För några dagar sedan när jag lämnade Lilo till hennes matte, tog vi en promenad till ett fantastiskt bra ställe vi hittade uppe i skogen för ett tag sen. Vi släppte hundarna så de fick superrusa runt och leka en stund. Jag har sagt det förut, men jag sade det igen till Lilos matte – hon och jag är verkligen inget annat än våra hundars möjlighet att de fick träffas.

Jag tror stenhårt på att vissa relationer man har i livet är tänkta att bli. A match made in heaven, som man säger ibland. Jag har haft flera stycken sådana bland mina djur. En av mina första katter, Saga – hon och jag hade en oerhört speciell relation. Jag och Ella – uppenbarligen. Jag och Molly har också en mycket speciell relation.

Men det vore ju snålt att påstå att bara människor och djur kan ha speciella relationer.

Boyo och Lilo har en sådan relation. Och jag tror verkligen stenhårt på att det var tänkt att jag skulle lära känna Lilo och hennes matte (för att inte tala om förlora min Ella), så att jag kunde ta hem Boyo så att de två kunde utveckla den otroligt vackra relation de har.

Jag älskar min hund, men för mig är det så oerhört uppenbart att det är hans och Lilos relation som är viktig. Jag är bara ett bihang – personen som råkade vilja ha en hund precis när Boyo fanns tillgänglig. Det var liksom annat i rörelse just då, som såg till att Lilo och Boyo fick lära känna varandra. De är viktiga för varandra på så otroligt många fler sätt än att båda är hundar och att Boyo växt upp med Lilo som second mom och han som hennes pup-from-another-mom.

Det är en märklig upplevelse, att vara delaktig fast ändå inte, i min egen hunds liv. På en del sätt gör det mig lite ledsen, men å andra sidan – det är en vacker känsla att få beskåda två individer ha en så fantastiskt fin relation som de här två hundarna har.

Om någon skulle råka vara nyfiken på vad det är som gör att jag tycker mig se det här, eller hur det manifesterar sig – jag kan inte riktigt förklara det. Det är mest bara en känsla – men vissa känslor är så starka att det liksom inte finns något annat än att lita på att det är så. Det här känns på ungefär samma sätt som det gjorde när Ella berättade för mig att det var dags att börja förbereda mig för att vår tid höll på att rinna ut. Det är samma sanning i känslan.

Och bortsett från att det är en ovan känsla att inte vara huvudperson i min hunds liv, är jag ändå glad att jag fanns och finns tillgänglig för att fungera som en bro mellan Boyo och Lilo, och att jag har möjlighet att vara plattformen för dem att ha den här starka, vackra relationen som de har.

Och helt ärligt – jag har aldrig sett två djur ha en relation av det här slaget förut. Jag känner mig djupt privilegierad som får uppleva det.

 

Hundliv – livsstil

Den 4 juni 2019 förlorade jag Försvarsmaktens Ella till ålderskrämpor och juvertumörer.

 

Den 12 februari 2020 åkte jag till Skåne fram och tillbaka på en dag för att hämta hem min nya hundvalp, Boyo.

 

Följ mig på resan med att uppfostra en valp till en jättehäftig hund!

 

Välkommen!
/Malinka P.

Kommentarer

är avstängda på grund av återkommande spam.

Mina bloggar
Hundfolk

Detta är personer och/eller organisationer som jobbar på ett sätt som överensstämmer med min egen filosofi om vad som gynnar relationen mellan människa/hund på bästa sätt.

 

Translation

Arkiv
Kategorier