Katter kräver mindre än hundar, i de flesta aspekter. De kräver mindre uppmärksamhet, inga promenader (ja, en del gör faktiskt det, men inte på samma vis), och ibland är det svårt att klura ut vad de behöver. Just nu är detta fallet när det gäller min lillkisse (fast inte så ung längre, men framför allt – min enda kisse) Molly.
Molly har en känslig mage, och äter Royal Canin Sensitive för den sakens skull. Hon har perioder när hon inte vill äta, direkt, och kräks en hel del. Sedan Ella har jag mer och mer insett att hon reagerar en hel del på stress – senast sent i höstas, innan jag lät Zoe gå.
Nu har hon en sån period igen, och jag är ganska säker på varför. Dels är det många hundar här, även om alla inte är här varje dag, dels tror jag att hon reagerar på min egen stress, särskilt efter Flokis krampanfall för några dagar sedan.
Egon, stor och gammal som han är, har bland annat jämthund i sig, och det är en jakthund. Han tycker att Molly är lite kul att springa efter, och han vill gärna dominera henne genom att lägga ena tassen på hennes rygg. Idag fick han för sig att han skulle rusa efter henne – tyvärr såg jag det inte, men av oväsendet att döma gick Lilo emellan och skyddade Molly (vill jag gärna tro, i alla fall).
Här har vi ett fantastiskt bra bevis på hur det kan gå när man som jag gärna tar emot hundar hemma, men bor rätt litet och trångt – och framför allt opraktiskt för syftet. Min lägenhet är rätt dåligt planerad med en lång korridor till hall som Egon tar upp när han lägger sig.
Så just nu sitter jag och funderar på hur jag ska lösa det här på bästa sätt. Jag vill inte att Molly ska behöva känna sig stressad över att det är flera hundar här, men jag vill inte heller behöva stänga in henne i sovrummet för att få lugn och ro.
Den enda fördelen med det här är att jag inser att jag måste bli ännu mer noggrann med hur jag planerar för min, Mollys – och snart Boyos räkning. När de här veckorna planerades insåg jag att det skulle bli lite svettigt för både mig och Molly, men jag är ju sådär att jag gärna vill hjälpa till – plus att jag avgudar Egon.
Just nu väntar jag på att få tag på Egons husse, för att försöka hitta en lösning på det här. Hur mycket jag än avgudar Egon, så avgudar och älskar jag Molly ännu mer. Eftersom hon inte mår bra just nu, behöver jag lösa upp så mycket stress jag kan för både henne och mig. Framför allt eftersom jag blir stressad av att hon mår dåligt, och vice versa.
Jag gillar inte när det blir såhär, men nu har det blivit så, så det är bara att gilla läget och förhålla sig till det – och lösa situationen. För mig personligen är det också bara att inse att jag måste bli bättre på att känna mina begränsningar, och planera min tid på ett vettigare vis.