Eftersom jag går hemma med sjukersättning så har jag i princip inget som helst behov av en dagmatte. Än så länge tillsammans med Boyo har jag haft hundvakt vid ett tillfälle, tror jag. Därför känns det lite smålöjligt att skriva om det här, men jag har ändå en del åsikter om hur man bör tänka när man väljer en dagmatte.
Det allra första man bör göra innan man börjar leta efter en dagmatte är att ta sig en rejäl titt på sin hund och fundera över vad han eller hon behöver. Jag gissar att de allra flesta hundar är mer eller mindre lätthanterliga och kanske inte har så stora behov av det där som jag kallar ledarskap och som så många ogillar.
Men – det finns hundar som behöver det, och man behöver veta om den egna hunden är en av dem, eller om han eller hon är en av de mer lätthanterliga hundarna.
Vilken typ av hund anser jag behöver en mer kunnig person som dagmatte?
Hundar av mer kraftfulla raser (amstaff, pitbull, American bully, rena vakthundar (molosser), en del terrierhundar, med fler. Hundar med hög energi och driv (schäfer, rottweiler, rysk svart terrier, med flera). Hundar med höga tankar om sig själva (så kallade dominanta). Ouppfostrade hundar. Unghundar under sin värsta tonårsperiod. Problemhundar.
Det är verkligen jätteviktigt att ha insikt om sin egen hund och veta vad eventuella problem beror på. Det underlättar oerhört för den person som ska ta sig an din hund – särskilt om personen i fråga inte har kunskap eller erfarenhet av just det som är jobbigt med din hund, och därför kanske hade valt att tacka nej från början. Därför anser jag också att man behöver kunna kommunicera och sätta ord på de eventuella problem man har. Man bör också vara helt ärlig och inte prata om sin hund som om problemen är mindre än de är.
Detta gäller om det finns problem.
Men alldeles oavsett, så bör man kunna verbalisera och kommunicera de eventuella behov som finns. Jag tror som sagt var att de allra flesta hundar är lätta att ha att göra med, men jag vet att det finns de som är oerhört påfrestande att ha omkring sig.
…
Under alla år jag haft hund har jag gått hemma (med ett halvårs undantag för över tio år sedan). Det är sällan jag behövt hundvakt, men det har hänt. Jag har varit väldigt noga med vem jag låtit ta hand om Ella (som det gällde då), eftersom hon var en så otroligt högenergisk, högintensiv hund som kunde vara väldigt jobbig att hantera och umgås med. Man kunde liksom inte bete sig hur som helst med henne utan att hon flippade ur och flög i taket av energipåslag.
Jag skulle aldrig ha lämnat henne tillsammans med någon utan erfarenhet av hundar. De få tillfällen jag behövde hjälp lämnade jag henne alltid hos någon både hon och jag kände väl.
…
Jag skulle inte heller lämna Boyo hos vem som helst. Boyo är betydligt mer lätthanterlig än vad Ella var, men han är fortfarande rätt stor, han kan vara pushig och lite småburdus under all sin kärlekstörst (för han blir ju naturligtvis aldrig gosad med här hemma, tror han), han vill gärna hänga med överkroppen i knät om man sitter, han hoppar gärna för att stå och luta sig mot en och beskåda världen – och en massa mer knäppa idéer han har för sig.
Jag tror inte att han är jättejobbig, men jag vill ändå gärna se att den som skulle hantera honom faktiskt vet hur man gör. För att inte tala om kunna hantera hans separationsångest, eftersom han nu råkar ha det i rätt hög utsträckning.
För att sammanfatta all den där raddan – efter en noggrann utvärdering av sin egen hund bör man leta efter en person som motsvarar de behov hunden har. Har man en hund som reagerar obefogat och aggressivt på hundmöten behöver man ha en dagmatte som kan hantera det. Har man en hund som sliter och drar i kopplet behöver man ha någon stark person som klarar av att hålla emot (att träna din hund att gå i koppel är dock din uppgift). Har man en högenergisk hund behöver man någon som antingen vet hur man dämpar energin, eller kan utmana hunden både fysiskt och mentalt så att den får utlopp för energin den vägen.
