Ik heb je keer op keer verteld dat Boyo tot de gemakkelijk afgeleide groep honden behoort. De tamejfan is absoluut ongelooflijk?, waar hij moeite mee heeft om zich te concentreren als er iets klinkt of gebeurt. Nu när vi börjat träna kontaktövningar i vardagsrummet märks det extra tydligt. Varje gång Molly (katten) rör sig, eller han får syn på något som kanske är kul, tappar han koncentrationen.
Det låter mer illa än det faktiskt är, det ska jag erkänna. En, han är otroligt lättdistraherad, men till skillnad från förut så börjar det bli lättare att ställa kravet på att han åter ska fokusera på mig. Han blir faktiskt bättre på det, det vill jag ge honom cred för. Men jag är glad att jag börjat träna kontakt inomhus med honom, för det är faktiskt lättare.
Och även om det är långt ifrån perfekt på promenader, så tycker jag faktiskt att han i alla fall stundvis börjar bli bättre på att söka kontakt även där. Det är otroligt trevligt, och jag ser fram emot att han blir bättre och bättre – för att inte tala om att jag ser fram emot hur långt han kan gå. Det jag kan säga är att det inte kommer att ske över en natt. För att det i alla fall jag vill ha ut av honom ska fungera, behöver det finnas en kontakt, och jag vill att han är den som ska söka den, mer än jag.
Maar nu wel vi i alla fall påbörjat ett mer seriöst arbete med det här, nu när han stundvis uppvisar enstaka bevis på att tonårshjärnan har något slags fäste innanför pannbenet på honom, och inte bara skvalpar runt eller till och med har runnit ut och gått vilse. Man får vara tacksam för det lilla. 😀
Så exakt vad gör jag för sorts kontaktövningar? Vi gör inte så många, just nu. Det jag är intresserad av är att han ska klara att hålla ögonkontakt med mig, även när jag håller en godis i handen. Jag vill också att han ska söka ögonkontakt, aktivt och på egen hand. Det åstadkommer jag genom att ha en godis i handen och vända mig bort från honom. Det gör att han går runt mig och söker ögonkontakt framifrån. Nu har jag börjat vända mig bort från honom ett par gånger, och när han kommer upp framför mig går jag några steg baklänges så att han följer mig (med ögonkontakt), och så får han sätta sig ner framför mig för att få sin godis. Väldigt lätt för mig, men förmodligen lite småjobbigt för honom.
Det roliga just nu är att jag måste erkänna mig slagen när det gäller Boyos intelligens. Jag har under så lång tid tyckt att han är rätt blåst (för att inte tala om lättdistraherad), men på senaste så märker jag att han faktiskt fattar rätt fort vad det är jag vill, om han bara kan koncentrera sig. I förra veckan började jag till exempel visa honom att jag vill att han går mellan mina ben, och det fattade han efter bara något försök. Jag har inte fortsatt med det än – men vi ska, så småningom.
Det är roligt att överbevisas av sig själv, när man varit så oerhört övertygad om en viss sak. Det gläder mig oerhört att Boyo faktiskt har en fungerande (nåja, tonåring som han dock fortfarande är) intelligens, eftersom det gör det roligare att faktiskt träna med och aktivera honom på det sätt jag vill. Och de saker jag kommer att träna mest är sådant som påverkar oss i vardagen. Just det här med kontakt. Impulskontroll ska vi börja med snart. Det här med att gå snyggt och prydligt i koppel (fast där är vi mer eller mindre i land, nu är det nog mest jag som är kinkig). Jamen, ni vet – sånt som jag personligen anser är viktigare än elitnivå i lydnad.
…
anders kan jag skvallra om att jag gjorde mig själv till administratör i en Facebookgrupp för folk som erbjuder/söker hundpassning i Västerås. Jag har varit med i gruppen ett par år (det var så Lilos matte hittade mig), men på senaste har det varit oerhört dött. Det visade sig att det inte fanns någon administratör längre, så jag tog mig friheten att ta på mig den rollen. Jag ska försöka kicka igång aktiviteten därinne, eftersom jag tycker att syftet med gruppen är förbaskat bra.
Vill du gå med i gruppen, klicka här. Du behöver bo i Västerås med begränsad omnejd för att kunna bli medlem.