Nu är det snart dags att hämta hem Boyo. De intensiva hundveckorna är över, och jag har försökt vila så mycket det går – vilket har gått sådär, i ärlighetens namn. Jag är inte ett dugg stressad över att han äntligen ska komma hem, men jag är stressad över att tåget går så in i helvete tidigt. Jag har svårt att kontrollera min dygnsrytm på ett vanligt sätt, vilket gör det hela till ett äventyr.

Det jag har gjort är att börja förbereda här hemma. Jag har rensat upp i hallen, plockat undan skor, gått igenom alla korgar, stuvat om och tagit fram Ellas gamla koppel, leksaker och så vidare. Jag håller på att städa lite i köket, plockat fram fodertunnan – som ska fyllas på tidigast i morgon. Han får ju med sig foder för någon vecka eller så från uppfödaren, så det är inte superakut. Fast å andra sidan; det kan vara bra att få det gjort, så slipper jag fippla med det sen.

Jag har också börjat packa ryggsäcken med det jag ska ha med mig. Än så länge är det bara grejer till Boyo. Om jag tar med mig te, gör jag ju inte i ordning teet förrän innan jag ger mig av hemifrån. Men absorberande underlag, halsband och koppel, liten leksak, vatten- och matskål, bärsjal och så vidare, är packat och klart.

På det stora hela känner jag mig rätt nöjd med det här. Jag har allt jag behöver för rätt lång tid framöver, jag har en hyfsat tydlig plan för hur jag ska bära mig åt med rumsrenheten, och resten – det kommer liksom att lösa sig allt eftersom. Jag har tankar om hur och när vi ska miljöträna, och jag kommer att börja bjuda hem kompisar för att träna på det här med att möta gäster vid dörren och så vidare.

Som jag har längtat efter det här. Jag vet att jag tjatar om det, men ända sedan jag tog hem Ella som valp har jag vetat att jag kommer att vilja ha en ny hund efter henne. Jag har velat det ända sedan jag förlorade henne, och nu har jag hittat honom. Inte alls vad jag trott om mig själv, men tydligen kan jag förvåna mig själv – och det är ju lite kul.

Det känns också väldigt bra att vara så väl förberedd. Även om jag var rätt påläst när jag tog hem Ella, var hon fortfarande min första hund och det fanns mycket att lära sig. Nu har jag mer erfarenhet, och jag är dessutom rätt nördig på det här med hur man umgås med och hanterar hundar, så jag känner mig ännu mer väl förberedd än jag gjorde med Ella. Så lär jag ju märka vad som kommer att vara problematiska med Boyo. Det kommer troligen inte vara samma saker som med Ella – trots allt är de ju inte samma hund, även om båda är svarta schäfrar.

Kvar att göra är; packa färdigt väskan, fylla fodertunnan samt ställa fram Boyos första hundbädd i sovrummet. Jag ska också dammsuga och torka golven efter de här hundveckorna, och lite annat småplock.

Men bortsett från det – jag och Molly är redo att få hem vår hundvalp. ♥

 

Hundliv – livsstil

Den 4 juni 2019 förlorade jag Försvarsmaktens Ella till ålderskrämpor och juvertumörer.

 

Den 12 februari 2020 åkte jag till Skåne fram och tillbaka på en dag för att hämta hem min nya hundvalp, Boyo.

 

Följ mig på resan med att uppfostra en valp till en jättehäftig hund!

 

Välkommen!
/Malinka P.

Hundfolk

Detta är personer och/eller organisationer som jobbar på ett sätt som överensstämmer med min egen filosofi om vad som gynnar relationen mellan människa/hund på bästa sätt.

 

Translation

Arkiv
Kategorier