Det är verkligen jätteviktigt att göra allt det här. Att lämna en hund som är problematisk på ett eller annat sätt hos en person som inte är medveten om det och upptäcker det på egen hand, är inte schysst. Att förvänta sig att vem som helst ska kunna hantera din hund är inte heller schysst. Har du riktig otur så kommer du att få leta ny dagmatte stup i kvarten, och det är inte heller schysst mot din hund. Min personliga övertygelse är att din hund mår bäst av att få vara på ett och samma ställe; det borgar för trygghet och stabilitet, vilket alla hundar (och vi!) mår bra av.
…
Men – alla hundar är som sagt var inte problematiska, utan faktiskt trevliga och lättillgängliga. Där är inget av ovanstående fullt lika viktigt. Dock är det fortfarande viktigt att välja en vettig dagmatte. Dels ska både du och din hund känna er trygga tillsammans med den här personen, dels ska personen i fråga känna sig trygg med er. Det är en relation som förhoppningsvis kommer att fortgå över lång tid, så det är värt att söka lite extra för att det ska fungera.
Utöver det borde det rimligtvis vara lika viktigt för dig som söker en dagmatte, som det är för mig som erbjuder mig som dagmatte, att din hund och eventuella andra hundar som finns i hemmet, fungerar tillsammans. Vet du med dig att du har en hund som inte är skitglad över andra hundars sällskap kanske det är dumt att välja en dagmatte som har flera hundar hemma om dagarna. En del trivs bäst ensamma, andra är så krävande att de behöver vara ensamma.
…
Sen har vi ju den där brännande frågan om ersättning. Jag har själv haft enormt svårt att våga sätta en siffra på den ersättning jag önskar mig. Men jag tror att mitt främsta råd på den punkten är – betala det din potentiella dagmatte önskar, om det inte är alltför orimligt. För att få koll på en rimlig dagsersättning – kolla in exempelvis Rover eller Dogley, ett par sajter som kopplar ihop hundvakter med hundar i behov av passning.
Det finns jättemånga skäl till att betala en rimlig ersättning till den person som tar hand om din hund. Dels är det ett stort ansvar – det är din hund vi pratar om. Dels innebär det att personen i fråga ger upp delar av sin tid och sitt liv för dig och din hund. Är det dessutom en människa som allting fungerar bra med – så är det väl värt pengarna, kan jag tycka.
En aspekt till viktig att tänka på när det gäller ersättning, är vad du förväntar dig av din dagmatte. Har du en skitdryg unghund eller en problemhund kommer det att innebära betydligt mer jobb av din dagmatte för att få vardagen att fungera. Alltså kan det vara rimligt att betala lite extra för att en annan person ägnar tid åt att fostra din hund.
Samma sak gäller om du önskar att din dagmatte tar hand om sådant som kloklippning, pälsvård eller till och med träning av din hund. Särskilt om det av ett eller annat skäl är sådant som din hund inte gillar och du själv har problem med (kloklippning kan ju vara en sån grej).
Och du – när du väl har hittat rätt dagmatte (eller daghusse!), kom ihåg att ta hand om henne/honom. Jag har för tillfället en daghund vars människor skämmer bort mig så jag nästan blir generad. De är så rara att jag blir alldeles varm i hjärtat – och det gör det naturligtvis ännu trevligare att ta hand om deras hund. ♥
Jag tror att de flesta som är seriösa i sin roll som dagmatte vill att det ska fungera. Får du ett nej – ta det inte personligt. Läs mitt förra inlägg om hur jag tänker när det gäller att ta in en ny hund i min vardag, så kanske det ger lite insikt om att det behöver fungera för alla parter – inklusive dagmatten. Jag har tackat nej till ett flertal hundar, och flera hundar (människor) har tackat nej till mig, för att det av olika skäl inte känns som att det skulle fungera. Oftast har det haft med hundarna själva att göra, hur de troligen skulle fungera (eller inte fungera) tillsammans.
Som slutkläm önskar jag dig lycka till i ditt sökande efter dagmatte. Vill du bolla tankar och idéer – hör av dig (enklast är Facebook).