Jag fick frågan om vad det här med ramverk kan vara, vilket gjorde mig lite ställd för en sekund. Hur svarar man kortfattat på den, liksom!? 😀 Så jag tänkte att jag skulle ta och skriva lite om vad ramverket för en hund med sin/a hund/ar – och det kan skilja enormt mellan hund/hund och familj/familj.
Ett ramverk – alltså, jag hör ju själv hur jävla fyrkantigt och tråkigt det låter. 😀 Men ramverk är bra grejer. Det ger form åt livet och vardagen, vilket är skitviktigt – för alla. Inte bara oss, utan också våra hundar.
Jag satt och funderade lite på, lite mer i detalj, vad jag menar när jag pratar om ramverk. Sådär så att jag kan berätta om det lite mer specificerat.
Det första jag vill säga om ramverk är att det ger trygghet och stabilitet. Det ger rutin, igenkänning, alla vet vart man har varandra, ingen behöver fundera över särskilt mycket alls. Det är, liksom balans, ett skönt ställe att vara på. Det ger också en känsla av kontroll – för alla inblandade, även hunden. Balans, för övrigt, är ett alldeles otroligt skönt ställe att vara på (tro mig, jag har varit i extrem obalans – jag har koll).
Ett annat ord jag vill ta in i begreppet är följsamhet. Man behöver egentligen inte ha en särskilt vältränad hund – men det är himla fint att ha en följsam hund.
Det här med balans är för övrigt, vilket jag väldigt ofta återkommer till, det allra finaste man kan ge sin hund. Balans kommer inte genom träning. Det kommer genom hur man är tillsammans med hunden, vad man förmedlar till den genom sitt sätt att vara, kommunicera och så vidare. En hund kan vara hur vältränad som helst, men ändå vara obalanserad. En balanserad hund, Sin embargo, behöver inte vara vältränad för att fungera.
Hombres – ramverk.
Ramverk för mig, om jag ska beskriva det väldigt kortfattat, es hur jag vill att hunden ska vara tillsammans med mig. Vilka regler jag vill ha. Hur jag ser till att dessa regler efterföljs. Det kan vara sådant som hur hunden beter sig inomhus – får den vara i möblerna, får den klättra på bordet, får den sova i sängen, får den vara fastklistrad i knävecken på mig när jag går från ett rum till ett annat, y así. Det kan vara hur jag vill att våra promenader ska se ut. Vill jag att hunden ska gå på långt koppel varenda promenad, eller vill jag ha mer strukturerade promenader på kort koppel? Får hunden hoppa på besökare? Rutiner omkring mat, utgång och inkomst är också en del i ramverket.
Jag har själv inte jättemånga regler där jag är stenhård. De jag har, där är jag dock stenhård. I alla fall när det gäller Boyo och mina daghundar. Det gäller hur man uppför sig medan jag gör i ordning deras mat, och hur man beter sig medan man väntar på att vi ska gå ut (medan jag klär på och av mig). Allt detta ska ske lugnt och sansat, utan tjafs och krångel. I detta är jag rigid.
På promenaderna är jag mindre rigid numer, än jag var med Ella. I min erfarenhet är tikar lättare att gå med. Hanhundarna klarar liksom inte av att gå längre sträckor utan att vilja pinka eller lukta på något, så allt tar mycket längre tid med dem. Jag har fått lära om på den punkten med Boyo, så våra promenader ser väldigt annorlunda ut än mina och Ellas.
Hur åstadkommer man då detta ramverk, i praktiken?
Man bestämmer sig för ett, förslagsvis, fåtal regler man vill vara stenhård på. Kanske några till man kan tänka sig att vara mer flexibel med. Sen är det bara att tuta och köra. Hundar är inte dumma – de lär sig snabbt. Min personliga approach är som bekant att kommunicera hellre än träna. För mig sker kommunikation genom kroppsspråk, mimik, röst, andning, hur jag kräver mitt utrymme, y así. Och jag tränar ingenting av detta – det sker automatiskt genom mitt dagliga umgänge med hundarna.
För mig är det här skitviktigt. För mig är det här en av grundstenarna i min relation till en hund, oavsett om det är min egen eller någon annans. Särskilt om de ska hänga med mig och mina djur. Det är heller inte förhandlingsbart.
Som ni säkert märker, så kan ett ramverk se väldigt annorlunda ut, beroende på hundindivid, människan/människorna, hur man lever, vart man bor, hur gamla eventuella barn är, vad man har för mål med sin hund, y así. Det finns inget rätt eller fel, kan jag tycka – men när du har bestämt dig för hur du vill ha det med din hund, var tydlig. Hitta ett sätt att kommunicera som passar dig och din hund. Och även om jag själv förespråkar “mitt” sätt att kommunicera på, så måste inte alla göra så heller.