Det här med föreningsliv är ju knepigt, alltså. Tanken är ju att det ska vara positivt för alla medlemmar, och att det ska fungera som en demokrati. Men det gör det ju inte alltid – uppenbarligen, om man tittat på båda avsnitten av Kalla Fakta som handlar om Svenska Kennelklubben.

Här kan du se avsnitt 1 och avsnitt 2.

Jag är otroligt kluven till de här programmen. Medan jag å ena sidan sympatiserar för individer som blir överkörda av myndigheter – been there, done that, myself, så är det ju oftast så att det inte kommer någon rök utan eld.

Med det sagt, kan jag inte säga någonting om de individer som deltar i Kalla Fakta och som uteslutits ur SKK. Jag känner dem inte, jag vet inte hur historien bakom ser ut, jag är inte närmare bekant med regelverk och annat i SKK, och jag tänker inte heller engagera mig för att ta reda på mer än det som fanns med i programmet.

Det som däremot vore intressant att veta mer om är just hur kulturen i SKK faktiskt ser ut. Det är ju en på många sätt orimligt stor klubb, och den har lika orimligt mycket makt. Jag har dåligt minne, så jag minns inte vad ordföranden och VD’n heter, men dessa två män verkar ju ha extremt stort inflytande i hundsverige – på gott och ont. Jag är inte helt säker på att jag tycker att det är bra, att så mycket hänger på två personer. Och samtidigt – det kanske måste vara så. Jag vet inte hur SKK fungerar topside, så jag kan egentligen inte säga så mycket.

Något jag däremot undrar över är hur lättvindigt det verkar vara att utesluta medlemmar som trots gediget bevismaterial kan bevisa att de inte gjort eller varit på det sätt de anmälts för. Jag stör mig också på att man använder termer som “brott”, “straff” och liknande. Det är en förening, inte ett samhälle med en domstol som dömer – även om det verkar vara vad deras disciplinnämnd sysslar med.

Alldeles oavsett om de individer som är med i programmet är skyldiga till det de anklagas för eller ej, så målas det upp en bild av SKK som jag inte vill vara med och stödja. Jag gick med för Boyos försäkrings skull, men det är precis dags att betala in en ny avgift – och jag tar mig friheten att låta bli. Jag känner mig inte bekväm med att stödja en verksamhet som inte lyssnar på sina medlemmar på det sätt som beskrivs i Kalla Fakta.

Å andra sidan kan jag förstå att det måste finnas regelverk och sätt att förhålla sig till föreningen på. Särskilt om man är en aktiv medlem, oavsett om det är som utställare, domare, uppfödare, tävlande eller vad det nu kan vara. Vill man vara med i en förening får man ju välja om man vill förhålla sig till allt detta, eller inte (och det är där jag väljer att låta bli).

Alltså, jag är så kluven till det här att jag knappt vet hur jag ska formulera mig omkring det. Jag har själv i diverse olika sammanhang varit den som utsatts för anmälningar utan annan anledning än att anmälaren inte gillar mig, så jag vet precis hur jobbigt det är, hur mycket som förstörs av ovetande, okunniga människor. Men jag har varit föreningsaktiv som ordförande i en länstäckande förening, men tack och lov inte behövt utesluta någon. Jag har också jobbat i en förening på riksnivå, om än inte i hundvärlden.

Jag har ingen tydlig och klar åsikt om det här, känner jag. Det enda jag spontant kan säga är att jag inte vill vara delaktig i en klubb som har den här attityden mot sina medlemmar. Det finns så många människor som får för sig att göra hyss bara för att de kan, för att de är självrättfärdiga, för att de inte gillar någon – och även om jag inte varit aktiv under det här året som medlem, så har jag ingen lust att utsätta mig för risken att någon gör en anmälan bara för att de inte gillar mig. Och ja, du har helt rätt – min tillit till folk i största allmänhet är i princip lika med noll.

Det är ju tur för mig att jag är så ointresserad av att gå kurser, träna och tävla med Boyo. Jag är så ointresserad att jag inte ens vet om man måste vara medlem i SKK för att träna och tävla i och med brukshundsklubben, eller någon av ras- eller specialklubbarna.

Som någon slags slutkläm kan jag väl tycka att det är fruktansvärt obehagligt att det finns så många människor som anmäler utan att ta reda på hur läget faktiskt ligger till.

 

Hundliv – livsstil

Den 4 juni 2019 förlorade jag Försvarsmaktens Ella till ålderskrämpor och juvertumörer.

 

Den 12 februari 2020 åkte jag till Skåne fram och tillbaka på en dag för att hämta hem min nya hundvalp, Boyo.

 

Följ mig på resan med att uppfostra en valp till en jättehäftig hund!

 

Välkommen!
/Malinka P.

Kommentarer

är avstängda på grund av återkommande spam.

Mina bloggar
Hundfolk

Detta är personer och/eller organisationer som jobbar på ett sätt som överensstämmer med min egen filosofi om vad som gynnar relationen mellan människa/hund på bästa sätt.

 

Translation

Arkiv
Kategorier