Det mesta känns ju rätt händelselöst, såhär i Corona-tider, men valpar växer och frodas oavsett vad som händer i omvärlden. Det är i alla fall vad som händer med Boyo – herregud, vad fort det går, och vad han växer. Det börjar bli rejält tungt att släpa på honom nerför trapporna nu, särskilt de gånger han slänger sig bakåt i famnen.
Tittut, säger Boyo på skogspromenaden igår.
Tänkte dra några lättare uppdateringar, dels för min egen skull, men också för er. 🙂
Rumsrenhet
Det går framåt. Nu kommer det att gå ännu fortare, för Lilo ska hänga med sin lillmatte hela veckan eftersom jag känner mig lite småkrasslig. Sannolikheten att jag dragit på mig Covid-19 är minimal, så jag är inte orolig, men ändå. Alltså har vi världens möjlighet att öva på det där med att hålla sig – och kanske till och med börja öva på att hålla sig ända vägen ner när Boyo får gå själv nerför trapporna. Han kan gå själv, men eftersom han inte kan hålla sig hela vägen ner bär jag honom ett tag till trots att han är tung och otymplig att släpa på.
Inomhus funkar det bra. De enda gångerna vi riskerar kisspölar, egentligen, är när Lilos matte kommer för att hämta henne. Boyo blir så exalterad att det lätt blir en eller ett par pölar utanför dörren i trapphuset. Men det torde väl ge sig framöver, utgår jag ifrån. På samma sätt hoppas jag att vi snart kommer dithän att jag kan gå på dass själv innan vi går ut, eftersom jag på grund av mediciner alltid är fruktansvärt kissnödig när jag vaknar. För att inte tala om att jag snart kommer att ta av mig skorna inomhus och kanske inte ens behöver ha dem med mig i sovrummet, så att det inte blir fullt lika varmt om fötterna hela dagarna och kanske inte heller fullt lika skräpigt inne.
Boyos mage
Han har ju haft lite trassel med magen nästan hela tiden sedan jag hämtade honom. Tack och lov var det ju inte den här giardiaparasiten som hans kompis Mozart har, men han har haft diarré till och från och de flesta varianter av konsistens på bajset däremellan. När han hade som mest rännskita fick han äta kokt ris och kokt torsk i nästan en vecka innan jag fick hem veterinärfodret för valpar med taskig mage. Han skiter fast på det här fodret, men mjukt. Har googlat lite på saken, och enligt en källa jag inte minns vilken det var just detta ögonblick är det ok om bajset är ljusbrunt men lite mjukt – och det är så det ser ut just nu.
Sedan några dagar har jag så sakteliga börjat introducera hans vanliga mat igen, eftersom det dels inte är tänkt att han ska äta det här veterinärfodret under någon längre period – plus att det fodret är vansinnigt dyrt. Vi tar det väldigt lugnt och försiktigt, så att hans mage får vänja sig i lugn och ro. Hittills har det funkat tillfredsställande, så jag hyser stora förhoppningar om att det blir bra till slut.
Dock kommer jag att vara ganska restriktiv med vad jag låter honom stoppa i sig ett bra tag framöver. Torrfoder och leversnittar samt vanliga tuggben är helt ok, men han får nog vänta med exempelvis märgben tills jag känner att hans mage är som den ska, och dessutom har varit det ett tag.
Molly och Boyo
Molly var aningens skeptisk när jag kom hem med Boyo och visade sig knappt på ett par dagar. Sedan dess har hon mjuknat en hel del, trots att Boyo ibland gärna vill jaga henne och ställer sig över och trycker ner henne. Jag är inte ok med detta, så jag säger åt honom på skarpen när det händer. Molly är ju uppväxt med Ella som inte tog ett nej för ett nej, så hon är alldeles för snäll och säger inte ifrån som jag tycker att hon borde (med klorna, alltså).
Det viktigaste för mig är att Molly åtminstone accepterar Boyo, och för en gångs skull lyckades jag hinna med att filma dem igår kväll när de var vansinnigt söta. Det säger mig att Molly inte bara accepterar Boyo, utan faktiskt gillar honom. Han har en energinivå som fungerar bättre med hennes, än Ella hade – och då gillade ändå Molly och Ella varandra väldigt mycket.
Promenader
Från början var det viktigaste att få ut honom, helst utan olyckor inomhus. När man är åtta veckor behöver man inte gå snyggt i koppel. Man behöver inte ens veta eller förstå att det är asdrygt för en matte att bli intrasslad i ett eller två koppel.
När man är tre månader, däremot, tycker jag att det är dags att börja öva lite mer på det där. Det är flera veckor sen vi började öva på att man håller sig på en sida och slutar upp med att liksom väva in sin matte i kopplet. Det har han börjat fatta, vilket är oerhört glädjande eftersom jag inte riktigt uppskattar att bli så intrasslad mellan honom och Lilo att jag nästan snubblar. 😀
Nu har vi också börjat öva på att inte rusa ut i kopplet bara för att man kan och har lust. Jag vill att min hund kan gå snyggt och prydligt vid min sida, likväl som att han ska kunna gå snyggt och prydligt på långt koppel. Även om han bara är tre månader gammal (drygt!) än så länge, så kommer han att växa upp till en rätt stor hund. Jag vill inte ha en stor hund som inte kan föra sig i koppel, och då är det viktigt att börja tidigt. När han hamnar i trotsåldern behöver grunderna sitta, så att vi kan traggla med dem då i stället för att försöka lära honom nytt då.
Kloklippning
Efter mina valpblödiga ansträngningar för ett par veckor sedan har kloklippningen gått betydligt bättre. Han gillar det fortfarande inte, men efter lite tjafs ger han sig någotsånär och inser att det inte är någon idé att muppa sig. Matte är tuffast, så enkelt är det. Säger hon att det ska klippas klor, blir klorna också klippta. Dock växer hans klor lite snabbare än jag tror, så jag måste komma ihåg att klippa dem lite oftare – kanske till och med hela två gånger i veckan.