättehäftig hund!

 

Välkommen!
/Malinka P.

Hundfolk

Detta är personer och/eller organisationer som jobbar på ett sätt som överensstämmer med min egen filosofi om vad som gynnar relationen mellan människa/hund på bästa sätt.

 

Translation

Arkiv
Kategorier