Om man vill vara lite vresig kan man ju ifrågasätta klokheten i att skaffa en hundvalp som kommer att påbörja sin unghundstid mitt i sommaren när det är som varmast. Det är nämligen på ett ungefär vad som händer här hemma just nu. Boyo är drygt sex månader gammal, och har glömt det mesta av det han lärt sig fram tills nu.
Det är dåligt med bloggandet just nu, och det beror i princip uteslutande på värmen. Min funktionalitet håller sig på den mest basic nivå man kan tänka sig när det blir varmare än typ 20 grader, men framför allt i temperaturer över 25. Nu har det varit sjukligt varmt ett tag, och all min energi går åt till att överleva, rent fysiskt.
Det är sånt som är svårt när man har 30 grader varmt inomhus. Det är jobbigt för mig, det är jobbigt för Molly, och det är jobbigt för Boyo och Lilo. Hittills har det varit extra jobbigt, eftersom det inte varit svalare någonstans. Boyo har visat sig vara rätt känslig mot värme, och blir oerhört påverkad av att gå ens de kortaste promenader. Om dagarna går vi bara runt ett par hus, när det är som varmast, för att gå “promenader” om nätterna när det i alla fall är lite svalare. Men eftersom det i alla fall hittills har varit rätt kvavt och jävligt då också, har det inte blivit några promenader i motions-syfte.
Men det märks att han i rätt snabb takt är på väg in i unghundsåldern. Han (vilket i och för sig också kan bero på att vi inte rör på oss just nu) är rastlös, han är okoncentrerad, han har selektiv hörsel och lyssnar inte trots hundratusen tillsägelser, han har glömt hur man går snyggt i koppel, envisas med att tugga på Lilos öron, kinder, svans, ben, etc. – och är på det stora hela rätt dryg, särskilt när vi är ute. Min stora förhoppning är att Lilo förr eller senare kommer att tröttna på honom och ryta ifrån ordentligt.
Det ska bli spännande att se hur Boyos unghundstid kommer att se ut. Nu är det ju ett tag sen jag hade en unghund, just, och Ella var dessutom tik. Men det är väl hormonerna som dansar hambo i kroppen på dem som får dem att uppföra sig som muppar och idioter, misstänker jag. 😀
I övrigt fungerar det bra här hemma. Det är lite trångt, med tanke på alla fläktar som står framme och stormar dygnet runt, plus extra hundleksaker, kylmadrass, foder till Lilo och så vidare, men det får vara så. Men jag önskar, för allas vår skull, att temperaturen sjunker – helst drastiskt, inom en snar framtid. Det är verkligen inte hälsosamt att ha såhär varmt, och på ungefär samma sätt som för två år sen oroar jag mig ganska konstant för vår hälsa i den här tryckande värmen som envisas med att vara bestående.
Fast jag tycker ju att det här med att ha en unghund precis i början av sin unghundstid i den här värmen är klart överskattat. Jag har rätt kort tålamod i vanliga fall, och det blir inte bättre när jag smäller av i värmen. Fast å andra sidan; det är så varmt att varken han eller jag orkar gå till överdrift, även om han uppför sig som en – bine, ööh, UNGHUND. 😀
Så håll tummarna för att den här olidliga värmen ger med sig och når mer hanterbara temperaturer. Dels för att jag, Molly och hundarna ska överleva, dels för att det blir lättare att hantera dessa unghundsfasoner när jag inte hela tiden måste kämpa för att min kropp ska stå ut.