Jag har haft daghundar till och från under några år. När Ella fanns, var det inte möjligt – hon fungerade bara tillsammans med ett ytterst fåtal hundar, och det var vänner till mig som hade de hundarna. Så det var inte förrän Ella var borta som jag kunde börja hjälpa andra genom att ta hand om deras hundar.
Att ta in en daghund är att förändra sin vardag. Det är rätt många saker som förändras, så fort något nytt kommer in i ens liv. Det spelar egentligen ingen roll om det är en ny, egen hund (eller katt, eller något annat djur), ny partner, nytt jobb – eller en ny daghund. Det blir nya energier och nya förhållningssätt för alla inblandade – en omställning, helt enkelt.
Av det skälet har jag nyligen börjat tänka lite annorlunda omkring det här med att ta in nya daghundar. Jag har haft några stycken under de senaste åren (sedan Ella lämnade mig). Vissa har fungerat fantastiskt bra här, andra lite mindre bra. Jag har funderat lite omkring vad jag tycker är viktigt och hur jag vill ha det. Jag har nämligen en tendens att vara alldeles för snäll och ta på mig hundar som inte automatiskt fungerar skitbra här hemma.
Jag har landat i att det finns några saker som är jätteviktiga för mig.
Människan
Jag har träffat hundägare som har full insikt i de eventuella problem deras hund har, och dessutom varit mer än villiga att börja göra något åt problemen. Jag har också träffat hundägare som varit medvetna om att det finns problem, men inte haft förmågan att formulera dessa problem på ett vettigt sätt, och inte heller engagerat sig för att åtgärda dem.
Ingen hund är perfekt. En del hundar har dock beteenden som är långt ifrån ok. Ella var verkligen inte perfekt, och Boyo är inte heller perfekt. Och har en hund något man upplever som ett problem går det oftast att jobba på. Men det förutsätter att man kan formulera sig omkring problemen och är villig att lägga ner arbete på det. Sedan finns det vissa hundar som kräver betydligt mer arbete än andra – det ska man inte hymla med.
Som hundägare upplever jag att man behöver kunna formulera sig omkring sin hunds egenskaper och behov, och vara ärlig omkring vad som faktiskt behövs (om det är något utöver det vanliga).
Hunden
Min hund, Boyo, är drygt två år gammal. Han är således fortfarande relativt ung, och som sådan – fortfarande ganska lättpåverkad. Jag är noga med att inte ta in hundar som över tid har negativ inverkan på honom, eftersom jag inte vill att han ska ta efter tråkiga beteenden.
Det är ett av skälen till att jag helst inte tar emot unghundar. De är fortfarande unga och dryga och har inte tillräckligt med vett i skallen för att veta hur man uppför sig i alla situationer. Det behöver inte nödvändigtvis vara dåligt – men det kan vara det. Plus, förstås, att de är just unga och dryga. Beroende lite på hund kan det vara mer jobb än det är värt.
Hunden behöver också kunna hantera Boyo som tar för sig en hel del och kan upplevas som rätt burdus, särskilt av hundar som är av det mjuka, veka slaget. Inte för att Boyo nödvändigtvis är ett monster, men för att skillnaden blir så stor. Sedan bör det inte slå över åt andra hållet heller, så att hunden är alltför energisk, dominant eller på annat sätt hård och otillgänglig.
Relationen
Jag föredrar, av uppenbara skäl, relationer med både hund och människa där alla kommer överens och har samma mål. Jag föredrar också att så gott jag kan, ta hand om både hund och hundägare, eftersom det är ett förtroende jag har – att ta hand om deras hund.
Jag föredrar också långsiktiga relationer framför att vara hundvakt kortare perioder. Jag anser att det är bättre för både hundar och människor att man håller sig till samma över tid. Det har med trygghet och vardag att göra. Att hela tiden byta gynnar ingen – allra minst de hundar som är inblandade.
Arbetstider
Jag har problem med min sömn. Vissa gånger när jag lägger mig kan ta det ta flera timmar innan jag faktiskt somnar (klimakteriet). Att jag dessutom är nattmänniska gör det varken lättare eller roligare. Därför har jag bestämt mig för att inte ta emot hundar som behöver komma sådär orimligt tidigt på morgonen. Det är otroligt påfrestande för mig, påverkar min sömn och gör att jag efter några dagar blir väldigt lättretlig och irriterad. På sikt är det inte något som gynnar ett trevligt klimat här hemma, och blir väldigt jobbigt för alla.
Sedan är jag ju givetvis anpassningsbar i någon mån – det är ju något man får acceptera som dagmatte. Men jag har helt enkelt inte möjlighet att anpassa mina tider hur långt som helst.
Rutiner
Jag har som sagt var problem med min sömn, och även min dygnsrytm. Jag har en daghund som är här någon dag i veckan, och inte alltid regelbundet. Det är en supermysig hund, och relationen med både hund och människor fungerar fantastiskt bra. Men jag vill gärna ha en daghund som är här regelbundet, och helst fem dagar i veckan. Det ger nämligen mig möjlighet att skapa vettiga rutiner, och förhoppningsvis att min sömn fungerar lite bättre.
Jag själv
Alla hundar är olika. Alla hundar behöver olika saker av både sina egna människor, samt de som tar hand om dem när husse/matte jobbar eller gör något annat. Därför är det, anser jag, som potentiell dagmatte, extremt viktigt att fundera på vad jag kan bidra med, och om jag är villig att lägga ner den tid och energi som krävs om det gäller en hund som behöver något mer än det vanliga (i brist på bättre sätt att uttrycka mig).
Jag kan hantera dryga och jobbiga hundar rätt bra – men orkar jag med det dagligen? Min energinivå kan variera rätt rejält, särskilt de dagar jag inte sovit så mycket. Vissa hundar kräver så enormt mycket att det blir otroligt jobbigt i längden. För mig handlar det jättemycket om att ta hand om mig själv genom att säga nej, när jag redan innan känner att jag inte kommer att orka med en viss hund.
Slutsats
Det jag är intresserad av är att få vardagen att fungera. Hemma hos mig vill jag att hundarna ska fungera tillsammans, men också med min katt Molly. Jag vill kunna göra det jag brukar göra utan att behöva hänga som en hök över hundarna för att se till att de sköter sig. Att ha flera hundar hemma är naturligtvis något annat än att ha bara sin egen och kräver mer än att inte ha dem hemma – men det ska inte heller behöva vara så att jag måste lägga allt annat åt sidan för att se till att mitt hem inte rivs i trasor, att det inte blir för hög energi och därmed alldeles för mycket bus och hyss, att det inte blir tjafs och så vidare.
Att ta hand om någon annans hund är en stor sak – för alla inblandade. Jag vill kunna göra ett så bra jobb som möjligt, och då är det viktigt att så mycket som möjligt fungerar för alla. Jag har gjort misstag och tagit in hundar som inte alls fungerat – för att jag är alldeles för snäll och tenderar till att vilja hjälpa både hund och människor så mycket jag kan och helst mer därtill.
Men bara i år har jag nått insikten att jag inte bara kan ta hand om andra – jag måste också ta hand om mig själv. Och det gör jag inte genom att ta in hundar där det blir alldeles för mycket jobb, och där det påverkar precis hela mitt liv, för att inte tala om hur det påverkar min egen hund.
Det här är några av mina tankar omkring det här med att välja vilken daghund man tar in i sitt liv. Det finns alldeles säkert de som tänker annorlunda, men för mig är det här saker som är jätteviktiga. Jag tror också att jag ska skriva ett inlägg om hur jag själv tänker omkring att skaffa hundvakt/dagmatte (om jag hade det behovet).