Igår postade jag ett gäng bilder på Boyo i ett par FB-grupper jag är med i, som handlar om hundar. I båda grupperna var det någon som ifrågasatte varför jag använder nosgrimma på min hund i stället för att lära honom att gå snyggt i koppel. Idag tänkte jag gå in på just det, eftersom jag inte tror att jag skrivit om det förut.

Boyo med sin nosgrimma

Boyo i sin nosgrimma och breda halsband, nere i Kopparlunden Västerås.

Första gången jag introducerades för nosgrimma var när Ella var unghund och fullständigt oxtokig i koppel. Det gick liksom inte att gå med henne. Hela hunden var fullständigt vanvettig. Hon slet och drog, rusade fram och tillbaka och betedde sig som en idiot. Det spelade verkligen inte någon roll vad jag gjorde, för hon hade tappat all hörsel och förståelse.

Och där fanns nosgrimman. Helt plötsligt kunde jag få henne under kontroll. Helt plötsligt kunde vi gå. Inte för att hon betedde sig mindre som ett arsel, men det var möjligt att få henne under kontroll. Och därefter fick nosgrimman sitta på under resten av hennes liv, förutom de sista tre månaderna eller så. Det ska tilläggas att Boyo går betydligt bättre i koppel än Ella någonsin gjorde (förutom det sista halvåret). Ella ville gärna hänga i kopplet och helst ligga något steg (eller sjutton) före. Och innan du tänker att det var mig det var fel på – jag har hört flera som haft just FM-hundar att de haft samma problem. Jag såg en videosnutt från någonstans, där polis- och militärhundar demonstrerades – och tro på fan, det var exakt samma grej. Hundarna hängde i kopplet och människan lutade sig bakåt i 45 grader. Fast där jobbade hundarna, såklart.

Men i vilket fall – tillbaka till nosgrimman.

Jag har nosgrimma på Boyo också. Jag kommer med all största sannolikhet att fortsätta ha det. Varför? För att jag tycker att det är bekvämt. Under Boyos värsta tonårstid när han glömde precis allt om hur man går snyggt och prydligt i koppel var det nödvändigt. Nu går han till största delen snyggt och prydligt, men kan rusa iväg lite när han går på långt koppel (dock inte alltid eller särskilt mycket). Men när nosgrimman sitter på behövs väldigt, väldigt lite tryck i kopplet för att han ska följa mig. Med halsband eller sele skulle jag behöva mer kraft, och jag vill gärna undvika det.

Jag kan själv ha svårt att förstå varför folk envisas med att ha sele på sina hundar. Det finns ett fåtal omständigheter där jag kan tänka mig att ha sele på min hund, och allihop har att göra med drag. Om jag skulle få för mig att träna Boyo i weight-pulling eller att dra en liten kärra eller liknande, då skulle han ha sele på sig. Om jag skulle jobba på att träna hans bakdel och bakben i backar, skulle jag också använda en sele särskilt avsedd för det (jag hade en sån sele till Ella). Utöver det har jag svårt att se varför en sele skulle vara bättre än ett halsband eller en nosgrimma.

När det gäller halsband kan jag för övrigt tycka att små, tunna, smala halsband är vanvettiga. Jag gillar till exempel inte helstryp om det är det enda man använder. Ett helstryp har bara effekt om det sitter högst upp på halsen på hunden, men eftersom det glider ner hela tiden tappar det ju poängen fullständigt. Jag föredrar rejält breda halsband, så att eventuellt tryck fördelas jämnt och inte skär in på en liten yta.

Det jag tror – och jag menar verkligen tror att folk retar upp sig på när man använder något annat än de själva tycker är bra, är att de tror att ens hund inte kan gå i koppel. Och jag måste säga till Boyos fördel att även om det finns vissa småsaker jag kan störa mig på (jag är kinkig), så går han på det stora hela rätt snyggt i koppel numer.

Det finns saker kvar att jobba på, men han är fortfarande tonåring. Det enda som verkligen kan vara irriterande med honom är rycken som uppstår när han får för sig att han vill jaga en kanin, fågel eller möjligtvis katt han får syn på när vi är ute.

Men det där med att förutsätta att en hund inte går snyggt i koppel för att ett visst hjälpmedel används känns aningen trist.

 

Hundliv – livsstil

Den 4 juni 2019 förlorade jag Försvarsmaktens Ella till ålderskrämpor och juvertumörer.

 

Den 12 februari 2020 åkte jag till Skåne fram och tillbaka på en dag för att hämta hem min nya hundvalp, Boyo.

 

Följ mig på resan med att uppfostra en valp till en jättehäftig hund!

 

Välkommen!
/Malinka P.

Hundfolk

Detta är personer och/eller organisationer som jobbar på ett sätt som överensstämmer med min egen filosofi om vad som gynnar relationen mellan människa/hund på bästa sätt.

 

Translation

Arkiv
Kategorier