Nu har jag bestämt mig. Äntligen, efter flera dagars funderande. Om jag inte redan hade vita hårstrån i skallen skulle jag ha fått det nu. De kanske har blivit fler, jag har inte tittat så noga, faktiskt. 😀 Men jag har i alla fall bestämt mig för vad min hundvalp ska heta, och jag är supernöjd.
Boyo.
Min valp ska heta Boyo. Det här är ett namn jag har tänkt på jättelänge. Det är rätt länge sen jag bestämde mig för att jag ville ha en hanhund, och i brist på bättre saker att göra har jag funderat på vad jag skulle kalla honom. Boyo har varit ett starkt alternativ under lång tid, och även om det finns andra bra och starka alternativ, fick det bli så på just den här valpen som senare kommer att bli en vuxen hund.
Jag gillar Boyo. Det är kort, men tvåstavigt, ligger bra i munnen, lätt att säga samt förhoppningsvis lätt att lystra till. Jag har en tendens att korsa syn, hörsel, smak och känsel, och det här namnet låter och smakar som mörkbrun choklad med så hög kakaohalt att den blir torr, i mina öron.
Och det är viktigt för mig. Inte att namnet låter som mörkbrun choklad, sådär specifikt, men det är viktigt att namnet ger positiva vibbar. Genom åren med Ella har jag känt minst en hund med ett namn som enbart ger negativa vibbar, och det är inte positivt för någon. Även om det inte är syftet, ger det förväntningar hos människan som hunden sedan känner sig tvungen att leva upp till. I ett av fallen jag tänker på, var också hunden väldigt otrevlig (fast det hade nog mindre med namnet att göra och mer med hur hans människa hanterade hunden).
En annan fördel är att det inte låter som ett kommando, och att det inte heller påminner om någon av de andra hundar som florerar i mitt liv. Boyo låter inte alls som vare sig Lilo, Floki, Egon, Mysak eller Mozart.
Framför allt påminner det inte om Ella. Inte på ett endaste litet vis. Det har varit väldigt viktigt för mig. Det finns flera namn som börjar på E jag tycker är fina, men jag har inte velat ha det så. Ella måste få ha sitt namn, och Boyo måste få ha sitt, utan att riskera att jag blandar ihop dem. Jag vill att de ska få vara sina egna individer, och att det ska vara tydligt även genom namnen. Det är tillräckligt många hundar och namn att hålla reda på ändå.
Faktum är att jag är lite löjlig när det gäller namn. Jag tror att jag skrev om det i ett tidigare inlägg, mas assim, bokstäver i en viss ordning ger ett visst intryck. Billy säger en sak, medan Cesar säger en annan. Hades, Killer och Diablo ger negativa vibbar medan Lova, Tuva och Vilda säger något helt annat.
Det har varit en process att bestämma mig för Boyo. Såhär i efterhand kan jag tycka att det var en onödig process – det är ändå ett namn jag tänkt på över lång tid. Men nu blev det så, och det är ok, det med. Nu har jag snart en hund som heter Boyo, och jag kunde inte vara mer nöjd och glad.