Jag har tänkt i flera dagar att jag skulle ta med mig Boyo till närmaste veterinär för att väga honom, eftersom jag är lite nyfiken på hur mycket han lagt på sig efter sin period med taskig mage. Vaccinerande veterinär tyckte ju att han var lite väl smal, och det var han efter lång tid med rännskita och ett antal dagar på ris och kokt torsk. Men nu har han ätit veterinärfodret ett tag, och vi är ungefär halvvägs in i övergången till hans vanliga foder – och det går bra.
Så idag tog vi en solig promenad till närmaste veterinär (inte där vi vaccinerade, dock) och frågade om vi fick väga Boyo, och det fick vi. Jag fick faktiskt en liten chock, måste jag erkänna. Jag har funderat i flera dagar på hur mycket han har lagt på sig, för han är märkbart tyngre att bära i trapporna. För två veckor sedan vägde han 9,4 kilo vilket enligt veterinären var lite väl lite. Jag trodde att han kanske skulle ha lagt på sig – som max tre kilo.
Men ack, så fel jag hade. Min lillprins har gått från 9,4 kilo till 13,75 kilo på två veckor. Det är rätt mycket. Kanske lite väl mycket, även om jag personligen tror att hans kropp har sugit åt sig allt den har kunnat, efter att allt han stoppat i sig mer eller mindre runnit rakt igenom. Jag har noterat att han växt, nästan mellan måltiderna vissa dagar – men definitivt över nätterna. Helt vansinnigt vilken fart det har varit på tillväxten.
Dock är det inte nödvändigtvis så bra. Han är bara dryga tre månader och ska inte växa för fort eftersom det inte är bra för lederna. Jag har redan haft en hund, schäfer dessutom, med medfött taskiga leder. Jag vill helst inte gå igenom den processen igen med Boyo om jag kan slippa – både för hans och min egen skull.
För tillfället äter Boyo 50/50 av skonfoder och sitt vanliga torrfoder. Jag ska börja justera så att det blir en vettig mängd efter vad som står i tabellen på fodersäckarna, men också att han faktiskt blir mätt. Han är nämligen ett matvrak, min hund. Tack och lov svarar han bra på övergången till sitt vanliga foder, så jag tror inte jag behöver oroa mig för eventuell matallergi eller liknande. Men som sagt var; en viktuppgång i en mer normal takt vore att föredra, eftersom jag gärna ser att han håller sig hel i kroppen.
Det här är helt nytt för mig. Ella var pytteliten som valp och tog väldigt lång tid på sig att börja växa ordentligt. Hon var mindre än båda katterna jag hade då (de är borta sedan länge, både två), och hon var nog uppåt fyra, fem månader när hon började växa ordentligt. Sen var hon ju rätt liten, även för att vara tik, under hela sitt liv. Min speta. ♥
Men just det här har jag inte riktigt varit med om tidigare. Inte en så märkbar tillväxt på så oerhört kort tid. Men jag tänker att jag får fundera, justera och hålla koll på det allt eftersom. Just nu får jag kombinera en justering av mängden mat med övergången tills hans vanliga mat, och sen tänker jag att vi får gå iväg och väga honom med ett par veckors mellanrum.
…
På sätt och vis har jag svårt att inte skratta lite fånigt åt det här. Långt innan jag tog hem Boyo, eller ens hittade annonsen, sade jag att jag vill ha en utmaning med min hund eftersom jag lätt blir uttråkad annars. Det här var inte riktigt den typ av utmaning jag hade förväntat mig, men var dag man lär sig något nytt är inte en bortkastad dag. Så är det, även om kunskapen och erfarenheten kommer från oväntat håll.
…
I övrigt kan jag skvallra om att Boyo nu klarar av att gå nerför trapporna utan att lämna kisspölar efter sig, nästan varje gång. Jag bär honom fortfarande första gången vi går ut på morgonen, men det bådar väldigt gott för framtiden. Snart tror jag att han kommer att kunna gå själv helt och hållet, utan att jag tar med mig golvmoppen ner bara ifall att det skulle råka bli en olycka på vägen.