Det är lika bra att jag erkänner det på en gång. Jag har otroligt svårt att släppa taget om Ella. Hon finns i mina tankar konstant. Jag mäter styrka och intensitet i egenskaper mellan henne och Boyo, och det är alltid hon som vinner. Det här är något jag varit medveten om ända sedan jag hämtade Boyo för snart sju veckor sedan.

Jag har varit oerhört bortskämd med allt som Ella varit, även de mest dryga och påfrestande sidorna. Jag har svårt att föreställa mig att jag någonsin kommer att vilja ha en försvarsmaktsuppfödd hund igen, men jag kommer heller aldrig att ha en hund såsom Ella. I jämförelse med henne är varenda hund mer eller mindre halvdöd.

Det här är inte något jag är stolt över. Det är inte särskilt smickrande att tänka ner sin nya hund jämfört med den förra, men för mig kommer min Ella alltid att vara så oerhört speciell. Hon var min första hund, och dessutom väldigt speciell – inte bara för mig, utan som hund. Det är väldigt svårt att inte jämföra andra hundar med henne, och som alla mattar och hussar bör är jag givetvis partisk. Ella är den häftigaste hund jag någonsin kommer att ha levt med.

På grund av detta samt det faktum att de flesta husdjur har väldigt korta liv i jämförelse med oss människor, har jag haft ett motstånd till att bonda ordentligt med Boyo. Dels för att han är så oerhört olik Ella, men också för att jag inte riktigt vågat. Förra året förlorade jag både Ella och Zoe, och det både tar och tär på mig.

Ella var aldrig särskilt förtjust i andra hundar. Det var några stycken hon fungerade bra med. Jag tror inte att Ella och Lilo skulle fungerat ihop. Inte Ella och Egon heller, för den delen. Ella och Mysak har alltid fungerat. Likaså Ella och Boris, en risenschnauserhane en av mina bästa vänner hade, men som är borta sedan flera år. Ella och Keisa (Mozarts familjs förra hund) funkade bra kopplade utomhus.

Däremot så tror jag faktiskt att Ella och Boyo skulle ha fungerat väldigt bra ihop. Där Ella var hård, tuff och skarp, är Boyo mjuk – men faktiskt med pondus, i alla fall i vissa situationer. Jag vet inte riktigt varför jag tror att de skulle ha funkat, men jag tror faktiskt det.

Vändpunkten i det här med att låta Boyo ta sin plats i mitt hjärta… tja, det är på gång. Han liksom växer in i mig – jag vet inte hur jag ska uttrycka det på något annat sätt. Han är inte Ella, och kommer aldrig att bli det. Det skär i hjärtat och jag vill egentligen inte alls eftersom det innebär att jag måste lämna Ella, men på något sätt börjar jag acceptera att Boyo är här och nu, och att jag också måste vara det.

Det är knappt jag kan tänka på det utan att bryta ihop. Hur ska jag kunna lämna Ella bakom mig? Det är tio månader sedan hon lämnade mig idag och jag saknar henne fortfarande så jag smäller av. Det finns mycket i henne som jag inte får i Boyo. Han har till exempel inte samma motstånd i sig som hon hade, och det är något jag saknar.

Missförstå mig rätt, dock. Att Boyo är så olik Ella innebär inte att han på något som helst sätt är dålig. Tvärtom. Han är världens goaste valp, och han kommer att utvecklas till att bli både stor, skitsnygg och jättehäftig. Jag kommer att älska honom precis lika mycket som jag älskat och älskar Ella, Sotis, Saga, Zoe och Molly.

Jag har bara svårt att justera mitt hjärta just nu.

I övrigt är det jävligt drygt, det här med coronaviruset just nu. Det gör att jag inte har någon större lust att ta med mig hundarna och miljöträna dem på olika ställen, eftersom det innebär att jag behöver ta bussen. Men det skulle behövas, eftersom jag gärna ser att Boyo blir en så välfungerande hund som möjligt, i så många miljöer som möjligt.

Nåja. Det är som det är. Jag har nyst till och från under ett par dagar, så jag har ingen större lust att utsätta vare sig mig själv eller andra för några onödiga risker.

 

Hundliv – livsstil

Den 4 juni 2019 förlorade jag Försvarsmaktens Ella till ålderskrämpor och juvertumörer.

 

Den 12 februari 2020 åkte jag till Skåne fram och tillbaka på en dag för att hämta hem min nya hundvalp, Boyo.

 

Följ mig på resan med att uppfostra en valp till en jättehäftig hund!

 

Välkommen!
/Malinka P.

Hundfolk

Detta är personer och/eller organisationer som jobbar på ett sätt som överensstämmer med min egen filosofi om vad som gynnar relationen mellan människa/hund på bästa sätt.

 

Translation

Arkiv
Kategorier