Idag kom Egon, min store, vackre prins, hit. Flokis matte var lite sen för att hämta honom, och vi blev ståendes och pratade jättelänge – så det slutade med att vi gjorde en kanna te och väntade på Egon. Egon med tillhörande husse dök upp, och när hussen gett sig av beskådade vi ett mycket intressant samspel Egon och Floki emellan.
Jag tror att jag nämnde i julas, när Floki och Egon träffades första gången, att Floki hyste en viss skräckblandad förtjusning inför Egon. Det gjorde han nu också, och en enorm nyfikenhet. Floki har inte skitbra koll på det här med gränser och när det eventuellt kan tänkas vara ok att gå över dem, medan Egon är väldigt tydlig i vart hans gränser går. Egon har rätt stor integritet, och är inte en hund man närmar sig hur som helst utan att han är med på det.
Floki, han ville hemskt gärna lukta på Egon, och närmade sig från i princip varenda håll möjligt, medan Egon gav ifrån sig ett dovt morrande ljud mest hela tiden. Floki satt som ett klistermärke i arslet på Egon, och vid något tillfälle markerade Egon med tänderna i luften när han tyckte att Floki var för närgången.
Med tanke på att Ella inte fungerade skitbra med andra hundar är det här med att se två hundar där det är så uppenbar skillnad i rang relativt nytt för mig. Egon är ranghög med stor pondus – när han säger UFF lyssnar man och backar (om man är hund). Floki är mest liten, rätt löjlig – och ranglåg. Han svansade runt, tog genvägar och omvägar förbi Egon när Egon sagt ifrån, såg ut som en undergiven räka, men hade ändå svårt att hålla sig ifrån det där luktandet och undersökandet.
Väldigt underhållande att titta på. 😀
Floki kommer att vara här några dagar nästa vecka, och någon dag veckan därpå – och han kommer att ha oerhört stor nytta av att umgås med Egon. Vad Egon tycker om saken kan man bara gissa, men är man en gammal gubbe får man ibland finna sig i att agera mentor åt yngre förmågor. Det får mig dock att hoppas att Flokis matte hittar någon äldre, klok och vettig hund som kan fungera som mentor åt Floki på en mer regelbunden basis.
För Egons del, däremot, är jag lite känslosam och blödig just nu. Husse berättade att Egon är jättehalt just nu. Inte undra på; han blir elva senare i vår, och är en stor och tung herre. Han har haft artros i många år. Nu får han värktabletter och glukosamin (vilket är väldigt lustigt, för när husse hade åkt hem funderade jag på att köpa hem det, tills jag upptäckte att de redan hade tänkt på det och skickat med), och promenaderna vi tar kommer att bli väldigt, väldigt korta.
Men det är oerhört jobbigt att se en gammal, halt hund, när det inte har gått ett år sedan jag förlorade Ella, till större delen på grund av hennes leder. Det skär i hjärtat av att inte veta hur många gånger efter denna, jag kommer att få träffa min vackre prins. Och min prins, det är han, Egon. Det bestämde vi redan från början, han och jag.
Men jag ska göra mitt bästa för att ta hand om Egon så gott jag kan under de här veckorna. Enligt husse trodde veterinären att den hälta Egon har just nu, kan ge med sig med värktabletter och korta promenader och mycket vila. Så vi ska ta det superlugnt, och förhoppningsvis ger det sig allt eftersom. Jag hoppas det, i alla fall.
Så de dagar Floki och Lilo är här båda två får jag nog lägga en del tid och energi på att hålla buset på en minimal, om inte icke-existerande nivå. Egon bör inte göra hastiga vändningar, tvärstanna eller liknande, eftersom det kan göra att han får mer ont, vilket i sin tur påverkar hältan, som i sin tur kan ge felbelastning och ännu mer värk. En dum rundgång som jag gärna undviker så långt det är möjligt.
Men jag är glad att jag får tillfälle att hänga med Egon en längre period. Jag är oerhört förtjust i honom, och tar gärna varje möjlighet att umgås med honom. Det är en ynnest att få ha honom i sitt liv, om än bara då och då. ♥