Idag hade Boyo och Lilo sin första stora meningsskiljaktighet. Minsann. De har liksom aldrig tjafsat, sådär på riktigt, förut. Jag höll på att laga mat i köket och de busade i hallen. Helt plötsligt hör jag hur Lilo ryter till och Boyo låter mer än vanligt. Jag vet inte exakt varför, men jag gissar att Boyo antingen ville ha Lilos morot hon fått av mig, eller att han blev lite för närgången på hennes rumpa. Han började ju upptäcka för någon månad sen att hennes rumpa luktar annorlunda än hans, nämligen.
Nu var det inte särskilt jobbigt eller svårt att bryta upp det här tjafset. Jag gick ut och upplyste dem lugnt och sansat om att det räcker nu. Jag tror att båda var lite förvånade över att det blev som det blev, för de gav med sig direkt. Min misstanke är att Boyo tänkte sig att han bara skulle prova och se hur det kändes att bestiga Lilo, för han stod över henne doggy-style.
Tur för honom (och mig!) att hon är kastrerad, det är min spontana reaktion.
Det är lite synd att jag inte såg exakt vad som föranledde det hela, men jag tycker ändå att det är bra att Lilo röt ifrån – oavsett vad det gällde. Hon är alldeles för snäll med honom, så jag ser faktiskt fram emot att hon börjar säga ifrån på allvar. Han förtjänar det – tro mig. Han kan vara riktigt dryg på henne ibland.
Även om jag blev väldigt förvånad när det började låta värre än vanligt ute i hallen, gillar jag ändå att det händer grejer mellan dem. Boyo är drygt sju månader vid det här laget. Han håller så sakteliga på att bli könsmogen, och dessutom äldre sådär i största allmänhet. Han behöver sättas på plats, och Lilo skulle verkligen behöva vara lite tuffare mot honom. Därför uppskattar jag det här tjafset de hade, även om jag blev lite överraskad.
Annars kan jag skvallra om att det har hänt vid ett par tillfällen de senaste veckorna att Boyo har lyft på benet när han kissar. Matte är jättestolt över sin lill-prins som börjar bli stor. Han ser så häftig ut när han står med vänstra bakbenet lyft till hälften.
Nämnde jag att jag är stolt matte? 😀
Jag kan också berätta att Lilo gör framsteg, även hon. När hon började vara hos mig i höstas hade hon inte varit i Sverige särskilt länge. Hon gick med svansen långt in mellan bakbenen, och även om jag aldrig har upplevt henne som otrygg eller nervös, fanns det många situationer hon inte upplevt innan hon kom hit. Det dröjde dock inte särskilt länge innan svansen började komma fram – och numer har hon den gärna över rygghöjd och är väldigt stolt över sig själv.
Jag kan upplysa om att jag också är väldigt stolt över henne. Det är skithäftigt att se en hund med så taskig bakgrund som hon, utvecklas på det sätt jag tycker att hon har gjort. Är hon en perfekt hund? Nej, verkligen inte. Hon är en retsticka utan dess like när det gäller Boyo – hon älskar verkligen att retas och sätta igång bus, bara för att hon kan. Dessutom är hon lite smådålig på det här med ögonkontakt – men även där har hon börjat bli betydligt bättre på senaste.
Sist, men inte minst ska jag skvallra om mina nya skor. Mupphundarna fick för sig att tugga sönder mina hundpromenadskor i lördags när jag stod i duschen. Jag beställde hem ett par nya som kom i måndags kväll (snabbt som tusan – älskar Budbee!). Jag har varit bortskämd de senaste X antal åren med skor jag inte får skavsår av, så jag tog på mig dem när vi skulle gå långpromenaden. Efter ungefär halva vägen har jag vattenblåsor på båda hälarna, men inga plåster alls hemma. Igår skaffade jag skavsårsplåster och vanliga plåster, och tänkte lite övermodigt att jag skulle gå med mina nya skor eftersom skavsårsplåster ska vara så bra har jag hört.
Låt mig upplysa om att vattenblåsan på höger häl nu är ett rött sår i stället. Nu blir det inte några skor med häl på åtminstone ett par dagar. Herregud, vad korkad man kan vara ibland. #facepalm