Jag hade tänkt mig att det här inlägget skulle bli en ursäkt/förklaring till varför jag bloggar så lite just nu, samt dessutom ett massivt gnällande på sommarvärmen. Men jag tror att jag nöjer mig med att förklara varför jag bloggar så lite just nu, samt fundera lite över hur jag, Molly och Boyo hanterar värmen.
Personligen avskyr jag sommarvärme. Det är bland det absolut värsta jag vet. Solen är för mig fullständigt vedervärdig, för den innebär nämligen just – värme. USCH! Resultatet är att jag blir trött, trög, slö, långsam, min tankeverksamhet blir i princip obefintlig, jag tappar i lust, ork och vilja att faktiskt göra saker, och blir på det stora hela rätt tråkig.
Och när tankeverksamheten blir så långsam har jag svårt att finna lusten att skriva – jag bloggar nästan inte alls just nu. Jag är så långsam att det liksom inte finns något att skriva om. Helt jävla värdelöst.
Däremot, bara som parentes – sommaren 2018, ni vet, den där übervidriga sommaren. Den sommaren har satt en ny standard för mig. Innan dess var 25 grader min absoluta smärtgräns – varmare än så, och jag mer eller mindre dog. Nu har den smärtgränsen höjts till kanske 27 grader. Jag har för tillfället cirka 26,8 grader i hela lägenheten, och idag dammsög jag och torkade golv, fullt påklädd – och var inte dyngsur av svett när jag var klar.
För att övergå till mina pälsbeklädda livskamrater. Molly är nog den, tror jag, som hanterar värmen bäst av oss. För henne är det inte så stor skillnad; hon ligger mest och jäser, oavsett vad det är för temperatur. Men visst; hon dricker mer än vanligt, det gör hon. Men sådär rent generellt tycker jag inte att hon är särskilt påverkad av värmen.
Det är däremot Boyo. Inte sådär överdrivet, men han är märkbart slöare än vanligt (och det vill inte säga lite!), han dricker också mer än vanligt, han sover mer – tja, på det stora hela är han påverkad av värmen, helt enkelt.
Jag vet inte hur ni andra med hundar gör när det är såhär varmt, men jag är extremt försiktig och går extremt korta promenader, även tidigt på morgonen. Jag tycker att det är för varmt att gå något som ens påminner om en vettig promenad just nu, särskilt med tanke på att framför allt Boyo blir superflåsig så fort vi går i direkt solljus – och det finns väldigt lite skugga häromkring. Käyttö, hon har så tunn päls att jag är orolig att hon bränner sig om vi går i solen för mycket.
En del argumenterar för att man får gå på kvällarna, och det kan man naturligtvis göra om man har lust. Själv känner jag mest att jag själv är så jävla trött efter att ha genomlevt en skitvarm dag att jag helt enkelt inte orkar gå någon längre promenad.
Näh, jag längtar efter hösten. Hög, kylig luft, färgglada träd, drivor av löv på backen, regntung himmel, långa sköna promenader med hundarna – fy faaaan, vad mysigt! ♥
Plus att tankeförmågan fungerar som den ska då. Det saknar jag också.