Faktiskt, i ärlighetens namn, ett helt och år och en vecka, idag. Jag är ju lite dålig på det här med att blogga just nu, så jag har glömt bort att berätta det för er. Vi firade den stora dagen i fredags förra veckan med att ta oss iväg till farbror veterinären för vaccinering.

Boyo, ett år

Boyo, några dagar efter sin 1-årsdag.

Det var på det stora hela en rätt bra dag. Lilo var här, så hon följde med som moraliskt stöd till veterinären. Fast – och det här antar jag beror på Covid, veterinären tog med sig Boyo till ett annat rum för att ge honom sprutan, men han hade tydligen inte sagt ett pip (förutom skällt på någon annan hund), så jag var rätt impad måste jag erkänna.

Både Boyo och Lilo var helt slut när vi kom hem. Vi tog nämligen bussen både dit och hem (vi åker nästan aldrig buss, till stor del pga Covid), gick runt en sväng på stan, gick in på Teboden så jag kunde förnya mitt teförråd en smula, och dessutom åkte vi rulltrappa och hiss. Det gäller att ta tillfällena i akt och miljöträna, särskilt när det blir så sällan. Jag är inte helt nöjd med just den saken, men är det Covid så är det – och jag har inte lust att bli sjuk.

Men tänk att jag har en ettåring till hund. Det är ju inte klokt. Han var ju pytteliten alldeles nyss! Och tro mig när jag säger det; han är inte pytteliten nu. Tvärtom – han är rätt stor, faktiskt. Han behöver gå upp lite i vikt, men han är hög. Tror inte att han växer så mycket mer på höjden nu, men jag skulle tippa på att han är någonstans mellan 68 – 70 cm hög. Svårt att mäta – jag får olika resultat varje gång, men där någonstans. Ella var cirka 51 cm hög, så det är en viss skillnad.

Annars kan jag berätta att hans första dryga unghundsperiod har gett med sig litegrand. Han är på det stora hela trevligare att gå med, men vissa dagar är han fortfarande dryg – som idag, till exempel. Men det är otroligt glädjande och tacksamt att hans hjärna börjar kicka igång igen, för det är riktigt drygt med unghundar. Huvaligen.

Något som däremot var extremt underhållande var senast jag dammsög. Han är inte superförtjust i dammsugaren. Ella ville mörda den, men Boyo är mer sådär att han backar och inte vill vara alltför nära. Sist jag dammsög kom jag ut i köket och då, förstår ni, hade han hoppat upp på en köksstol där han stod i trygghet från den ondsinta dammsugaren. Just då blev jag mest överraskad och tyckte att han var knäpp, men i efterhand är det hysteriskt roligt.

I övrigt är han betydligt bättre i magen. Nu äter han Bozita Original Vetefritt sedan några månader, och jag har bestämt mig för att fortsätta med det. Han bajsar bättre och bättre på det, och jag ser ingen anledning att byta och störa hans mage igen. Jag har dessutom hittat ett annat hundgodis än leversnittar (som inte funkar jättebra för hans mage). Länkarna går till Zooplus, och jag tjänar inga pengar på att länka.

 

Hundliv – livsstil

Den 4 juni 2019 förlorade jag Försvarsmaktens Ella till ålderskrämpor och juvertumörer.

 

Den 12 februari 2020 åkte jag till Skåne fram och tillbaka på en dag för att hämta hem min nya hundvalp, Boyo.

 

Följ mig på resan med att uppfostra en valp till en jättehäftig hund!

 

Välkommen!
/Malinka P.

Hundfolk

Detta är personer och/eller organisationer som jobbar på ett sätt som överensstämmer med min egen filosofi om vad som gynnar relationen mellan människa/hund på bästa sätt.

 

Translation

Arkiv
Kategorier