I flera månader har det varit extremt intensivt med Lilo och hennes behov av att vara hos oss, långa perioder på heltid (inklusive övernattning, flera veckor i sträck). Eftersom jag vill hjälpa till så gott jag kan, har jag gjort det – på gott och ont. En av de få nackdelarna med att ha Lilo här så mycket, är att delar av Boyos fostran och den lilla träning jag vill göra med honom, har fått stå tillbaka. Varför? Därför att jag har svårt att fokusera på honom – för att inte tala om hur svårt han har att fokusera på mig, när hon är med.

Boyo 2 dagar innan 11-månadersdagen

Men nu har Lilos familjs situation börjat lugna sig – peppar, peppar, ta i trä. Och det är min stora förhoppning att det förblir lugnt, till största delen för deras skull, men också för min och Boyos skull. För nu när han är unghund och är fullständigt olidlig att ha att göra med, behöver han mig i väldigt hög grad. Vi behöver egen tid tillsammans, och jag behöver kunna fokusera på honom i de delar där jag anser att han behöver träna på att uppföra sig vettigt. Och jag kan inte med ord uttrycka hur tacksam jag är över att det ser ut att återgå till en någotsånär normal vardag.

Nu är han ju unghund, Boyo, och fruktansvärt dryg att ha att göra med, så jag kommer inte att satsa på att lära honom nya saker. Men vi kommer att fokusera en hel del på bland annat promenader. Just nu har han noll koll på hur man uppför sig på promenader. För någon som tittar på kanske det inte ser illa ut alls, men jag har en viss standard jag vill hålla, och när han var mindre var han superduktig. Not so much, just nu. Han har glömt precis allt, och vissa saker jag blir vansinnig på.

En klok människa tipsade mig om att föra träningsdagbok, och att fokusera på en sak i veckan. Dagboken kommer att föras här i bloggen (så ni kan skratta er fördärvade åt hur ambitiös jag låter när jag pratar om allt i teori, och hur otålig och frustrerad jag blir i verkligheten 😀 ), och vi får se hur noggrann jag blir i mina anteckningar. Dock kommer jag att fokusera på en sak i veckan – eller längre tid, om jag tycker att det behövs.

Det första vi kommer att fokusera på är just promenader. Dels själva promenerandet, men också något som Boyo verkligen är urdålig på – kontakt med mig. När han var mindre gick han snyggt, men var totalt ointresserad av att hålla kontakt med mig. Min hund är fladdrig, ofokuserad och lättdistraherad in absurdum, och det är (särskilt i jämförelse med Ella) extremt svårt att få ögonkontakt med honom. Jag vill att detta förändras, så det är vad vi jobbar hårt på nu. Det går något bättre, men det kommer att ta tid att komma dit jag vill vara när det gäller just den saken.

Jag måste också personligen jobba på mitt tålamod. Jag har å ena sidan extremt lång tålamod – när det gäller att fullfölja en korrigering kan jag stå och vänta ut resultatet jag önskar mig i princip hur länge som helst. Å andra sidan, när det gäller saker jag måste tjata om tar mitt tålamod slut rätt fort och jag blir både irriterad och frustrerad. Så även om det kanske framstår som det här i bloggen är jag då rakt ingen ängel när det gäller fostran av hundar. 

Däremot har jag kommit fram till vad jag tror att jag ska underhålla mig och Boyo med. Det är ytterst få hundsporter jag är intresserad av, men det finns två saker jag kan tänka mig att syssla med – och åtminstone den ena är något jag tror att Boyo skulle tycka är skitkul. Dog parkour och att dra exempelvis stora däck. Dog parkour är väl det som känns rimligast, eftersom jag inte äger något superstort däck (fast jag har flera stycken urgamla vanliga bildäck i källaren) och inte heller någon bra anordning för Boyo att ha på sig för att dra. Dog parkour – där känns det ju som att det räcker med att använda sig av sådant man hittar på promenaden. Oerhört behändigt. Också något jag i perioder sysslat med en del med Ella.

För let’s face it. Jag har en schäfer. Han behöver aktiveras och få använda skallen. Och lära sig att bli en bättre fotomodell. 😀 Stackars Boyo, jag anklagar honom jämt och ständigt för att inte vara lika fotogenique som Ella var – och det är han inte heller. Det var det där med att (inte) lyckas fokusera på mig mer än möjligen en sekund i taget – det gäller att vara snabb med kameran för att faktiskt få en någotsånär bra bild.

Så det finns att jobba med, här hemma. En dryg unghund som behöver aktiveras – helst på ett sätt som går in i hans för tillfället trögflytande sörja till hjärna som ligger i en pöl på något helt annat ställe än innanför hans skallben. 😀

Tur för mig att jag har en söt hund. ♥

 

Hundliv – livsstil

Den 4 juni 2019 förlorade jag Försvarsmaktens Ella till ålderskrämpor och juvertumörer.

 

Den 12 februari 2020 åkte jag till Skåne fram och tillbaka på en dag för att hämta hem min nya hundvalp, Boyo.

 

Följ mig på resan med att uppfostra en valp till en jättehäftig hund!

 

Välkommen!
/Malinka P.

Kommentarer

är avstängda på grund av återkommande spam.

Hundfolk

Detta är personer och/eller organisationer som jobbar på ett sätt som överensstämmer med min egen filosofi om vad som gynnar relationen mellan människa/hund på bästa sätt.

 

Translation

Arkiv
Kategorier
Samarbeten

Fenrir Canine Show