Jag tror att jag har nämnt ett par gånger att Boyos uppfödare menar att han är en väldigt social valp. Det är en sanning med modifikation, skulle jag vilja säga. Han är väldigt social med mig och personer han träffat flera gånger. Folk han inte träffat (om de inte vet hur man hälsar på en hund som vill ha lite distans till att börja med) är han aningens mer avståndstagande till än jag skulle önska.
Bilder från en av dagens korta promenader med Boyo och Lilo.
Hur jag märker att det är på det här sättet?
Det är inte så svårt. När vi möter någon som kommer in i vår lilla bubbla, backar Boyo gärna några steg för att få uppsikt över personen som närmar sig. Han uppskattar inte att folk närmar sig fort och tar sig friheter med att klappa honom, utan han föredrar att få närma sig själv i sin egen takt. När han fått lukta in sig lite på personen i fråga, då kan han tänka sig att hälsa.
Das ist extremt annorlunda mot vad jag är van vid. Ella har alltid älskat allt och alla, och så fort någon har tittat på henne, lett lite och kanske till och med sagt något litet ord, har hon störtat fram för att hälsa och mer eller mindre krävt uppmärksamhet och gos. Hon brukade till och med vräka omkull sig på rygg och fläka upp magen för att bli klappad.
Boyo kommer med all sannolikhet nicht att bära sig åt på det viset.
Jag känner mig kluven till det här. Å ena sidan är jag så van vid att ha en hund som älskar allt och alla och blir helt hysterisk så fort någon tittar på henne. Å andra sidan är det rätt jobbigt, och faktiskt ganska pinsamt. Men å andra sidan igen; att ha en hund som är lite mer avvaktande kan ju, om man inte sköter det rätt, bli jobbigt, det med.
Hur min tankeprocess om det ser ut?
Otaliga är berättelserna om hundar som blir “aggressiva” och morrar eller till och med bits om man kommer för nära. Det finns givetvis anledningar till att hunden gör så, och en av dem kan vara människors bristande respekt för hur hunden vill bli hälsad på. En del hundar gillar inte att man kommer för nära för fort. Andra gillar inte att bli klappade av främlingar. Andra igen föredrar att bli klappade på ryggen i stället för på huvudet.
Nu är inte det här ett problem – än. Men det skulle kunna bli, om jag inte tar tag i det och är väldigt tydlig med de personer som vill hälsa på den söta valpen, med vad som gäller.
Och det som gäller är följande; träffar man Boyo för första gången (eller om det var länge sen sist) ska man ignorera honom. Man ska nicht böja sig ner och pipa högt och sträcka ut handen över hans huvud. Man ska låta bli att titta rakt på honom, man ska stå still och prata med mig i stället för honom. Om, och i så fall när, Boyo själv närmar sig är det ok att på ett lugnt och sansat vis hälsa. Om och i så fall när Boyo själv backar, är det färdighälsat.
Varför vill jag ha det på det viset?
Därför att jag vill ge Boyo positiva upplevelser av människor som närmar sig. Än så länge är han ju valp, och jag vill att han ska få så många positiva upplevelser som möjligt, hellre än negativa. Och folk som tränger sig på bara för att han är valp och tror att de har rätt att tvångsgosa med honom ger dessvärre inte så positiva erfarenheter.
Jag tänker ta mig friheten att ge mig själv en klapp på axeln för att jag ser det här redan nu. För det gör jag, och min hunds välmående är viktigare för mig än någon annans påhittade rätt att klappa min valp. Och jag vill inte vara orsak till att Boyo så småningom lyfter på läppen, morrar eller nafsar i luften för att någon kommer för tätt inpå hans privata utrymme.
Alltså är det mitt ansvar att se till att det inte blir så. Och det gör jag bäst genom att sätta tydliga gränser för människor som vill hälsa på den söta valpen.
Kan tillägga att det är extremt intressant att upptäcka skillnader och likheter (som än så länge inte är så många) mellan Ella och Boyo. ♥