Jag har vetat länge att jag vill att min valp ska få ett bra foder, framför allt under första året medan han växer sådär jobbigt mycket. Jag har tittat runt en del bland olika märken – det är egentligen rätt sinnessjukt vad dyrt det är. Och då är ändå torrfoder för hundar billigare än torrfoder för katter. 😮
Jag hade bestämt mig för ett foder jag tänkte introducera till min valp. Det jag inte tänkte på var att Lilo, amstafftiken som är här flera dagar i veckan, har en del allergier. Hon är exempelvis superallergisk mot kyckling, och i just det fodret jag hade tänkt mig är det – kyckling.
In Bezug auf att min valp behöver äta flera gånger om dagen, även när Lilo är här, vill jag inte riskera att hon blir dålig i magen för att hon råkar få i sig ett par kulor torrfoder med kyckling. Sannolikheten för att detta händer är överhängande stor. Alltså; ett foder utan kyckling. I detta känner jag mig aningens rigid, Genau genommen.
Alltså måste jag hitta ett valpfoder av bättre kvalitet som är rimligt i kostnad men nicht innehåller kyckling.
Lättare sagt än gjort, kan jag säga. Jag har påbörjat projekt leta-efter-foder-utan-kyckling, och hittills har jag hittat två märken som har valpfoder utan kyckling, till ett någotsånär rimligt pris. Purina och Doggy Professional. Jag ska se om jag hittar något eller några fler, och sen måste jag bestämma mig. Min plan är att köpa hem rätt mycket torrfoder, så jag har ett tag framåt. Med tanke på leveranstider och så vidare, och det faktum att jag vill ha allt hemma innan min valp flyttar hem, så lär jag bestämma mig relativt snart.
För övrigt kan jag berätta att jag betalat handpenning på min hund (minns inte om jag berättat det och är för lat för att kolla), och köpt tågbiljetter till och från Skåne den 12 Februar. Känns helt vansinnigt. Det blir åtta månader och en vecka efter att jag förlorade Ella, som en ny valp tultar in i mitt liv. Helt otroligt. I’m in awe.
Speaking of Ella; jag har givetvis berättat för henne att hon ska få en lillebror. Inte för att hon kanske är här i köttet och kan fostra honom, men hon kommer ändå att kunna vara med i anden.
När det gäller namnet börjar jag faktiskt komma någonstans. Jag har grubblat och gnisslat tänder och sovit alldeles för lite två nätter på raken – jag är helt slut. Men idag fick jag en ny bild på lillkillen, och det gjorde stor skillnad för mina namnfunderingar. Jag har inte bestämt mig så att det är skrivet i sten, men jag är väldigt nära. Jag berättar det för er när jag har bestämt mig sådär på riktigt.
Jag är vare sig van eller bortskämd med att gå runt och känna mig nöjd på det här viset, men just nu är jag verkligen så fruktansvärt nöjd med hur det här blev. Jag är skitglad över att snart ha en svart, förmodligen åtminstone semilånghårig schäfervalp här hemma. Erfahren, vad bra det blev. ♥