Den där dryga lilla mupp-pellen, finska lapphunden, som jag har här några dagar i veckan. 😀 Det har varit så mycket annat den senaste veckan att jag inte har fått plats att göra någon uppdatering om Floki. Och det förtjänar han – för att inte tala om hans matte. Cred skall absolut ges där cred förtjänas.

Jag har ju berättat att Floki är ett monster på promenader. Ella var också riktigt jävla dryg i perioder, men henne kände jag väl och visste hur jag kunde korrigera. Det har varit lite klurigare med Floki, eftersom han inte fungerar eller svarar på korrigeringar som Ella. Problematiken med promenaderna är ju tack och lov något som Flokis matte varit och är väl medveten om, och med det öppnaste sinne jag kunnat önska mig har hon tagit till sig varenda tips och råd jag kommit på för att förändra det här.

Förra veckan träffades vi för att fundera över hur den faktiska träningen i koppelpromenader skulle se ut; Flokis matte påpekade att det ju är bra om vi gör samma saker, vilket hon har helt rätt i. Vi konstaterade att vi ska fokusera på några få saker – kontaktövningar, följsamhet, lek, och avledning i hundmöten. Floki och hans matte började träna redan förra helgen, och vet ni vad?

Det märks.

Jag noterade skillnader i promenaden redan under måndagen, och var tvungen att på något sätt framföra det på ett bra sätt. Jag kände mig lite elak när jag frågade över Messenger om de tränat något i helgen, utan att säga varför jag frågade. Ibland får man vara lite retsam. 😉 De hade tränat en hel del, och jag berömde dem båda två för att det redan efter en helg märktes skillnad.

Är det perfekt? Nej, det är klart det inte är. Det är en bra bit kvar tills det i alla fall för mig är möjligt att gå en rejäl långpromenad med två hundar med korta/långa koppel, som varken drar, stretar, rusar, fladdar eller nåt annat dumt som gör promenaden jobbig. Tills vi har nått dit, kommer vi att ha både framsteg och bakslag, och det måste få vara ok.

Något annat vi gjort framsteg med, är kloklippningen. Jag klippte Flokis klor första gången för… någon vecka sen, eller var det två? Jag minns inte – men oavsett vilket var det för tredje gången idag. Tidigare har det tagit rätt lång tid och varit väldigt jobbigt – främst för Floki. Han brottas, markerar med tänderna på mina händer, sprattlar och har sig, och har inte kunnat slappna av för att låta det bli en mysig övning och stund.

Men det är viktigt att inte ge upp, även när han tycker att det är skitjobbigt.

Vi brottades idag med. Markerade med tänderna gjorde han också. Som tidigare har jag vägrat ge efter, utan har i stället fysiskt hjälpt honom att slappna av och lugna sig så att vi till slut kunde klippa klorna på alla fyra tassar. Baktassarna är lite mer läskiga än framtassarna tycker Floki, så där klippte jag bara av den yttersta toppen, trots att klorna är rätt långa. När vi fortfarande var på framtassarna lyckades vi faktiskt såpass bra att han nästan låg med magen i vädret en stund och nästan tyckte det var ok. Men bara nästan. 😀

Det är två saker jag verkligen gillar med det här. Dels gillar jag att det, förvisso med träning, är såpass lätt att åtgärda det här problemet. Och ett problem är det när man ska handskas med en hund som inte går fint i koppel. Det är fruktansvärt påfrestande när promenaden består mer av en kamp än en trevlig stund med hunden. Men jag gillar också att Flokis matte är med på noterna och så otroligt villig att göra något åt saken. Den enda anledning till att det inte gjorts tidigare, misstänker jag beror på dels okunskap, dels på triviala saker som att livet ibland kommer i vägen, och vissa gånger är det hunden som hamnar längst ner på prioriteringslistan.

Been there, done that.

Det är inte så smickrande för en själv, men ibland blir det så. Det är då det är tur att det faktiskt inte är särskilt mentalt eller fysiskt jobbigt att börja jobba med det. De enda muskler som får en rejäl omgång är ens eget tålamod, frustrationen och allt som hänger ihop med det. Men det får man tåla, om man på sikt vill ha trevliga promenader med sin hund.

I övrigt kan jag säga om just den här saken att måndagen kommer att bli ett äventyr. Jag ska ha hela tre hundar här hemma då; Lilo, Floki – och Egon. Egon ska fira jul med mig och Lilo. Egons familj har svårt att få ihop det med allt, och Lilos matte jobbar på julafton. Inte mig emot, eftersom jag inte firar jul alls – men det är väldigt trevligt med sällskap en av de få dagarna på året när alla är upptagna med sina familjer. ♥

I något kommande inlägg tänkte jag skriva lite om de hundmänniskor jag följer i sociala medier. För mig känns det viktigt att lyssna på flera olika, och även sådana där jag inte alls håller med om den filosofi de förespråkar. Så förbered er på kommande tips på vad jag uppfattar som bra hundfolk. 🙂

 

Hundliv – livsstil

Den 4 juni 2019 förlorade jag Försvarsmaktens Ella till ålderskrämpor och juvertumörer.

 

Den 12 februari 2020 åkte jag till Skåne fram och tillbaka på en dag för att hämta hem min nya hundvalp, Boyo.

 

Följ mig på resan med att uppfostra en valp till en jättehäftig hund!

 

Välkommen!
/Malinka P.

Kommentarer

är avstängda på grund av återkommande spam.

Hundfolk

Detta är personer och/eller organisationer som jobbar på ett sätt som överensstämmer med min egen filosofi om vad som gynnar relationen mellan människa/hund på bästa sätt.

 

Translation

Arkiv
Kategorier
Samarbeten

Fenrir Canine Show