Sexigare titel på ett blogginlägg får man väl ändå leta efter, va!? 😀 Valpars tarmaktiviteter. Ja, herregud. Dock finns det belägg för titeln, med tanke på att Boyo haft diarré i snart tre dagar. Hans kompis Mozart har haft diarré i nästan tre veckor.
Boyos och Mozarts diarré ser lite olika ut. Mozart har varit dålig i flera veckor, och för honom har det inneburit att de fått springa med honom minst en gång i timmen – ibland var tionde minut, hela nätterna igenom. Inte varje natt och inte varje dag, men ungefär varannan. För Boyo har det inneburit att han sprutlackerat backen varje gång han bajsat, och vid ett tillfälle har han väckt mig för att han ville gå ut. Tio veckor gammal och väcker matte mitt i natten för att han vill pinka och skita – well done!
Båda skiter vatten, dock.
Mozart kom igång tidigare med sina vattniga tarmaktiviteter, så hans familj tog honom till veterinär förra veckan. Där tog de bland annat ett bajsprov, och det visade sig att han inte bara har drösvis med maskar i magen, utan också en smittsam parasit. Redan när Boyo började ha rännskita varje gång han bajsade, började jag fundera på om det kunde vara samma han drabbats av.
Nu vet inte jag det säkert, men eftersom symptomen är så likartade och behandlingen inte kräver receptbelagda preparat, så tänker jag göra i princip samma sak som Mozarts familj gör med honom. Det vill säga; avmaskning deluxe, sanering av mat- och vattenskålar, diverse textilier (hundsängar, sängkläder osv), dusch med schamponering av Boyo själv, jag har dammsugit och torkat golven med Cillitbang med klorin, plus att jag ger honom Pro-kolin och koltabletter (medicinsk kol) för att få stopp på den vattniga skiten och ordning på tarmarna.
Jag tror att det här kommer att ge sig rätt snart för Boyos del. Han har inte ens varit i närheten av att vara så dålig som Mozart, med tanke på hans täta, nattliga turer. Boyo bajsar ungefär varannan gång vi är ute, men då har han ju skitit vatten varje gång under några dagar. Bortsett från det är han lika pigg och glad som vanligt, och han har samma buspartyn med Lilo när hon är här. Jag har för övrigt informerat hennes matte också, så att hon kan vidta de åtgärder hon anser nödvändiga.
Medan jag å ena sidan tycker att det är förjävla drygt att försöka plocka upp hundskit som inte går att få upp för att det rinner, är jag ändå tacksam för att det inte är mer än så. Det hade ju kunnat vara vad som helst de drabbats av, Boyo och Mozart, och de är faktiskt bara valpar. Valpar är känsligare än vuxna hundar, och jag föredrar att min hund förblir i någotsånär vettigt skick framåt.
För egen del är jag mest trött. Jag och tidiga morrnar är inte kompatibla, och Lilo har varit här många dagar i ett sträck nu. Jag och Boyo möter henne ute strax före sju på morgonen, men jag är notorisk nattmänniska, så jag kommer sällan i säng i tid. Plus, nu när Boyo varit taskig i magen, så har jag inte velat ha för många timmar mellan gångerna vi går ut. Alltså blir det väldigt lite sömn.
Både Boyo och Mozart kommer att bli bra i sina magar, och sen kan de få börja träffas och leka igen (vi är väldigt restriktiva med det nu, eftersom den här parasiten överlever länge och dessutom smittar – vi vill inte att den går fram och tillbaka mellan hundarna om vi kan slippa).