Jag skrev ju tidigare att jag skulle föra någon slags träningsdagbok. Det har inte blivit av – mest för att mitt bloggande är på så låg nivå just nu. Men jag tänkte i alla fall att jag skulle berätta lite för er vad vi sysslar med just nu, och varför. Och om rubriken inte avslöjat det, så kan jag berätta – kontaktövningar. 😀
Om det finns någon som undrar, så består kontaktövningar av att lära hunden att det är både bra och trevligt att ha ögonkontakt med sin människa lite då och då. Ella lärde sig väldigt snabbt, men Boyo är verkligen urdålig på det här. Det har han varit ända sedan jag hämtade honom, och han är dessutom otroligt svår att träna på just det, eftersom han är så sjukt lättdistraherad och ofokuserad. Lägg till att Lilo varit hos oss mer än inte under ett par, tre månader under sommar och höst, så blir det tydligt att det inte funnits mycket utrymme att träna på det.
Inomhus funkar det bra. Här finns inte mycket som kan distrahera honom, och han håller jättefin ögonkontakt innan mitt varsågod till maten, eller när vi ska gå ut och han sitter och väntar medan jag klär mig (även om han har myror i arslet, så han har svårt att sitta still).
Men utomhus, alltså… herregud. Det är mer eller mindre omöjligt att få ögonkontakt med honom i mer än en tusendels sekund, och sen är han helt borta i sin egen lilla värld. Min personliga åsikt om detta är att det är så sjukligt jävla frustrerande att jag nästan smäller av. Hur tränar man en hund som fullkomligen vägrar att följa doften av godis till ögonkontakt och sedan belöning? Trots att han verkligen gillar godiset vi använder.
Nu har vi kört på ett sätt ganska länge, och uppenbarligen fungerar det inte. Han förstår inte alls vad jag vill att han ska göra, eller vad det är för nytta med det. Jag vill ju gärna tro att jag är perfekt 😉 men nu är det dags att börja fundera på vad det är som går fel. Även om jag upplever Boyo som rätt blåst och framför allt trög, så är han inte ointelligent. Förmodligen är han rätt smart, han är bara annorlunda jämfört med Ella.
Och då är det liksom mig själv jag får börja titta på. Behöver jag förändra mig? Är det dags att ändra taktik?
Det finns radvis med anledningar till varför det känns trist att hålla på med så enkla övningar med en ettårig hund, men det är som det är. Han har dessutom gått in i en ny tonårsperiod där han har glömt bort hur man går snyggt i koppel. Det är inte fullt så illa som den förra, och förhoppningsvis håller den inte i sig fullt lika länge, men det återstår att se.
Men för att återgå till ögonkontakten; Boyo är verkligen urdålig på det här. Med mitt stundvis korta tålamod blir det inte alls bra, så jag förstår ju att han tröttnar. Jag tröttar ju när han envisas med att bete sig som en mupp.
Så – Lilo ska vara här i morgon/idag (beror på när jag publicerar inlägget), sedan är hennes matte ledig en vecka. Jag ska ta tillvara på den här veckan och satsa på att träna kontaktövningar när vi är ute. Vi ska inte göra avancerade grejer, men just ögonkontakt – och kanske till och med kurragömma i skogen, ska det bli.
När det gäller belöningar så tror jag – nu gillar i och för sig Boyo godis, men jag tror att jag kommer att satsa på rejält med fysiskt beröm i stället. Han svarar bra på det – bättre än på godis, tror jag. Vi får se. Nu blir det testa och utvärdera diverse som gäller ett tag framöver.
Bloggandet är som sagt var lite si och så just nu, men jag ska göra mitt bästa för att hålla er uppdaterade om vad som händer. Det vore så jävla trevligt om det kunde klicka till i Boyos skalle, på det där viset att han liksom fattar poängen.
Innan jag ens bestämde mig för att det skulle bli just Boyo, sade jag att jag ville ha en utmaning i min hund. Föga anade jag att det skulle bli en utmaning av just den här sorten. 😀