Nu har Boyo varit här i.. fyra hela dagar, plus onsdag kväll!? Jag orkar inte räkna efter, men något sånt. Jag har tyckt att han är mjuk och försiktig, på gränsen till mesig. Det tycker jag fortfarande, men nu, såhär på fjärde (?) dagen tycker jag att han börjar visa lite mer initiativ och vilja att engagera sig.
Bildspel från gårdagens äventyr i skogskanten.
Med tanke på att jag upplevde Ella på ett så tydligt vis redan från början, har jag svårt att föreställa mig att jag har “fel” uppfattning om Boyo. Jag inser ju förstås att det kan komma att förändras, men just nu känns han mest extremt lugn, mjuk och snäll. Den enda gången han försöker vara lite stor och häftig är när han busar med Mozart, för då hoppar han jämfota över Mozarts huvud (som är ungefär lika stort som hela Boyo) och morrar sådär oerhört farligt som bara en valp kan. 😀
Vi har lite smått börjat öva på kloklippning – idag har vi klippt klorna på framtassarna. Det gick rätt bra, tycker jag – vissa saker får man ju helt enkelt finna sig i när man är valp. Det var mycket gos och ett stycke nageltång (han har för små klor för klotången än så länge). På grund av att klorna är så små att till och med nageltången är stor i jämförelse, råkade jag klippa honom i pulpan på ett par, tre klor. I sådana lägen gäller det att inte reagera eller bry sig, för att det inte ska bli jobbigt i framtiden. Jag tror faktiskt inte att han ens märkte det.
Vi har också börjat öva lite kontaktövningar. Till exempel har vi (ända sedan han kom hem, faktiskt) övat på att inte rusa fram till matskålen, utan att sitta fint och vänta och ge ögonkontakt innan jag säger varsågod. Det tar lite tid, men nu börjar han i alla fall fatta att han ska sitta still. Ögonkontakten består av en tusendels sekund, men jag känner inte att jag kan kräva mer av honom förrän han blir äldre. Samma sak gäller det här med att få godis; i stället för att han ska följa handen med godisbiten med hela kroppen och fullt fokus där, vill jag att han i alla fall ska vrida huvudet och helst blicken mot mig.
Låt oss bara konstatera att övning ger färdighet. 😀
Utomhus har vi börjat lite försiktigt att träna följsamhet. Jag vill ju helst att han ska följa mig och inte ge sig ut på egna äventyr i kopplet hur som helst. Nu är han ju så liten, så jag ställer inga som helst krav på honom – men det är ändå värt att börja öva på det här nu så att det finns någon slags grund lite senare. Vi ska också börja öva på att man ska gå på ena sidan av sin matte, i stället för att springa fram och tillbaka i sidled, helst både framför och bakom, så att det blir snubbelvarning för min del. 😀
Det finns många saker att vara både glad och tacksam för. Jag är väldigt glad att Lilo accepterar Boyo. Hon kommer att bli världens bästa hjälp, eftersom jag tycker att hon är så tydlig i sitt kroppsspråk gentemot Boyo. Hon kan verkligen konsten att dissa honom stenhårt, samtidigt som hon tillåter att han slickar henne i mungiporna och på alla möjliga sätt fånar sig omkring henne. Och jag vet detta, eftersom vi träffat Lilo varje dag sedan i torsdags. 🙂
Jag gillar också att Boyo och Mozart kommer så bra överens. De vill ju helst bara leka när de träffas, och de har en tendens att trassla in sig själva och varandra något helt kopiöst i kopplen. Men det går i alla fall väldigt bra, vilket bådar gott för framtiden.
På hemmaplan går det bättre och bättre med Molly. Hon surnade ju till en hel del när Boyo kom hem, och visade sig knappt på en och en halv dag eller så. Nu har hon börjat komma ut i köket där vi är mest, och äter, dricker – och ligger på sin klöstunna och blir mastodontgosad på av sin matte. Det gläder mig oerhört att hon kommer ut hit så snart; hon är inte alltid jätteförtjust i att det kommer hit nya hundar. Fast jag tror hon förstår att Boyo är här för att stanna, och att det är lika bra att liksom ge efter. ♥ (Dessutom har vi faktiskt pratat om det här under lång tid, jag och Molly – att det ska komma en hundvalp, som är hennes och min.)
I övrigt är min uppfattning fortfarande att Boyo är en oerhört lugn valp. Idag började han visa mer initiativ till lek inomhus, och jag hoppas att han kommer att få upp sin energinivå i alla fall ett par snäpp. Men det är väldigt roligt att se att han fått upp ögonen för att kampa lite med en repknut – och dessutom älskar han sitt lilla tuggben han fick häromdagen. Det kommer att ta honom lång tid att tugga i sig hela, men han har så roligt med det. ♥
Jag tror att Boyo kommer att bli (han är redan!) en väldigt, väldigt mysig hund. Det ska bli så sjukligt intressant att se hur han utvecklas, och hur han kommer att bli som vuxen. För att inte tala om att jag ser fram emot allt vi kommer att göra tillsammans. ♥