Den här helgen är sista helgen som jag och Molly har för oss själva på ett tag. Det kommer att vara livat i luckan i flera veckor, lagom tills jag hämtar hem Boyo. Och då lär det bli livat i luckan på grund av honom. Herregud, vad har vi gett oss in på, jag och Molly? 😀

Skämt åsido; det kommer att vara fullt ös i flera veckor nu. Först och främst har jag ju Lilo och Floki här i veckorna. På fredag kommer polarblandningen Egon hit och ska stanna ända till dagen innan jag åker till Skåne och hämtar hem Boyo. Under tiden kommer även Mysak, den lilla pip-pellen, att vara här i flera dagar.

Faktum är att jag under de här veckorna kommer att (har redan informerat) sätta stopp för Floki och ta en liten paus med det åtagandet. Till att börja med bor jag rätt trångt och fyra hundar samtidigt under en längre tid blir väldigt svettigt. Dessutom kommer jag att behöva lägga en hel del tid på att framför allt få Boyo rumsren när han kommer hem. Jag kommer inte att orka med att ha både Lilo och Floki här då.

Däremot kommer jag att ha Lilo här efter den veckan när Boyo har kommit hem. Lilo kommer att vara guld värd när det gäller att hjälpa mig att fostra honom. Jag har redan sett henne vara väldigt tydlig i sin gränssättning mot bland annat grannvalpen Mozart, så det kommer att bli fantastiskt bra.

När Lilo började vara hos mig menade hennes matte att hon (Lilo, alltså) var undergiven. Nu har det gått ett par månader, och jag är böjd att inte hålla med. Jag kanske inte skulle säga att hon nödvändigtvis är dominant, men hon är definitivt inte undergiven. Hon är mycket duktig på att sätta gränser mot andra hundar, och har hjälpt mig med Floki på ett väldigt tydligt sätt vid minst ett tillfälle (vilket i sammanhanget inte är så mycket, men ändock).

Jag och hennes matte har konstaterat att det är först nu hon börjar visa sitt rätta jag, när hon fått tiden och utrymmet att landa i att faktiskt ha ett bra liv i stället för att producera valpar på en puppy mill. Det är otroligt häftigt att se, och en ynnest att få uppleva.

Lilo har överlag en fantastisk energi som jag verkligen gillar. Hon är kolugn största delen av tiden, men tro det eller ej, hon har faktiskt en väldigt busig sida som visar sig när Floki är här. Man skulle kunna tro att Floki alltid är den som sätter igång buset, men hon kan också, den här lilla damen.

När Floki började vara hos mig var han en mardröm i koppel. Faktiskt sådär så jag smällde av och tänkte att det här kommer aldrig att gå. Tack och lov är hans matte både vettig och mottaglig, så vi har haft många bra samtal om hur främst hon kan hjälpa honom att få lite vett och etikett på promenaderna. Och faktum är att han har gått igenom en enorm förändring på den här tiden. Han är långt ifrån awesome, men nu är det inte längre en plåga utan det börjar bli relativt trevligt. Han har dock lätt att tappa koncentrationen efter ett tag, så där finns det klart utrymme för förbättring.

Men jag är imponerad och hans matte förtjänar all cred, eftersom det är hon som jobbat med honom. I just reap the rewards. 😛

När det gäller Floki, dock, har han fortfarande en energi som närmar sig stress, vilket gör att han inte alltid är lätt att ha att göra med (främst i hundmöten, eller när han ser/hör hundar på håll). Han har svårt att slappna av, och det behövs inte mycket för att han ska gå igång. Dessutom har han en tendens att dra igång Lilo när vi är inne. Jag har verkligen inget emot bus, men det finns gränser.

Av det skälet behöver jag en paus från Floki när det ska vara flera andra hundar här, och dessutom snart en valp. Jag kommer att ha fullt  upp med att hålla ordning på Lilo, Egon och Mysak, som ändå är lugna och sansade hundar, och sedan är det dags att hämta hem Boyo som ska bli rumsren – och dessutom behöver vila mellan maten, kissandet och bajsandet, tuggandet och leken.

Däremot kommer det att vara väldigt bra för Floki att umgås med Egon. De träffades ju där strax innan jul, och jag tror att Egon kommer att ha ett fantastiskt bra inflytande på Floki. Det är min stora förhoppning att Egon behöver vara hos mig fler gånger framöver, så att Boyo får träffa honom och lära sig lite hyfs från en gammal gubbe. ♥

Sedan Ella blev vuxen fungerade hon inte jättebra med särskilt många hundar. Därför är det här med att använda andra hundar i fostran helt nytt för mig, och jag gillar det jättemycket. Jag tror att Boyo kommer att bli en superbra hund – till stor del för att han kommer att ha andra bra hundar omkring sig (men inte bara).

 

Hundliv – livsstil

Den 4 juni 2019 förlorade jag Försvarsmaktens Ella till ålderskrämpor och juvertumörer.

 

Den 12 februari 2020 åkte jag till Skåne fram och tillbaka på en dag för att hämta hem min nya hundvalp, Boyo.

 

Följ mig på resan med att uppfostra en valp till en jättehäftig hund!

 

Välkommen!
/Malinka P.

Hundfolk

Detta är personer och/eller organisationer som jobbar på ett sätt som överensstämmer med min egen filosofi om vad som gynnar relationen mellan människa/hund på bästa sätt.

 

Translation

Arkiv
Kategorier