Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin hade några problem med Ella och hennes mat – ja, förutom efter löp, förstås, för då var det inte så noga med hur mycket man man stoppade i sig tyckte hon. Boyo är en helt annan historia. Herregud, vilken jävla mupphund jag har när det gäller just maten.

Först och främst hade han ju en väldigt känslig mage som valp och unghund. Shit (all pun intended), vilka problem jag hade att hitta en mat som fungerade för honom. Ett tag trodde jag att han hade giardia (parasit) eftersom hans bästa kompis fick det, men det klarade han sig tack och lov ifrån. Hans känsliga mage växte ju dock till sig och nu kan han tack och lov äta helt vanligt torrfoder och reagerar inte på det.

Men.

Men.

Han är ju då en hanhund (seriös #facepalm på den). Okastrerad, dessutom. Alltså reagerar han när tikarna häromkring löper. Jag kan i och för sig säga till hans fördel att han inte överreagerar på något som helst vis. Första gången jag noterade något var när han mest låg och tyckte synd om sig själv (jag skrattar när jag skriver det, för det syntes verkligen att han tyckte sååå synd om sig själv), och om jag inte missminner mig var han lite löjlig med maten under någon vecka eller så.

Och det är ju just det där med maten som får mig att vilja slita mitt hår ibland.

Just nu har han fått för sig att han inte behöver äta dagtid. Han äter ingen frukost, och inte heller på eftermiddagen. Nu under påskhelgen har han i stället ätit sent på kvällen/natten (tilläggas bör att min dygnsrytm är väldigt rubbad när jag inte har tider att passa).

Och jag är säkert inte ensam om att tycka att det är skitdrygt att ställa fram mat, särskilt om man gör sig till och blandar torrfodret med lite blötmat för att det ska bli extra gott – och hundkräket rör inte maten!!! 😮 Den blir ju sunkig efter att ha stått i si och så många timmar, så det har hänt att jag fått slänga ett helt mål för att det blivit äckligt.

Låt mig vara aningens långrandig ett ögonblick; när Ella var liten växte hon väldigt långsamt. Hon var pytteliten som valp (folk trodde att jag var ute och gick med katten), och jag ville gärna att hon skulle växa till sig. Tipset jag fick var att minska antalet gånger hon fick mat varje dag, vilket slutade med att hon åt en gång om dagen. Inte minns jag om det gjorde någon skillnad för hur hon växte till sig heller. Nu blev hon aldrig någon storväxt hund – hon var rätt låg (nästan två decimeter lägre än Boyo) och en speta i hela sitt liv.

Men när jag funderade på Boyo och hur hanterar sitt matintag kom jag att tänka på det, och även om han är vuxen vid det här laget så har jag ändå börjat ge honom mat EN gång om dagen (för ett par dagar sen), bara för att se om det blir någon skillnad. Första dagen åt han upp allt han fick på en och samma gång. Jag var supernöjd och tänkte YES!!! Dagen efter åt han kanske en tredjedel och lämnade resten, till mitt förtret. Dock så hade han ätit upp allting när jag vaknade dagen därpå.

Det här med att äta en gång om dagen är dock något vi ska testa ett tag till för att kunna utvärdera det på något vettigt vis. Och jag vet ju att jag har en rätt muppig hund, och någonting måste han ju ha att vara muppig med, så varför inte maten!? #facepalm

Plus, såklart, att jag gärna ser att han går upp ett eller ett par kilo i vikt. Han är inte mager, men rätt tunn. Allra helst skulle jag vilja att han går upp på grund av muskler, men som det ser ut just nu kommer vi inte att påbörja det förrän framåt hösten. SMHI’s prognoser för de närmaste tio dagarna säger att temperaturen kommer att nå runt arton grader som mest, dagtid. Det innebär att det väldigt snart är för varmt för både honom och mig, och jag är inte heller klar med min strålningsbehandling – eller återhämtning efter cellgifter och strålning. Så det kanske är bra om Boyo håller sig på samma vikt fram tills dess, så får vi ta tag i det då.

Nu är ju det här inte ett nytt problem. Jag har provat att till exempel gå mer med honom (innan cellgiftsbehandlingen, alltså) när han varit dålig att äta, men det verkar inte göra någon skillnad. Vi kan gå en lång promenad, och när vi kommer in och han får maten serverad tittar han på den, kanske tar ett par bitar som han släpper på golvet, för att sedan gå därifrån. Det är ytterligare en #facepalm på det, eftersom jag rätt ofta har mitt köksgolv täckt med torrfoder. #numerousfacepalms

Det småroliga är ju att det är skillnad när vi har andra hundar här. När någon av våra daghundar är här, då går det minsann hur bra som helst att äta, i princip vilken tid på dygnet som helst. Framför allt den ena, som också äter här. Den andra äter hemma, och får inte vara i köket när Boyo äter eftersom hon är så vansinnigt matglad och helt sonika skulle äta upp hans mat innan han hinner blinka. 😀 Han äter rätt långsamt, sällskap eller ej – vilket faktiskt är ett under, med tanke på att han mer eller mindre inhalerade sin mat när han var liten.

Och för den som undrar vad jag ger honom för mat, så har det sedan specialfodrens tid (valp- och unghundsmagen) varierat mellan Doggy Original och Axess Basic. Jag har inget behov av att skryta med vilket svindyrt foder jag ger min hund, och med tanke på hur fin han är i pälsen, hur helt ok han skiter (förutom när han är stressad eller behöver tömma hela tarmen) så ser jag ingen anledning att ruinera mig på märkesfoder. Ella åt Axess Basic i nästan hela sitt liv, och fungerade alldeles utmärkt på det. Och har man inte upptäckt det själv kan jag skvallra om att båda dessa foder finns (stora säckar!) på Rusta eller ÖB (minns inte vilket), billigare än både Willys och Ica.

Jag vet att det kan låta som att Boyo är en jätteknäpp hund (och det är han förvisso, men inte enbart) och att jag tycker att han är skitdryg (vilket han i och för sig kan vara, stundvis), men faktum är att han är en otroligt trevlig hund. Han är snäll på gränsen till dumsnäll, han är positiv, älskar folk, tror att han är en knähund, han har ett tydligt av- och på-läge, vilket är jätteskönt, han är lätt att umgås med, lätt att hantera.. En fantastisk hund, helt enkelt. ♥

 

Hundliv – livsstil

Den 4 juni 2019 förlorade jag Försvarsmaktens Ella till ålderskrämpor och juvertumörer.

 

Den 12 februari 2020 åkte jag till Skåne fram och tillbaka på en dag för att hämta hem min nya hundvalp, Boyo.

 

Följ mig på resan med att uppfostra en valp till en jättehäftig hund!

 

Välkommen!
/Malinka P.

Hundfolk

Detta är personer och/eller organisationer som jobbar på ett sätt som överensstämmer med min egen filosofi om vad som gynnar relationen mellan människa/hund på bästa sätt.

 

Translation

Arkiv
Kategorier