Han växer lite periodvis, min hund. Nu är han ganska precis sex månader och två veckor, och är numer större än min Ella var. Hon var ungefär 51 cm hög, och pendlade mellan 27 – 31 kilo. Jag vet inte vad Boyo väger just nu, och jag har inte mätt honom – men han når upp över mina knän, och det när jag har träskor på mig.
Jag är helt fascinerad. För någon vecka sen tittade jag på ett gammalt videoklipp sen han var.. inte alls gammal. Han och Lilo busade här i köket, och han gick under hennes mage.
Alltså, han kan inte det nu. Möjligen om han lägger sig och kryper under henne med hakan i backen. Då kanske han kan, men inte annars.
Däremot kan Lilo gå under Boyos mage, numer. Det upptäckte jag förra veckan när vi kom in, och det blev trångt precis innanför dörren. Då tyckte Lilo att det var passande att gå under Boyos mage, och det gick alldeles utmärkt.
Det är sånt här som gör att jag är glad att jag har mycket bilder och videoklipp från när han var mindre. Man glömmer otroligt fort just hur liten han var. Jag blir alldeles häpen – sådär så jag tappar hakan, verkligen.
Jag har varit lite dålig på att ta bilder nu ett tag. Det har varit så fruktansvärt varmt, och har inte alls känts lockande att utöver två hundar, också gå och släpa på en stor, tung kamera. Men nu är det svalare, och jag tror bestämt att det börjar bli dags att ta lite bilder igen så jag kan visa hur stor han har blivit.
Snygg är han, också. Och jag säger det inte för att jag är partisk (även om jag givetvis är partisk), utan det finns faktiskt andra som också tycker det. Det händer ibland när vi är ute att folk stoppar oss på gatan för att säga vilka fina hundar jag har (Lilo inräknad!). Sånt är väldigt roligt att höra. ♥ Särskilt med tanke på att Boyo är lika blank och fin i pälsen som Ella var under hela sitt liv (ja, förutom i samband med pälssläpp och löp, förstås – då såg hon bedrövlig ut).
Men alltså, shit, det ska bli så otroligt spännande att se just hur stor han blir i slutänden. Jag är så nyfiken så jag nästan smäller av. 😀