Jag har redan vid många, många tillfällen, påpekat att jag inte är typen som tränar min hund för att det är så häftigt att träna. Långt ifrån. Däremot är jag helt med på – särskilt med tanke på att jag har en schäfer, att det där med mental stimulans är en himla bra sak. Därför har jag, på mitt alldeles eget sätt, börjat förbereda för lite spårträning med Boyo.
Das ist något jag gör bara för att jag hoppas att Boyo kommer att tycka det är roligt. Jag har gjort liknande – vill säga; kastat ut hundgodis som han fått leta rätt på, och det tycker han är rätt kul. Inte fullt så kul som Ella tyckte – hon var snabb, men rätt slarvig, men hade skitroligt under tiden. Boyo är rätt långsam och är väl lite sisådär road av det hela.
Men jag tänkte utmana honom lite under helgen. Eftersom jag har sjukersättning fick jag pengar häromdagen och beställde som vanligt hem mat från Willys. Bland annat köttfärs, så jag sparade en sjättedel ur ett 2,2 kilospaket, och blandade i en sörja bestående av vatten och blodpulver. Rejält med blodpulver, för jag vill att det ska stinka blod om köttfärsen. Så fördelade jag detta i typ små köttbullar på en tallrik och stoppade in i frysen.
Boyo var oerhört intresserad medan jag höll på, kan jag skvallra om. 😀 Han fick smaka en bit köttfärs med blodpulvervatten, och hade nog kunnat tänka sig att stoppa i sig resten också. Och det ska han få – när han har letat efter dem uppe i skogen.
Vi har inte varit uppe i skogen under hela sommaren eftersom det finns orm där, och jag inte vill att han ska bli biten. Men förhoppningsvis vågar jag mig på att vi går upp nu under helgen. Då ska jag dutta en fryst köttbulle med rätt täta mellanrum eftersom det är första gången, lägga ut någon lite här och var, och så ska han få nosa rätt på dem. I slutet får jag nog lägga en hög med frysta köttbullar som en belöning för att han varit duktig.
Jag gjorde liknande sånt här med Ella. På höstarna brukade jag ta höstlöv och vira omkring blodpudding och slänga ut. Hon hade en rejält bra näsa, min Ella, och hon hade så sjukt kul medan hon letade rätt på sina små paket med blodpudding. Jag vill inte ge Boyo blodpudding, dock, eftersom det är mjöl i och han är känslig mot just precis det. Alltså får det bli köttfärs med blodpulver i stället. Helt ok för min del.
Det här blir första gången Boyo testar något sånt här, så det ska bli oerhört intressant att se vad han tycker om den här aktiviteten. Jag hoppas såklart att han ska tycka att det är roligt, och jag gissar att jag kommer att ha en väldigt trött hund efteråt.
Jag ska försöka komma ihåg att ta med mig kameran, så jag kan visa hur vi hade det när vi väl gör det. Beroende lite på hur varmt det är och hur mycket folk som är uppe i skogen så kan det tänkas att det dröjer till början av nästa vecka när alla barn är tillbaka i skolan och på dagis. Men det kommer att ske snart, för min frys är proppfull och jag fick liksom bända in tallriken med blodpulverköttbullarna.
Sen är det ju såhär; eftersom jag inte har något som helst intresse av att göra det här på något “rätt” sätt, så tänker jag skippa regler om att låta spåret ligga till sig i en halvtimme, jag tänker skita i om han markerar eller inte – det här gör vi för att det ska vara roligt och mental gymnastik för min ungtupp. Och i såna lägen skapar jag mina egna regler.
Simple as that. ♥