Oavsett om man träffar sin valp innan man tar hem den eller inte, är det ju svårt att veta vad man får hem (tänker jag mig, i alla fall). För mig som inte hade träffat Boyo innan jag åkte och hämtade honom, var det ju verkligen ett äventyr. Ett äventyr som just har börjat. ♥
Första playdaten med leonbergerblandningen Mozart, 4 månader.
Nu har vi snart tillbringat två hela dagar tillsammans här på hemmaplan, och jag tänkte berätta lite om mitt första intryck av Boyo. Jag vet att man egentligen inte ska, men jag har inget annat att jämföra med, så jag kommer att jämföra honom med Ella – och mer olika hundar får man leta efter.
Där Ella sket fullständigt i att hon separerades från sin mamma och sina syskon, upplever jag att Boyo tyckt att det varit lite jobbigare. Nu har det ju gått två dagar, så han börjar anpassa sig väldigt bra – men ändå.
Ella hade ett psyke av stål, och var som vuxen en rätt skarp hund. Hon hade fokus och en vilja att röra sig framåt – både mentalt och fysiskt. Boyo upplever jag som betydligt mjukare och mer försiktig i sitt temperament, men andra som hunnit träffa honom tycker att han är nyfiken och framåt. Jag har lite svårt att se det, eftersom jag bara har Ella som referens, och i jämförelse med henne är han mjuk och försiktig. För att inte tala om pipig. 😀
En annan skillnad är behovet av att aktiveras. Ella hade ett väldigt stort behov av att aktiveras, just. Hennes vilja att röra sig framåt behövde mötas på ett eller annat vis, annars blev hon bara dryg att umgås med (såsom i; högenergisk och högintensiv på allt och alla).
Boyo har inte alls det behovet på samma vis. Han är jättenöjd med att ligga in sin lilla hundsäng och tugga på en repknut eller den gummiring jag köpte för kliande tänder. Han behöver inte att jag underhåller honom, även om han tyckte att det var kul att leta lite godis på gräsmattan, och när vi började leka “följa matte” som någon slags grund för följsamhet och koppelträning.
Som jag skrivit om många gånger tidigare; Ella tog upp oerhört mycket utrymme enbart genom att existera. Hon var oerhört närvarande och krävde både fysiskt, psykiskt och mentalt utrymme. Detta är något som jag inte upplever finns hos Boyo. Det låter kanske knäppt, för alla tar ju upp plats, men eftersom hans energi inte känns som Ellas energi, upplever man/jag honom också som väldigt annorlunda.
En annan olikhet är hur de fungerar i vila. Ella hade svårt att slappna av om jag rörde mig en millimeter. Det innebar absurda mängder stillasittande för min del. Boyo har betydligt lättare att fortsätta sova även om jag står och går. Jag försöker att vara lugn och tyst, så att han faktiskt kan sova vidare – men det är skönt som omväxling. Med Ella var det så att så fort jag ens tänkte på att resa mig, stod hon där, skitlycklig, och undrade om hon fick vara med på vad jag än skulle hitta på. 😀
Mitt sammanlagda, efter två dagar (plus resan hem) första intryck av Boyo är att han är lugn och sansad, han har inget större behov av att jag aktiverar honom hela tiden, han är easy going, visar sig valpigt undergiven när han träffar andra hundar, stillsam men nyfiken, extremt matglad, kramgo och kärvänlig, och har jag tur blir han en riktig sänghund. Han har sovit med mig i sängen, och natten till idag kröp han in under täcket, ända ner till fotänden – och där stannade han tills jag hade somnat. Dessutom är han jätteförtjust i att ligga i sin hundsäng och tugga på leksaker eller sova. ♥
Allt det här är liksom helt nytt för mig. Jag är van vid en hund som är väldigt extrem, och nu har jag fått tag på vad som än så länge är raka motsatsen. Det ska bli otroligt intressant att se vad det blir för sorts hund av Boyo när han växer upp.