Jag börjar med att Lilo ska spendera flera dagar tillsammans med mig, Molly och Boyo. Hennes matte har åkt till London med sin dotter, och då ska Lilo vara här och umgås riktigt ordentligt med oss. Det är en trevlig upplevelse, eftersom det faktiskt är skillnad på att ha en hund här enbart dagtid, och att tillbringa flera dygn på raken med den.
Lutande tornet i Pisa – vänstra örat lutar inåt och ser så jäkla roligt ut. 😀
Lilo och Boyo avgudar varandra. Framför allt, tror jag, gör Lilo det. Jag och hennes matte har funderat över det, och kommit fram till att eftersom hon varit avelstik på en puppy mill, så har man tagit hennes valpar ifrån henne, troligen tidigare än vad som är nyttigt. Alltså har hon inte haft möjlighet att fostra sina valpar “färdigt”. Nu har hon möjlighet att göra det med Boyo, och det är så uppenbart att det passar henne fantastiskt bra, det här med att vara morsa. Sen att hon och Boyo har en energinivå som överensstämmer väldigt väl, underlättar oerhört.
Det som har varit lite småjobbigt med att ha Lilo här på dagarna enbart, är frågan om rumsrenhet för Boyos del. När hon inte är här, är han superduktig. Men så fort hon kommer hit blir det massivt busande, och han är fortfarande väldigt liten (ung!) – han är bara drygt 11 veckor gammal, så det där med att hålla sig är lite knepigt när man blir exalterad i leken. Nu ska hon vara här i flera dagar, och av dagen att döma (ingen olycka alls) så ser utsikterna att det i alla fall blir bättre, goda. För det är jag oerhört tacksam. Jag tycker det är mer drygt att torka kiss än att springa i trapporna, förvånansvärt nog.
Men nu ska Lilo vara här i flera dagar, så jag räknar med att det blir mer naturligt att hon är här, och att han kan ta sig tiden att känna efter och säga till (han gjorde faktiskt det idag, vid ett tillfälle). Förhoppningsvis blir det också lugnare, och att det inte kommer att vara fullt lika intensivt med busandet – men det återstår att se. Jag kanske önskedrömmer, who knows. 🙂
Det som är lite extra spännande just nu, och det har ingenting med Lilo att göra, är det här med Boyos mage. Han har ju varit taskig i magen ett tag, och jag trodde en stund att han kanske drabbats av den här Giardia-parasiten som hans kompis Mozart haft. Jag har behandlat honom som om, eftersom det inte innefattar några receptbelagda produkter – men sedan vi avslutade avmaskningen har jag sett en hel del vita, pyttesmå prickar i bajset som också är mjukt, nästan gränsande till löst.
Jag tror fortfarande inte att han nödvändigtvis har haft, eller har, Giardia-parasiten. Men med tanke på de vita prickarna blir jag lite fundersam över om vi verkligen fick bort eventuell mask, eller om han av något skäl har fått det efteråt, eller om det är den eventuella mask han hade, som han bajsar ut nu. Jag vet verkligen inte.
Därför har jag beställt hem ett kit från kollamasken.nu för att ta reda på hur det egentligen ligger till. Jag går den vägen, därför att det är billigare än att gå till veterinär. Jag har provat det här testet en gång med en annan hund (också från Försvarsmakten, vilka rekommenderade det testet) så jag utgår från att det är legitimt och bra.
Så håll tummarna, för all del, att det antingen är något jag kan göra något åt, eller att det ger sig och han börjar skita normalt igen helt av sig själv.
Whichever comes first funkar för mig. ♥