I start with Lilo spending several days with me, Molly and Boyo. Her mother has gone to London with her daughter, and then Lilo will be here and hang out really well with us. It is a pleasant experience, because there is actually a difference to having a dog here only during the day, and to spend several days in a row with it.
Leaning Tower of Pisa – the left ear tilts inward and looks so damn funny. 😀
Lilo and Boyo adore each other. Above all, I think, does Lilo do it. Her mother and I have thought about it, and came to the conclusion that because she was bred at a puppy mill, so they have taken her puppies away from her, probably earlier than is useful. So she has not had the opportunity to raise her puppies “finished”. Now she has the opportunity to do that with Boyo, and it's so obvious that it suits her wonderfully, this thing about being a mother. Sen att hon och Boyo har en energinivå som överensstämmer väldigt väl, underlättar oerhört.
Det som har varit lite småjobbigt med att ha Lilo här på dagarna enbart, är frågan om rumsrenhet för Boyos del. När hon not är här, är han superduktig. Men så fort hon kommer hit blir det massivt busande, och han är fortfarande väldigt liten (ung!) – han är bara drygt 11 weeks old, så det där med att hålla sig är lite knepigt när man blir exalterad i leken. Nu ska hon vara här i flera dagar, och av dagen att döma (ingen olycka alls) så ser utsikterna att det i alla fall blir bättre, goda. För det är jag oerhört tacksam. Jag tycker det är mer drygt att torka kiss än att springa i trapporna, förvånansvärt nog.
Men nu ska Lilo vara här i flera dagar, så jag räknar med att det blir mer naturligt att hon är här, och att han kan ta sig tiden att känna efter och säga till (han gjorde faktiskt det idag, vid ett tillfälle). Förhoppningsvis blir det också lugnare, och att det inte kommer att vara fullt lika intensivt med busandet – but that remains to be seen. Jag kanske önskedrömmer, who knows. 🙂
What is lite extra spännande just nu, och det har ingenting med Lilo att göra, är det här med Boyos mage. Han har ju varit taskig i magen ett tag, och jag trodde en stund att han kanske drabbats av den här Giardia-parasiten som hans kompis Mozart haft. Jag har behandlat honom som om, eftersom det inte innefattar några receptbelagda produkter – men sedan vi avslutade avmaskningen har jag sett en hel del vita, pyttesmå prickar i bajset som också är mjukt, nästan gränsande till löst.
Jag tror fortfarande inte att han nödvändigtvis har haft, eller har, Giardia-parasiten. Men med tanke på de vita prickarna blir jag lite fundersam över om vi verkligen fick bort eventuell mask, eller om han av något skäl har fått det efteråt, eller om det är den eventuella mask han hade, som han bajsar ut nu. Jag vet verkligen inte.
Därför har jag beställt hem ett kit från kollamasken.nu för att ta reda på hur det egentligen ligger till. Jag går den vägen, därför att det är billigare än att gå till veterinär. Jag har provat det här testet en gång med en annan hund (också från Försvarsmakten, vilka rekommenderade det testet) så jag utgår från att det är legitimt och bra.
So keep your fingers crossed, By all means, att det antingen är något jag kan göra något åt, eller att det ger sig och han börjar skita normalt igen helt av sig själv.
Whichever comes first funkar för mig. ♥